Nyårsafton idag! Vi ska fira med mina två bästa kompisar och deras familjer och det ska bli jättekul. Men mest av allt tänker jag nog... hur ska jag orka???
Oskar har börjat med att inte vilja somna om i sin säng på natten. Jag ammar honom, han somnar i min famn, sedan bär jag över honom och han vaknar med en gång, sedan kan han vara vaken och gnälla i en timma. Det går heller inte bättre att lägga honom bredvid mig i sängen. Det känns som om jag varit vaken i fyra månader. Dom där superkrafterna som fanns i början har försvunnit, nu är jag så trött. I går kväll gick jag och lade mig klockan tio, istället för tolv som jag brukar, och Oskar somnade faktiskt när jag bar över honom varje gång, men han vaknade varannan timma hela natten. Trött! Men, men, det vänder säkert förr eller senare!
Han kanske sover bättre när man börjar med mat? Han är ju fyra månader nu och vi har funderat på smakportioner men inte kommit så långt ännu...
onsdag 31 december 2008
söndag 28 december 2008
Gamla och nya vänner
Och titta vilken fin bild jag fick! Börjar jag redan bli en bra fotograf?
lördag 27 december 2008
Sprutor och datorer
Idag hade vi tid för fyra-månaders kontroll hos barnmorskan. Lite konstigt på en lördag kanske, men för oss är alla dagar samma så det spelade ingen roll.
Det roliga hos barnmorskan var att vi fick väga och mäta. Alltså inte mig och N, för det kanske inte skulle vara så kul efter all julmat, men Oskar. Som tur var hade han gått upp bra efter sin förkylning och vägde nu 6.630 gram. Skönt att veta att det fortfarande går bra med amningen, speciellt som det inte fungerar bra alls med flaskan. Suck. Han var nu 65.5 centimeter lång. Han verkar följa sin egna kurva perfekt. Precis på mitten kurvan med vikten, och en linje över med längden.
Det tråkiga med att gå till barnmorskan var att Oskar skulle få sin andra omgång av vaccinationer. Usch och fy. Två sprutor dessutom. Vi fortsätter följa det spanska sprut-schemat eftersom de är lite olika. Barnen vaccineras för samma saker i slutändan men på olika tider i livet, vi tyckte det var lättast att föja det schemat vi börjat på. N fick sitta och hålla i Oskar medans barnmorskan och en sköterska tog ett lår var och stack in nålarna. Han grät lite precis när vätskan kom in men slutade snabbt. Riktigt modig var han. Jag kände mig inte lika modig, jag tyckte så synd om honom.
Efter besköket hos barnmorskan åkte vi till hamnen och åt frukost och shoppade lite till Oskar på rean. Sedan tog jag och mamma en härlig promenad i solen. Det har verkligen varit för lite sol sedan jag kom hit, känner nästan att jag får abstinens besvär! Så jag sög åt mig så mycket jag kunde. När Oskar vaknade igen efter sin förmiddagslur så var han inte lika glad. Stackarn, det märktes att han hade ont. Han fick ingen feber den här gången men han fick lite alvedon i alla fall för värken och då mådde han bättre ett tag.
N har fått tag på en andra hands Mac, en stationär dator, idag. Skitsnygg, det var ett riktigt klipp! Så honom har jag inte sett mycket av idag. Här sitter jag alltså med min lilla billiga minidator, medans han sitter där med sin flashiga mac, i och för sig också billig, och glänser... Ja, ja, egentligen är nog den här datorn perfekt till vad jag vill ha den till så jag klarar mig bra.
Har bara hunnit testa kameran en snabbis nu på kvällen. Inte så lätt. Tänkte jag kunde läsa manualen lite snabbt och lätt, som jag brukar göra med allt nytt. Men oj vad mycket det är att lära sig! Visst kan man ta bra bilder om man sätter allt på automatiska inställningar också, men man kan ju få så mycket snyggare bilder när man kan lite! Det får bli ett lite mer långsiktigt projekt än jag tänkt, men det är ju kul att ta upp en ny hobby, det kan jag behöva!
Clementinerna fick stå modeller idag
Och Oskar också, fast även om han är så underbart söt så lyckades jag inte få något riktigt bra kort av honom, det säger väl en hel del om min fotograf-vana...
Det roliga hos barnmorskan var att vi fick väga och mäta. Alltså inte mig och N, för det kanske inte skulle vara så kul efter all julmat, men Oskar. Som tur var hade han gått upp bra efter sin förkylning och vägde nu 6.630 gram. Skönt att veta att det fortfarande går bra med amningen, speciellt som det inte fungerar bra alls med flaskan. Suck. Han var nu 65.5 centimeter lång. Han verkar följa sin egna kurva perfekt. Precis på mitten kurvan med vikten, och en linje över med längden.
Det tråkiga med att gå till barnmorskan var att Oskar skulle få sin andra omgång av vaccinationer. Usch och fy. Två sprutor dessutom. Vi fortsätter följa det spanska sprut-schemat eftersom de är lite olika. Barnen vaccineras för samma saker i slutändan men på olika tider i livet, vi tyckte det var lättast att föja det schemat vi börjat på. N fick sitta och hålla i Oskar medans barnmorskan och en sköterska tog ett lår var och stack in nålarna. Han grät lite precis när vätskan kom in men slutade snabbt. Riktigt modig var han. Jag kände mig inte lika modig, jag tyckte så synd om honom.
Efter besköket hos barnmorskan åkte vi till hamnen och åt frukost och shoppade lite till Oskar på rean. Sedan tog jag och mamma en härlig promenad i solen. Det har verkligen varit för lite sol sedan jag kom hit, känner nästan att jag får abstinens besvär! Så jag sög åt mig så mycket jag kunde. När Oskar vaknade igen efter sin förmiddagslur så var han inte lika glad. Stackarn, det märktes att han hade ont. Han fick ingen feber den här gången men han fick lite alvedon i alla fall för värken och då mådde han bättre ett tag.
N har fått tag på en andra hands Mac, en stationär dator, idag. Skitsnygg, det var ett riktigt klipp! Så honom har jag inte sett mycket av idag. Här sitter jag alltså med min lilla billiga minidator, medans han sitter där med sin flashiga mac, i och för sig också billig, och glänser... Ja, ja, egentligen är nog den här datorn perfekt till vad jag vill ha den till så jag klarar mig bra.
