onsdag 28 maj 2008

Nu är jag gravid

Nu känner jag mig verkligen gravid. Det är egentligen först den senaste veckan eller så jag riktigt känner att jag är det. Visst har magen växt länge och jag har känt sparkar länge och allt det där, men av någon anledning känns det annorlunda nu.
För det första känner jag mig ganska stor och klumpig. Det var till och med en tant som såg chockad ut när jag sade att jag hade tre månader kvar, hon tyckte jag var stor! Ska tilläggas att jag ofta får höra motsatsen men i alla fall. Det går helt enkelt inte att ta miste nu, jag ser riktigt gravid ut och jag ser det själv, utan att titta på magen i profil i spegeln.
För det andra har han börjat sparka ganska så hårt där inne, känner konstant hur han rör sig och magen hoppar från en sida till den andra (okej lite till överdrift).
Dessutom känner jag mig obekväm mest hela tiden. Det är obekvämt att sova eftersom det nu är omöjligt att sova på magen och vår säng är alldeles för liten för två personer och en stor mage. Jag känner mig obekväm när jag sitter ner för länge, när jag till exempel kör bil en längre sträcka. Jag känner mig obekväm bara när jag böjer mig eller ställer mig upp. Det är inte så att jag känner mig tung, bara obekväm.
Och jag har drygt tre månader kvar! Jag älskar fortfarande att vara gravid, men börjar nog mer och mer förstå det där med att man kan längta efter att graviditeten tar slut och bebisen kommer ut.
Gud vad skönt ändå, det var ju inte länge sedan jag var rädd att jag bara skulle vara gravid resten av livet och behålla pojken där inne!

tisdag 27 maj 2008

Trött trött trött

Jag är sååå trött. Jag vet inte riktigt varför. Först trodde jag att det var för att jag jobbade för mycket, sedan trodde jag att det var för att jag jobbade för lite. Sedan trodde jag jag sov för lite och efter det trodde jag att jag sov för mycket...
Jag är helt slut på kvällarna, kan inte gå upp ur sängen på mornarna och är trött hela dagarna. Det kanske är på grund av graviditeten, jag vet inte riktigt. Jag hade aldrig den där jobbiga tröttheten i början så det kanske kommer nu.
Jag är så trött att jag inte orkar skriva något kul idag, och faktiskt så trött att jag inte ens bryr mig om att jag inte orkar skriva något kul.
Sovdags!!!

måndag 26 maj 2008

En vecka kvar till lyx

Snart kommer våra första gäster. Närmare bestämt på lördag. Mamma och pappa blir dom första i år... som det flesta åren. De mesta somrarna brukar vi ha gäster precis hela tiden. Eftersom jag bor på mallorca så blir det ju inte direkt bara ett kaffe besök, utan en en- eller två- veckors semestrar. Det brukar börja med att dom första gästerna kommer i slutet av maj och sedan rullar det på och flyttas in och ut tills någon gång i september. Men det är ju familj det handlar om så det är ju skoj förstås.
I år blir det väldigt lugnt för oss. Gäster tills första veckan i juli och sedan ingenting förrens lillkillen kommer i september. Helt otroligt! Två månader för oss själva i huset på sommaren... undrar hur det kommer att gå, det har aldrig hänt förrut. Kan tänka mig att det kommer bli väldigt skönt dock, när jag sitter där med min stora mage och svettas!

Nu har jag precis varit och beställt spa kurer för mig och min mamma. Åh vad jag längtat efter detta. Härligt att bli ompysslad. Jag gick dit för att se vad månadens erbjudande var. Mamma fick välja på tre olika erbjudande. Jag fick inte välja alls. Men det fanns ett paket för mig= gravid tjockis i alla fall. Det går ju inte att göra alla behandlingar med en stor mage förstås.
Dessutom rekomenderade dom mig att inte göra någonting i "spa-rummet" det vill säga alla olika pooler och alla lika bastus dom har... Jag kunde där emot bada så mycket jag ville i utomhus poolen. Det vill säga en hotellpool full med skrikandes ungar. Nej tack! Jag går för att slappna av och ha en lugn dag innan bebis och skrik kommer. Äh, jag tänker inte slås ner av detta. Om en vecka, alltså nästa måndag, ska jag ha en underbar och lyxig spa dag!