Har bara hunnit testa kameran en snabbis nu på kvällen. Inte så lätt. Tänkte jag kunde läsa manualen lite snabbt och lätt, som jag brukar göra med allt nytt. Men oj vad mycket det är att lära sig! Visst kan man ta bra bilder om man sätter allt på automatiska inställningar också, men man kan ju få så mycket snyggare bilder när man kan lite! Det får bli ett lite mer långsiktigt projekt än jag tänkt, men det är ju kul att ta upp en ny hobby, det kan jag behöva!
Clementinerna fick stå modeller idag
Och Oskar också, fast även om han är så underbart söt så lyckades jag inte få något riktigt bra kort av honom, det säger väl en hel del om min fotograf-vana...
fredag 26 december 2008
Ett år tills nästa gång
Sista juldagen. Kalkondagen. Moster L och hennes barn och deras barn, samt våran familj kommer för den godaste middagen under julhelgen. Kalkon, hasselbackspotatis och den godaste såsen i världen, mums!
Förrutom att äta allt för mycket så spelade vi sexspelet igen. Det blev nästan för mycket folk idag, 22 personer, men det är alltid kul ändå.
Det roligaste som hände idag var att vår systemkamera helt plötsligt fungerade igen! Den slutade att fungera av någon mystisk anledning strax före Oskar föddes. Bra timing... Jag tvingade N ut att köpa en billig digitalkamera, för innan vi hade något att ta kort med skulle jag minsann inte föda!
Vi har tänkt att lämna in systemkameran flera gånger men har glömt att ta med den varje gång. Och idag fungerade den alltså helt plötsligt. Den bästa julklappen jag kunde få. Den är inte speciellt gammal, jag har inte ens hunnit lära mig den ännu. Jag blir så avundsjuk när jag ser andra som tar så grymt bra kort, som till exempel Linda som har en blogg jag följer. Hon har alltid så fina bilder.
Linda har också en son som är lika gammal som Oskar och här om dagen hade hon en liten film på honom när han skrattade. Åh vad avundsjuk jag blev. Jag försöker med alla mina medel att få Oskar att skratta och det är så nära, så nära men än så länge har det inte kommit.
Nej, nu ska jag gå och öva på att ta bra kort. Oskars bitring blev första övningsobjektet.
Förrutom att äta allt för mycket så spelade vi sexspelet igen. Det blev nästan för mycket folk idag, 22 personer, men det är alltid kul ändå.
Det roligaste som hände idag var att vår systemkamera helt plötsligt fungerade igen! Den slutade att fungera av någon mystisk anledning strax före Oskar föddes. Bra timing... Jag tvingade N ut att köpa en billig digitalkamera, för innan vi hade något att ta kort med skulle jag minsann inte föda!
Vi har tänkt att lämna in systemkameran flera gånger men har glömt att ta med den varje gång. Och idag fungerade den alltså helt plötsligt. Den bästa julklappen jag kunde få. Den är inte speciellt gammal, jag har inte ens hunnit lära mig den ännu. Jag blir så avundsjuk när jag ser andra som tar så grymt bra kort, som till exempel Linda som har en blogg jag följer. Hon har alltid så fina bilder.
Linda har också en son som är lika gammal som Oskar och här om dagen hade hon en liten film på honom när han skrattade. Åh vad avundsjuk jag blev. Jag försöker med alla mina medel att få Oskar att skratta och det är så nära, så nära men än så länge har det inte kommit.
Nej, nu ska jag gå och öva på att ta bra kort. Oskars bitring blev första övningsobjektet.
torsdag 25 december 2008
Mycket bilder, lite text
22 december
Julen närmar sig. Oskar testar sin gåstol för första gången. Den är ganska så populär, han trycker på alla knappar. Fast det förstår han förstås inte. Och mycket gång blir det ju inte eftersom inte mer än tåspetsarna når ner.
Han har ju också lärt sig att greppa saker nu och det går bättre och bättre för varje dag! Bitringara är populära, dels för att dom är lätta att hålla och dels för att dom är goda att tugga på.
23 december
Da'n före da'n. Julen närmar sig. Eller julen börjar väl egentligen den 23e, åtminstone för oss. På eftermiddagen gick vi ut i skogen där massor av marshaller visade oss vägen till tomten. En jättefin tradition som började för några år sedan. Massor av folk letar sig ner i skogen där några musikanter spelar och sjunger julsånger och alla barnen dansar runt granen. Glögg och pepparkakor finns och tomten kommer och delar ut klappar åt barnen.
Efter skogen skyndade vi hem för att spela Bingolotto. N har sagt att om han ska vara i Sverige över vintern så ska vi åtminstone spela Bingolotto varje vecka, och uppersittarkvällen var förstås viktigast av allt! Dessutom dukades det första julbordet upp. Mmmm.
Oskar satte upp sin strumpa vid spisgaveln på kvällen.
24 december
Julafton! Oskar fick med en gång syn på att det fanns en liten färgglad leksak i sin strumpa och bar runt på den hela... tre sekunder kanske, innan han tappade den. Alltid något.
Vi tog en promenad till mormor och morfar på förmiddagen. Oskar sov gott i vagnen i trädgården medans jag minglade med alla miljoner släktingar som lyckats komma samtidigt. När jag kom hem passade jag på att göra mig julfin innan Oskar vaknade.
Oskar blev julfin han med.
Klockan tre, lagom till Kalle Anka gick vi hem till bror M för att fira jul. Mycket av Kalle Anka såg vi, precis som vanligt, inte. N tyckte detta var väldigt konstigt sist vi firade jul i Sverige. Han tycker att allt alla pratar om är Kalle Ankas Jul, men när det väl kom så var det bara han som satt och tittade. I år hade han lärt sig och tittade inte mycket han heller.
Kusinerna lekte lite i väntan på tomten.
Tomten kom som tur var inte länge efter Kalle Anka. Oskars första möte med tomten gick riktigt bra. Han är ju så röd och fin...
Efter tomten var det matdags. Riktigt gott var det. Och efter maten var det dags för favorit sysselsättningen på julafton. Sexspelet. Japp, så heter det. Många säger julklappsspelet, men sexspelet heter det. Många kanske tycker det är kostigt att man spelar ett sexspel med sin släkt, men det är ju sex som i nummer sex förstås. För er som inte vet hur det går till förklarar jag nu, för har ni inte infört det innan så bör ni göra det till nästa jul!