söndag 25 maj 2008

Du är tjock

Så nu har jag gått in i vecka 26 och har tagit ett nytt kort. Jag brukar sätta in dagens kort och kortet från två veckor innan, men förra kortet var så dåligt att jag inte vill sätta in det i bloggen igen. Så här ser jag ut nu och det får räcka att visa det.


v25+1

Idag började N skratta åt mig och sade jag var tjock. Jaha, tack för den. På något sätt försökte han få det att låta som om det skulle vara något sött eller bra, men allt jag hörde var att jag var tjock. Och inte bara på magen utan överallt.
Nu är det så att jag vet att jag inte är tjock och vet att det egentligen inte var det han menade men jag kan ändå inte sluta att titta på mina armar och ben hela tiden för att se om dom ser svullna ut.
Det är inte det enda jag tittar efter hela tiden. Varje gång jag tittar på min mage i spegeln så ser jag ett svagt mörkt streck som leder upp till naveln. Det är normalt jag vet, men varje gång jag tittar ner på magen, utan att se i spegeln, så finns där inget streck. Så nu vet jag inte om jag inbillar mig...
Jag har aldrig varit så här besatt av min kropp. Eller kanske mer vad som händer med min kropp. Och det är inte så att jag bryr mig om om jag är tjock eller smal, har en mörk rand på magen eller inte... det är bara spännande helt enkelt!

lördag 24 maj 2008

100 inläggs jubileum

Okej, jag hittade de här frågorna och teorin är att vänner ska lära känna varandra lite bättre. Då ska man förstås skicka det som mail och be folk fylla i egna svar och skicka tillbaka. Jag lägger min i bloggen istället och kommer alltså inte lära känna er något bättre alls. Men eftersom det är det 100ande inlägget så tänkte jag bjuda lite på mig själv!
Ni får förstås gärna skriva och berätta något om er själva!

1. När gick du upp idag?
-Klockan elva, helt underbart, och inget jobb som väntade…

2. Diamanter eller pärlor?
- Gärna mycket av båda!!!

3. Senaste filmen du såg på bio?
- Bio? Vad är det?

4. Favorit TV - program
- Vänner. Har varit sedan det började och kommer nog alltid att vara.

5. Vad åt du till frukost?
- Pa amb oli, jiippii, min favorit!

6. Vad är ditt andra namn?
- Jane efter mamma.

7. Din favoritmat?
- Det kanske inte är den lättaste frågan att svara på när man är gravid och konstant hungrig… Men eftersom det (nästan i alla fall) är sommar så säger jag grillat. Grillat är godast!

8. Vilken mat gillar du inte?
- Tonfisk och Indisk mat. Blä!

9. Vilken är din favorit - CD för tillfället?
- Borde väl ha en men det har jag inte. Tycker fortfarande de gamla goá låtarna är bäst.

10. Vilken bil kör du?
- Ford Explorer

11. Vilken är din Favoritmacka?
- Precis vad jag åt till frukost, en mallorkinsk pa amb oli! Eller en räkmacka, mums, men endast om det är färska räkor!

12. Vilka mänskliga drag kan du bara inte med?
- Falskhet. Rätt och slätt.

13. Vilka är dina favoritkläder?
- Ääääälskar klänningar!

14. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
- Sverige lite oftare.

15. Favoritklädmärke?
- Här på Mallorca är det väl Mango, men mest för att det inte finns så mycket andra roliga affärer här. Är inte märkes fixerad alls! Så länge det är fint får det vara vilket märke som helst.

16. Var vill du dra dig tillbaka?
- Tja, att bo i Sverige kanske 7-8 månader och här på Mallorca 4-5 månader skulle ju vara underbart!

17. Favorit tid på dagen?
- Ja, skulle absolut inte säga morgonen, men förmiddagen kanske.

18. Var är du född?
- Göteborg

19. Vilken är din favoritsport att se på?
- Tycker om den mesta sporten även om jag inte är speciellt insatt i någon. Men definitivt fotboll om det handlar om EM eller VM.

20. Vem tror du inte sänder detta tillbaks?
- Ingen eftersom jag inte skickar det till någon utan sätter den i min blogg.