Alla köper två-tre små julklappar var och slår in. Alla klappar läggs i mitten på bordet där alla sitter runt. Första personen börjar att slå en tärning och man går runt bordet. Får man en sexa så får man ta en julklapp. Så går det till tills alla klappar är borta från mitten. Man tar då bort pappret och det är nu som det riktiga spelet börjar. Någon sätter en timer på ca 30-45 minuter, ingen annan vet exakt hur länge. Nu fortsätter man att försöka få en sexa, får man det kan man ta en klapp från någon annan. Så där håller det på tills klockan ringer och man behåller då det man har. Ibland ingenting och ibland mycket. Både jag och N hade stor tur och fick mycket. Det roligaste är att det är små presenter, för kanske 20-30 kronor, men det blir ett riktigt krig om vissa saker.
Efter spelet stannade vi och smälte dagen och när jag var så trött att jag skrattade åt minsta lilla ord så var det dags att avsluta kvällen. Det var en bra julafton!
Jag och Oskar hann också leka lite mellan "aktiviteterna".
25 december
En lugn dag. Första gången vi inte hade något planerat för juldagen tror jag. Lite skönt med en paus måste jag säga.
Jag och kompis E tog en underbar promenad i det vackra vintervädret. Det var frost, vindstilla och soligt. Kan det bli bättre? Det har inte varit många soldagar sedan vi kom hit så det var verkligen skönt.
Annars gjorde vi inte mycket idag. Åt god mat, inte julmat. Gott! Har bara ätit julmat två gånger, men det räcker gott för mig. Vi tittade på Mamma Mia dokumentären också, ett måste när man är Abba-fan. Vi fick äntligen satt in batterier i Oskars mobil, det blev en liten nattlampa som han älskade med en gång!
Han lekte lite med sin sköna nalle som han fick av sin mormor och morfar när han föddes. Och nu ligger han och sussar i sin säng. Det går fortare och fortare att lägga honom nu varje gång, så det går framåt. Det gör det tyvärr inte med flaskan, han vägrade att ta den idag igen, även om han var jättehungrig. Men, men, det problemet tar vi en annan dag. Imorgon är det annandag jul och då ska vi äta den godaste julmaten av alla. Kalkon!
Julen närmar sig. Oskar testar sin gåstol för första gången. Den är ganska så populär, han trycker på alla knappar. Fast det förstår han förstås inte. Och mycket gång blir det ju inte eftersom inte mer än tåspetsarna når ner.
Han har ju också lärt sig att greppa saker nu och det går bättre och bättre för varje dag! Bitringara är populära, dels för att dom är lätta att hålla och dels för att dom är goda att tugga på.
23 december
Da'n före da'n. Julen närmar sig. Eller julen börjar väl egentligen den 23e, åtminstone för oss. På eftermiddagen gick vi ut i skogen där massor av marshaller visade oss vägen till tomten. En jättefin tradition som började för några år sedan. Massor av folk letar sig ner i skogen där några musikanter spelar och sjunger julsånger och alla barnen dansar runt granen. Glögg och pepparkakor finns och tomten kommer och delar ut klappar åt barnen.
Efter skogen skyndade vi hem för att spela Bingolotto. N har sagt att om han ska vara i Sverige över vintern så ska vi åtminstone spela Bingolotto varje vecka, och uppersittarkvällen var förstås viktigast av allt! Dessutom dukades det första julbordet upp. Mmmm.
Oskar satte upp sin strumpa vid spisgaveln på kvällen.
24 december
Julafton! Oskar fick med en gång syn på att det fanns en liten färgglad leksak i sin strumpa och bar runt på den hela... tre sekunder kanske, innan han tappade den. Alltid något.
Vi tog en promenad till mormor och morfar på förmiddagen. Oskar sov gott i vagnen i trädgården medans jag minglade med alla miljoner släktingar som lyckats komma samtidigt. När jag kom hem passade jag på att göra mig julfin innan Oskar vaknade.
Oskar blev julfin han med.
Klockan tre, lagom till Kalle Anka gick vi hem till bror M för att fira jul. Mycket av Kalle Anka såg vi, precis som vanligt, inte. N tyckte detta var väldigt konstigt sist vi firade jul i Sverige. Han tycker att allt alla pratar om är Kalle Ankas Jul, men när det väl kom så var det bara han som satt och tittade. I år hade han lärt sig och tittade inte mycket han heller.
Kusinerna lekte lite i väntan på tomten.
Tomten kom som tur var inte länge efter Kalle Anka. Oskars första möte med tomten gick riktigt bra. Han är ju så röd och fin...
Efter tomten var det matdags. Riktigt gott var det. Och efter maten var det dags för favorit sysselsättningen på julafton. Sexspelet. Japp, så heter det. Många säger julklappsspelet, men sexspelet heter det. Många kanske tycker det är kostigt att man spelar ett sexspel med sin släkt, men det är ju sex som i nummer sex förstås. För er som inte vet hur det går till förklarar jag nu, för har ni inte infört det innan så bör ni göra det till nästa jul!
Alla köper två-tre små julklappar var och slår in. Alla klappar läggs i mitten på bordet där alla sitter runt. Första personen börjar att slå en tärning och man går runt bordet. Får man en sexa så får man ta en julklapp. Så går det till tills alla klappar är borta från mitten. Man tar då bort pappret och det är nu som det riktiga spelet börjar. Någon sätter en timer på ca 30-45 minuter, ingen annan vet exakt hur länge. Nu fortsätter man att försöka få en sexa, får man det kan man ta en klapp från någon annan. Så där håller det på tills klockan ringer och man behåller då det man har. Ibland ingenting och ibland mycket. Både jag och N hade stor tur och fick mycket. Det roligaste är att det är små presenter, för kanske 20-30 kronor, men det blir ett riktigt krig om vissa saker.
Efter spelet stannade vi och smälte dagen och när jag var så trött att jag skrattade åt minsta lilla ord så var det dags att avsluta kvällen. Det var en bra julafton!
Jag och Oskar hann också leka lite mellan "aktiviteterna".
25 december
En lugn dag. Första gången vi inte hade något planerat för juldagen tror jag. Lite skönt med en paus måste jag säga.
Jag och kompis E tog en underbar promenad i det vackra vintervädret. Det var frost, vindstilla och soligt. Kan det bli bättre? Det har inte varit många soldagar sedan vi kom hit så det var verkligen skönt.
Annars gjorde vi inte mycket idag. Åt god mat, inte julmat. Gott! Har bara ätit julmat två gånger, men det räcker gott för mig. Vi tittade på Mamma Mia dokumentären också, ett måste när man är Abba-fan. Vi fick äntligen satt in batterier i Oskars mobil, det blev en liten nattlampa som han älskade med en gång!
Han lekte lite med sin sköna nalle som han fick av sin mormor och morfar när han föddes. Och nu ligger han och sussar i sin säng. Det går fortare och fortare att lägga honom nu varje gång, så det går framåt. Det gör det tyvärr inte med flaskan, han vägrade att ta den idag igen, även om han var jättehungrig. Men, men, det problemet tar vi en annan dag. Imorgon är det annandag jul och då ska vi äta den godaste julmaten av alla. Kalkon!
onsdag 24 december 2008
God Jul
Ett snabbt god jul till allihopa!
Imorgon kommer uppdatering från julen, då ska vi nämligen ha en liten vilodag. Antar och hoppas att ni har aldeles för mycket att göra för att titta in här just nu ändå!
GOD JUL
Imorgon kommer uppdatering från julen, då ska vi nämligen ha en liten vilodag. Antar och hoppas att ni har aldeles för mycket att göra för att titta in här just nu ändå!
GOD JUL
söndag 21 december 2008
Härligt väder... trodde jag
Idag har jag varit utomhus. Massor. Oskar var mycket bättre idag, lite hosta förstås men väldigt mycket mindre. Så jag var på promenad med kompis L och hennes dotter. Och Oskar förstås. Upptäckte att det fanns en bräda man kunde sätta upp så att han kan sitta i vagnen. Det var ju jättebra för det är inte så populärt att åka vagn när han är pigg om han inte får se något. Vi gick en sväng på ön och gick och fikade. Det är verkligen super att gå och fika här ute, då man kan lämna vagnen med sin sovande bebis ute och sitta vid ett bord vid fönstret så man ser om dom vaknar. Jag antar att de flesta bebisar, som Oskar, älskar att sova utomhus!
Det var fint väder idag, sol på förmiddagen och ingen blåst. Perfekt väder för Jul på Liseberg alltså! Okej snö saknades förstås men det finns ju lite fejk snö i alla fall. Vi satte oss i bilen tillsammans med mamma och pappa och körde in mot stan. Vi hade skjutit fram det en hel vecka redan eftersom Oskar varit sjuk, så vi var glada att vi äntligen var på väg. Men i stort sätt direkt när vi satte oss i bilen så började det blåsa och regna, förstås. Japp, tack för den. Vi var ju ändå på väg så det var lika bra att försöka oss på en liten trevlig promenad där inne.
Massor av folk var det, söndag före jul, det kunde man ju räkna ut. Det var sådär kul kan jag berätta. Att det var mycket folk var väl ingen fara, men det tog ungefär en minut innan vi såg ut som dränkta katter och höll på att frysa ihjäl. Alla utom Oskar som låg så varmt och torrt i sin vagn. Vi gick runt, tog lite lotter... tittade på djuren... tittade på ljusen... ja, vad mer gör man? Vi fick nog ganska så fort. Åh, vad skönt det var att komma in i bilen igen. Det var alltså inte speciellt lyckat, men det känns som om det är något man måste göra innan jul. Och nu har vi gjort det. Sedan känns det faktiskt bättre att ha gjort något mer än att bara sitta inne.
Oskar är snart 4 månader. Rutinerna har smugit sig på och dygnsrytmen ser mer eller mindre samma ut varje dag beroende lite på vad vi gör. Jag och Oskar går upp runt åtta varje dag. Han är uppe i en timma, blir sedan trött och sover 30-45 minuter till. Sedan är han vaken runt en och en halv timma och, åtminstone om vi går ut med vagnen, sover runt tre timmar. Efter det är han vaken mestadels av dagen. Han sover en eller två korta perioder på eftermiddagen. Somnar för kvällen mellan 21 och 22. Hur natten sedan ser ut, när och hur ofta han vaknar är däremot helt olika varje natt. Tyvärr. Han somnar heller inte så lätt som jag kanske skulle vilja. Han gråter fortfarande de flesta gångerna innan han somnar in och det kan ta lång tid för honom att somna trots att han är trött.
Så nu ska jag försöka bli lite bättre på det där med att försöka få honom van vid att somna själv. Det går ganska bra dagtid, och på kvällen med. Det spelar ju inte så stor roll då om man måste gå in femtio-elva gånger och stoppa in nappen eller lägga på filten. Men på natten är det svårt! Jag har inte hälften av tålamodet på natten. Det är så jobbigt de gångerna han inte vill somna direkt efter matning, eller då han vaknar av andra anledningar. Oftast är jag lat och ammar honom även om jag vet att han egentligen inte är hungrig, bara för att jag vet att han då kommer somna. Men ofta vaknar han när jag sedan lägger över honom i sängen ändå, och får börja om från början. Antagligen gör jag det jobbigare för mig själv och får säkert sova mindre än om jag låter honom gnälla lite och somna själv.
Nej, nu ska jag samla krafter för att försöka ha det där tålamodet på natten... God luck to me.
Det var fint väder idag, sol på förmiddagen och ingen blåst. Perfekt väder för Jul på Liseberg alltså! Okej snö saknades förstås men det finns ju lite fejk snö i alla fall. Vi satte oss i bilen tillsammans med mamma och pappa och körde in mot stan. Vi hade skjutit fram det en hel vecka redan eftersom Oskar varit sjuk, så vi var glada att vi äntligen var på väg. Men i stort sätt direkt när vi satte oss i bilen så började det blåsa och regna, förstås. Japp, tack för den. Vi var ju ändå på väg så det var lika bra att försöka oss på en liten trevlig promenad där inne.
Massor av folk var det, söndag före jul, det kunde man ju räkna ut. Det var sådär kul kan jag berätta. Att det var mycket folk var väl ingen fara, men det tog ungefär en minut innan vi såg ut som dränkta katter och höll på att frysa ihjäl. Alla utom Oskar som låg så varmt och torrt i sin vagn. Vi gick runt, tog lite lotter... tittade på djuren... tittade på ljusen... ja, vad mer gör man? Vi fick nog ganska så fort. Åh, vad skönt det var att komma in i bilen igen. Det var alltså inte speciellt lyckat, men det känns som om det är något man måste göra innan jul. Och nu har vi gjort det. Sedan känns det faktiskt bättre att ha gjort något mer än att bara sitta inne.
Oskar är snart 4 månader. Rutinerna har smugit sig på och dygnsrytmen ser mer eller mindre samma ut varje dag beroende lite på vad vi gör. Jag och Oskar går upp runt åtta varje dag. Han är uppe i en timma, blir sedan trött och sover 30-45 minuter till. Sedan är han vaken runt en och en halv timma och, åtminstone om vi går ut med vagnen, sover runt tre timmar. Efter det är han vaken mestadels av dagen. Han sover en eller två korta perioder på eftermiddagen. Somnar för kvällen mellan 21 och 22. Hur natten sedan ser ut, när och hur ofta han vaknar är däremot helt olika varje natt. Tyvärr. Han somnar heller inte så lätt som jag kanske skulle vilja. Han gråter fortfarande de flesta gångerna innan han somnar in och det kan ta lång tid för honom att somna trots att han är trött.
Så nu ska jag försöka bli lite bättre på det där med att försöka få honom van vid att somna själv. Det går ganska bra dagtid, och på kvällen med. Det spelar ju inte så stor roll då om man måste gå in femtio-elva gånger och stoppa in nappen eller lägga på filten. Men på natten är det svårt! Jag har inte hälften av tålamodet på natten. Det är så jobbigt de gångerna han inte vill somna direkt efter matning, eller då han vaknar av andra anledningar. Oftast är jag lat och ammar honom även om jag vet att han egentligen inte är hungrig, bara för att jag vet att han då kommer somna. Men ofta vaknar han när jag sedan lägger över honom i sängen ändå, och får börja om från början. Antagligen gör jag det jobbigare för mig själv och får säkert sova mindre än om jag låter honom gnälla lite och somna själv.
Nej, nu ska jag samla krafter för att försöka ha det där tålamodet på natten... God luck to me.
lördag 20 december 2008
Äntligen på bättringsväg
Min sötnos har äntligen börjat bli bättre. På förmiddagen var han som en solstråle. Vi var ute och gick med vagnen trots det fruktansvärda blåsiga vädret och han sov så gott, precis som han alltid brukar göra i vagnen. På eftermiddagen blev det en hel del gråt men han tog igen leendena på kvällen igen.
Vi testade hoppgungan härom dagen, det står 4-5 månader på den och han är ju snart 4 månader. Men det gick inte, hålen för armarna var för långt upp, han var alltså inte lång nog. Tråkigt tycker jag, jag tror han skulle tycka om den. Så idag tog vi fram gåstolen. Det står 6 månader på den, men det spelar ju ingen roll om han inte kan gå med den ännu, tänkte han kunde tycka det var kul att sitta i den åtminstone. Och det gjorde han faktiskt. Han tröttnar ju fort såklart, men det var kul ett tag i alla fall.
Oskar börjar tappa sitt fina hår nu, han är lite så där härligt tunnhårig på vissa fläckar. Han har ju mycket hår kvar förstås, och det som är kvar är väldigt långt så han kan ju alltid kamma det över de kala fläckarna. Jag har alltid tyckt att combovers är lite roliga, Oskar kanske kan bli den yngsta med det? Än så länge är vi inte där men vem vet, det kanske kommer?!
fredag 19 december 2008
Färdig!
Muuuu
Nu trodde ni att jag hade försvunnit igen va?! Men nej då, jag har faktiskt blivit ganska så datorberoende redan. Det är bara det att förutom att Oskar varit sjuk har det inte hänt mycket. Så nu ska ni bara få höra om Oskars förkylning. Väldigt roligt. Hmm.
Dagen efter vi varit på sjukhuset var han fortfarande inte bättre, andningen var tung och snabb och det syntes att han kämpade. Vi tänkte åka in till sjukhuset igen men han var så glad och pigg hela dagen och framåt eftermiddagen började det lätta så vi struntade i det till slut.
Igår märkte jag att han börjat äta mindre. Lika ofta som vanligt men mycket mindre varje gång. Han sov nästan hela dagen och var väldigt grinig när han var vaken. Andningen var mycket bättre men annars verkade han sämre än innan. Han sov mycket på eftermiddagen vilket han aldrig brukar göra och han somnade varje gång han åt.
Idag var det samma visa. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen eftersom vi inte kunde bestämma om vi skulle åka in till sjukhuset igen och dom rådde oss att åka in. Så vi förberedde oss för ännu en lång dag på sjukhuset, tog med dator och tidningar.
Det var helt tomt när vi kom till barnakuten. Sammanlagt tog det en timma, det måste vara något slags rekord. Eller? Alla sköteskor sade att dom tyckte det var rätt av oss att komma in. Det kändes bra att höra. Varför vet jag inte. Det är klart att man ska åka in om man är orolig, och strunta helt på om någon annan tycker att det är onödigt. Egentligen borde man väl vilja höra att det var onödigt att man kom in, då vet man istället att inget är fel på ens lilla bebis. Men på något konstigt sätt kändes det bra.
Läkaren var väldigt bra, han gav oss mycket information och svarade på alla frågor vi hade. Vad vi kom fram till var att Oskar blivit så trött och grinig för att han inte fått tillräckligt med mat. Han har tyckt det var jobbigt att äta nu när han varit sjuk. Det har gått i en dålig cirkel helt enkelt. Han hade gått ner 110 gram sedan vi var där i tisdags. Dom rådde mig att amma som vanligt och pumpa och ge honom på flaska.
Så nu har jag börjat bli en kossa. Vilket känns helt okej. Jag börjar bli lite sugen på att snart gå ut och kanske ha en kväll med bio och middag med N eller gå ut någonstans och lyssna på ett band eller... ja vad som helst egentligen. Och då är det ju bra att veta att man kan pumpa och ge honom på flaska.
Efter att Oskar ätit och jag pumpat så gav jag flaskan till N. Har tyckte det skulle bli så härligt att äntligen få mata honom. Han har varit lite avundsjuk på mig nämligen, som får en annan närhet till Oskar. Men han vägrade att ta flaskan. Tänkte inte så mycket på det, trodde nog att han ätit tillräckligt helt enkelt. Senare försökte jag igen med flaskan och han drack med god aptit, blev förbannad när det tog slut. Sedan på kvällen, samma sak, jag ammade först, pumpade och gav flaskan till N. Tvärstopp! Han vägrade igen. Jag tog över och Oskar började dricka med en gång. Jag gav snabbt flaskan till N igen men Oskar skrek som en stucken gris. Sedan kunde inte jag heller ge honom den.
Det var precis som om han trodde att N skulle tvinga i honom något annat. Ungefär som att ”nähä du, jag vet att det bara är den där tanten som har mjölk, försök inte”. Jag hoppas vi kan vänja honom vid att ta flaskan av andra, han kanske måste vänja sig vid att det faktiskt är mjölk där i först.
Det bästa med dagen var, förrutom att höra att det inte var något allvarligt med Oskar, att det är helt okej att honom ute nu när andningen är bra. Jag har nämligen inte varit utomhus på hela veckan och klättrar på väggarna här. Så om jag inte skriver imorgon ska kan det vara att jag inte velat gå inomhus igen...
Dagen efter vi varit på sjukhuset var han fortfarande inte bättre, andningen var tung och snabb och det syntes att han kämpade. Vi tänkte åka in till sjukhuset igen men han var så glad och pigg hela dagen och framåt eftermiddagen började det lätta så vi struntade i det till slut.
Igår märkte jag att han börjat äta mindre. Lika ofta som vanligt men mycket mindre varje gång. Han sov nästan hela dagen och var väldigt grinig när han var vaken. Andningen var mycket bättre men annars verkade han sämre än innan. Han sov mycket på eftermiddagen vilket han aldrig brukar göra och han somnade varje gång han åt.
Idag var det samma visa. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen eftersom vi inte kunde bestämma om vi skulle åka in till sjukhuset igen och dom rådde oss att åka in. Så vi förberedde oss för ännu en lång dag på sjukhuset, tog med dator och tidningar.
Det var helt tomt när vi kom till barnakuten. Sammanlagt tog det en timma, det måste vara något slags rekord. Eller? Alla sköteskor sade att dom tyckte det var rätt av oss att komma in. Det kändes bra att höra. Varför vet jag inte. Det är klart att man ska åka in om man är orolig, och strunta helt på om någon annan tycker att det är onödigt. Egentligen borde man väl vilja höra att det var onödigt att man kom in, då vet man istället att inget är fel på ens lilla bebis. Men på något konstigt sätt kändes det bra.
Läkaren var väldigt bra, han gav oss mycket information och svarade på alla frågor vi hade. Vad vi kom fram till var att Oskar blivit så trött och grinig för att han inte fått tillräckligt med mat. Han har tyckt det var jobbigt att äta nu när han varit sjuk. Det har gått i en dålig cirkel helt enkelt. Han hade gått ner 110 gram sedan vi var där i tisdags. Dom rådde mig att amma som vanligt och pumpa och ge honom på flaska.
Så nu har jag börjat bli en kossa. Vilket känns helt okej. Jag börjar bli lite sugen på att snart gå ut och kanske ha en kväll med bio och middag med N eller gå ut någonstans och lyssna på ett band eller... ja vad som helst egentligen. Och då är det ju bra att veta att man kan pumpa och ge honom på flaska.
Efter att Oskar ätit och jag pumpat så gav jag flaskan till N. Har tyckte det skulle bli så härligt att äntligen få mata honom. Han har varit lite avundsjuk på mig nämligen, som får en annan närhet till Oskar. Men han vägrade att ta flaskan. Tänkte inte så mycket på det, trodde nog att han ätit tillräckligt helt enkelt. Senare försökte jag igen med flaskan och han drack med god aptit, blev förbannad när det tog slut. Sedan på kvällen, samma sak, jag ammade först, pumpade och gav flaskan till N. Tvärstopp! Han vägrade igen. Jag tog över och Oskar började dricka med en gång. Jag gav snabbt flaskan till N igen men Oskar skrek som en stucken gris. Sedan kunde inte jag heller ge honom den.
Det var precis som om han trodde att N skulle tvinga i honom något annat. Ungefär som att ”nähä du, jag vet att det bara är den där tanten som har mjölk, försök inte”. Jag hoppas vi kan vänja honom vid att ta flaskan av andra, han kanske måste vänja sig vid att det faktiskt är mjölk där i först.
Det bästa med dagen var, förrutom att höra att det inte var något allvarligt med Oskar, att det är helt okej att honom ute nu när andningen är bra. Jag har nämligen inte varit utomhus på hela veckan och klättrar på väggarna här. Så om jag inte skriver imorgon ska kan det vara att jag inte velat gå inomhus igen...
tisdag 16 december 2008
Stackars, stackars lilla Oskar
Ja Oskar sov natten efter förra inlägget, och hela dagen efter, och i natt. För nu har han varit riktigt sjuk stackarn. Han hade feber i två dagar och igår började hostan bli riktigt jobbig. Vi gick till läkarstationen tidigt på morgonen idag och han skickade oss vidare till Östra sjukhuset. Han hostade mycket och hade lite svårt att andas. Det tog förstås hela dagen på sjukhuset, usch vad mycket väntan det är alltid. Vi kom till sjukhuset klockan tio och kom där ifrån klockan fyra. Och då var Oskar ändå högt prioriterad.
Ett tag såg det ut som om vi var tvungna att stanna för natten, men som tur var blev andningen lite lättare efter att han fått andas in lite olika saker. Vi blev hemskickade med recept och diagnosen luftrörs katarr. Det är bara inte rättvist att små bebisar ska behöva bli sjuka!
Liten och sjuk med plåster på fingret
Nu har han i alla fall skrattat och pratat en hel del under kvällen och verkar må lite bättre, och nu sover han sött i sin säng.
söndag 14 december 2008
Ännu mera sömnbrist snack
Det blev inte mer sömn idag. Eller jo, på ett sätt blev det det. Oskar mådde verkligen inte bra och även om det märktes att han ville sova så vaknade ha så fort han hostade. Det blev ännu en lång natt. Enda skillnaden var att jag bad N att ta honom runt fem på morgonen. Det var första gången. Jag brukar tänka att det är onödigt att väcka honom när jag ändå vaknar och när jag ändå ammar. Men nu hade det blivit lite väl många sömnlösa nätter det sista och efter att jag ammat Oskar så väckte jag N. Jag lade mig i rummet bredvid. Vaknade så fort han började gråta och fick kämpa för att slappna av och ligga kvar. Det är inte så att jag inte tror att N kan ta hand om sin son, det är bara ren vana. Det gick ändå bra och det var grymt skönt att slippa gå upp och jag kunde somna om snabbt igen. Kanske inte lika skönt för N att jag upptäckt detta, för det lär inte vara sista gången jag väcker honom! Oskar har mått dåligt hela dagen så risken är väldigt stor att det blir ännu en orolig natt.
N tyckte nog att även om det är jobbigt att vara vaken de timmarna på natten/morgonen, så var det mysigt med lite egentid med sin son. Och det tyckte jag också att det var.
Idag träffade jag tomten. Åtminstone såg jag tomten. Varje år samlas vi hos moster M någon vecka innan jul. Hela tjocka släkten kommer dit. Och det är många. Alla barn skriver sina önskelistor och dom lägger vi sedan ut på bordet på altanen. Sedan dricker vi kaffe och glögg och äter en massa godsaker, tills någon fått syn på tomtens lykta i skogen. Tomten kommer!!! Alla springer då till fönstret och vinkar på tomten. Tomten vinkar tillbaka, tar önskelistorna och ger sig sedan av. Vad jag kommer ihåg brukar vi även lägga ut pepparkakor och glögg till tomten, men det var det ingen som gjorde i år. Kan det ha med världskrisen att göra tro? Det verkade ju i och för sig inte som om det snålades med kakor där inne i huset.
Alla spanar efter tomten
Det är en jättemysig tradition och jag hoppas att den fortsätter i många år. Frågan är om den gör det för vi börjar bli väldigt många nu. Förr var det mamma och hennes syskon= 7 plus deras alla barn, men nu börjar även många av barnen (= jag och mina kusiner) få barn.
Jag älskar att ha en stor släkt, alla i mammas släkt bor nära varandra och det är underbart att träffas. Jag har alltid, pga detta antar jag, velat ha många barn, så att mina barn också ska få uppleva hur mysigt det är. Men nu är jag nästan 30 (hjälp) och har bara ett barn än så länge, så jag får nog ge upp den idén. Dessutom märker man när man fått barn att det inte är så jätteenkelt hela tiden, det är ju faktiskt en hel del jobb också. Även om det är hur underbart som helst så kan jag säga att jag fått en nyvunnen respekt för min mormor som orkade med sju ungar...
N tyckte nog att även om det är jobbigt att vara vaken de timmarna på natten/morgonen, så var det mysigt med lite egentid med sin son. Och det tyckte jag också att det var.
Idag träffade jag tomten. Åtminstone såg jag tomten. Varje år samlas vi hos moster M någon vecka innan jul. Hela tjocka släkten kommer dit. Och det är många. Alla barn skriver sina önskelistor och dom lägger vi sedan ut på bordet på altanen. Sedan dricker vi kaffe och glögg och äter en massa godsaker, tills någon fått syn på tomtens lykta i skogen. Tomten kommer!!! Alla springer då till fönstret och vinkar på tomten. Tomten vinkar tillbaka, tar önskelistorna och ger sig sedan av. Vad jag kommer ihåg brukar vi även lägga ut pepparkakor och glögg till tomten, men det var det ingen som gjorde i år. Kan det ha med världskrisen att göra tro? Det verkade ju i och för sig inte som om det snålades med kakor där inne i huset.
Alla spanar efter tomten
Det är en jättemysig tradition och jag hoppas att den fortsätter i många år. Frågan är om den gör det för vi börjar bli väldigt många nu. Förr var det mamma och hennes syskon= 7 plus deras alla barn, men nu börjar även många av barnen (= jag och mina kusiner) få barn.
Jag älskar att ha en stor släkt, alla i mammas släkt bor nära varandra och det är underbart att träffas. Jag har alltid, pga detta antar jag, velat ha många barn, så att mina barn också ska få uppleva hur mysigt det är. Men nu är jag nästan 30 (hjälp) och har bara ett barn än så länge, så jag får nog ge upp den idén. Dessutom märker man när man fått barn att det inte är så jätteenkelt hela tiden, det är ju faktiskt en hel del jobb också. Även om det är hur underbart som helst så kan jag säga att jag fått en nyvunnen respekt för min mormor som orkade med sju ungar...
lördag 13 december 2008
Glad Lucia?!
Idag skulle jag och Oskar gå och lussa klockan nio. Min plan var då att gå upp vid åtta, amma Oskar och göra oss iordning. Nu blev det inte riktigt så. Efter klockan två på natten så tror jag nämligen inte att vi sov någonting. Vilket betyder att jag kanske fick två timmars sömn. Visst har man superkrafter som mamma, och klarar väldigt mycket mindre sömn än normalt, men två timmar och dessutom bara några få timmar natten innan... det klarar inte ens jag! Stackars Oskar har precis blivit av med en förkylning men är nu förkyld igen! Han hostar jättemycket, hosta som riktigt river i halsen. Usch. Så han vaknar förstås så fort han hostar. Vi kom i alla fall iväg och lussade och sedan sov jag två timmar på dagen, det var riktigt skönt. Hoppas på mer sömn i natt. Jag förstår inte hur han klarar av så lite sömn själv, han har ju inte sovit mer än vanligt på dagen.
Säger man glad Lucia? Annars vet jag inte vad man ska säga. Vi gick i alla fall till min mormor, min moster och min mamma och lussade tillsammans med några av Oskars kusiner och sysslingar. Mysigt! Oskar var en liten söt tomte med fina skor på för första gången.
På eftermiddagen bakade vi pepparkakor och drack glögg hos min bror. Också mysigt. Jag gjorde några pepparkakor och funderade på hur man hade tålamod att göra sådant när man var liten, jag tröttnade nämligen väldigt fort. Och så drack jag lite glögg, som man alltid måste göra, och påminde mig själv om hur mycket jag faktiskt inte tycker om det.
Jag tycker om december månad. I vår lilla vrå har vi julfri zon vilket kan vara ganska skönt, men jag tycker verkligen om jul måste jag säga. Vi har ju dessutom firat jul på båtar där vi jobbat de senaste åren. Eller firat kanske jag inte ska säga, tillbringat jul kanske är bättre, för så jättemycket firande har det inte blivit alls. Så nu är det extra roligt i år. Det är kanske också extra roligt eftersom vi nu har barn, även om Oskar är alldeles för liten för att förstå något av det.
Utslagen tomte! God natt Zzz
Säger man glad Lucia? Annars vet jag inte vad man ska säga. Vi gick i alla fall till min mormor, min moster och min mamma och lussade tillsammans med några av Oskars kusiner och sysslingar. Mysigt! Oskar var en liten söt tomte med fina skor på för första gången.
På eftermiddagen bakade vi pepparkakor och drack glögg hos min bror. Också mysigt. Jag gjorde några pepparkakor och funderade på hur man hade tålamod att göra sådant när man var liten, jag tröttnade nämligen väldigt fort. Och så drack jag lite glögg, som man alltid måste göra, och påminde mig själv om hur mycket jag faktiskt inte tycker om det.
Jag tycker om december månad. I vår lilla vrå har vi julfri zon vilket kan vara ganska skönt, men jag tycker verkligen om jul måste jag säga. Vi har ju dessutom firat jul på båtar där vi jobbat de senaste åren. Eller firat kanske jag inte ska säga, tillbringat jul kanske är bättre, för så jättemycket firande har det inte blivit alls. Så nu är det extra roligt i år. Det är kanske också extra roligt eftersom vi nu har barn, även om Oskar är alldeles för liten för att förstå något av det.
Utslagen tomte! God natt Zzz
fredag 12 december 2008
En liten dator
Nu har jag fått en liten dator! En sådan där liten minidator som finns nu för tiden. Är det inte helt otroligt att man kan köpa en laptop billigare än en mobiltelefon nu. Jag tycker det är helt suveränt att den är så liten och lätt, den väger ett kilo och jag kan lätt stoppa ner den i skötväskan om jag känner för det. Enda nackdelen är att tangenterna är lite väl små på denna datorn, men det vänjer jag mig nog vid snabbt. Så nu ska jag alltså se om jag kan bli datorberoende igen. För som ni har märkt så kom jag ju inte in i bloggandet igen, som jag trodde att jag skulle göra. Och jag vågar inte säga att jag kommer att göra det nu heller, vi får vänta och se. Det är i alla fall helt otroligt underbart att han min egen dator igen!
Mycket har förstås hänt sedan sist. Oskar har blivit döpt till exempel. Det var mysigt. Han skrattade och pratade först med prästen så att hon kom av sig och sedan grät han när han fick vattnet på sig och när han lyftes upp. Så ungefär som det ska vara.
Han har i veckor haft hysteriska skrikanfall varje gång innan han somnat, åtminstone dagtid, men nu börjar det äntligen försvinna och han har lättare för att sova. Nätterna ser olika ut varje dag och jag tror egentligen det är mer frustrerande att inte veta om man ska få sova bra eller dåligt, än att faktiskt sova dåligt. Jag är fortfarande glad att han i alla fall inte vaknar och gråter men jag skulle ljuga om jag sade att jag inte längtar efter att sova en hel natt i rad.
Vi har även varit på vår första semester, vi bilade till Holland och stannade en vecka. Bilturerna gick mycket bättre än jag trott så det var riktigt skönt. Nu har jag och Oskar firat vår första Sinter Claas, vilket är lite motsvarande jul här i Sverige, det var roligt. Hoppas på att fira Sinter Claas i Holland och jul i Sverige varje år.
Så nu har släkt och vänner där också fått se vårt lilla underverk.
Nu är det skönt att vara tillbaka hemma igen. Nu jobbar jag hårt på att få Oskar att somna själv, utan hjälp av vaggning och amning, och det fungerar ganska så bra faktiskt. Allt annat flyter på som det ska med. Vi har fått både svenska och holländska passen för Oskar nu, alla julklappar är inhandlade, vilket är väldigt tidigt för oss, och vi känner oss organiserade, precis som man ska vara i Sverige. Ta seden dit man kommer heter det ju, och det gör vi definitivt!
Idag ska vi ta en härlig lång promenad, fika -igen, ta seden dit man kommer, och invänta lucia firandet imorgon. Ah, allt känns bara bra...
Mycket har förstås hänt sedan sist. Oskar har blivit döpt till exempel. Det var mysigt. Han skrattade och pratade först med prästen så att hon kom av sig och sedan grät han när han fick vattnet på sig och när han lyftes upp. Så ungefär som det ska vara.
Han har i veckor haft hysteriska skrikanfall varje gång innan han somnat, åtminstone dagtid, men nu börjar det äntligen försvinna och han har lättare för att sova. Nätterna ser olika ut varje dag och jag tror egentligen det är mer frustrerande att inte veta om man ska få sova bra eller dåligt, än att faktiskt sova dåligt. Jag är fortfarande glad att han i alla fall inte vaknar och gråter men jag skulle ljuga om jag sade att jag inte längtar efter att sova en hel natt i rad.
Vi har även varit på vår första semester, vi bilade till Holland och stannade en vecka. Bilturerna gick mycket bättre än jag trott så det var riktigt skönt. Nu har jag och Oskar firat vår första Sinter Claas, vilket är lite motsvarande jul här i Sverige, det var roligt. Hoppas på att fira Sinter Claas i Holland och jul i Sverige varje år.
Så nu har släkt och vänner där också fått se vårt lilla underverk.
Nu är det skönt att vara tillbaka hemma igen. Nu jobbar jag hårt på att få Oskar att somna själv, utan hjälp av vaggning och amning, och det fungerar ganska så bra faktiskt. Allt annat flyter på som det ska med. Vi har fått både svenska och holländska passen för Oskar nu, alla julklappar är inhandlade, vilket är väldigt tidigt för oss, och vi känner oss organiserade, precis som man ska vara i Sverige. Ta seden dit man kommer heter det ju, och det gör vi definitivt!
Idag ska vi ta en härlig lång promenad, fika -igen, ta seden dit man kommer, och invänta lucia firandet imorgon. Ah, allt känns bara bra...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