21. Vem tror du skickar tillbaks först?
- Igen, ingen eftersom jag inte skickar det till någon utan sätter den i min blogg.

22. Coca Cola eller Pepsi
- För några år sedan skulle jag helt klart ha sagt Coca Cola, sedan blev jag van vid Pepsi och tyckte det var godare. Nu spelar det absolut ingen roll alls.

23. Fotboll eller ishockey?
- Båda är okej, men fotboll är nog lite roligare.

24. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
- Absolut nattuggla, men det kan ju ändras när lillkillen ploppar ut.

25. Pedikyr eller manikyr?
- Pedikyr i så fall. Skulle aldrig klara av att ha fina naglar och inte kunna ”smutsa ner händerna” pga det.

26. Några spännande nyheter att berätta för oss?
- Jag börjar få mycket tid över igen och kan börja skriva lite roligare inlägg i bloggen och sätta in mer bilder… Kanske inte jättespännande men…

27. Vad ville du bli när du var liten?
- Något där jag kunde stå i centrum definitivt! Skådespelare var nog drömyrket. Jag och min kusin brukade sätta upp väldigt populära shower för vår släkt med stand up komedi och sång med låtar vi själv skrivit. Väldigt bra om jag får säga det själv!

28. Bästa barndomsminnet?
- Älskade att vara ute på båtsemester! Hade ”kylskåp” i en bänk som fylldes upp med is och gjorde mjölken underbart kall, och dessutom spelade vi bingo med familjen på kvällarna och kunde vinna godis. Aahhh.

29. Varit i Afrika?
- Nej, har dom inte väldigt mycket insekter där? (Ryser)

30. Nånsin rullat in någon i toapapper?
- Låter som något jag skulle kunna gjort, men nej.

31. Varit med om en bilolycka?
- Har inte varit inblandad själv nej. Usch, hoppas verkligen jag aldrig kommer vara det. Alltid varit min mardröm!

32. Favoritdag i veckan?
- Lördag och söndag då de flesta kontoren är stängda och våra telefoner ringer mindre!

33. Favoritblommor?
- Älskar blommor men är inte speciellt bra på namn. Mamma har försökt lära mig men har inte lyckats så bra. Har massor av rosor i trädgården men de är inte lätta att ta hand om så jag är trött på dom. Tulpaner kanske. Påminner mig om påsk som är en favorit högtid med släkten. Och dessutom ett tecken på att våren närmar sig.

34 Favorit - snabbmatsrestaurant
- Har ingen speciell. Men jag älskar svensk pizza, saknar det här borta!

35 Äger du en cykel?
- Japp. Går att cykla på till och med. Pappa kommer nog vara stolt att han inte behöver laga dom det första han gör när han kommer och hälsar på i år!

36. Vem fick du senaste mailet från?
- Kompis A tror jag. Med bilder av vad man kan förvänta sig av små pojkar. Det ser ut som om det kan bli en hel del att stå i de närmsta åren.

37. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
- Tycker inte om kreditkort. Mycket roligare att spendera pengar man faktiskt har.

38. Läggdags?
- Mellan 01 och 03 är nog det normala.

39. Senaste personen du delade en middag med?
- Min man förstås.

40. Vad sysslar du med just nu?
- Funderar på vad jag ska laga till middag. Och förbereder mig mentalt för disken som måste diskas innan middagen kan lagas.

41. Favoritfärg
- Blå! Så det passar ju bra att vi väntar en pojke.

42. Hur många tatueringar ?
- Bara en, och det blir nog inga mer.

fredag 23 maj 2008

Inne i en dimma


Idag passade jag min kompis ettåring, vilket var kul men mycket springande hit och dit och lyftande upp och ner. Jag förstår inte hur folk klarar av att ha så små barn och vara gravid samtidigt, men jag antar att allt går om man vill.

I alla fall så fick jag väldigt ont i ryggen och tänkte lägga mig på sängen och stretcha ut en halvtimma innan jag skulle i väg till en show. En timma efter, samma tid jag skulle möta upp dom andra, vaknade jag till. Hjälp, jag hade försovit mig! Jag slängde på mig kläder och körde i väg. När jag vaknade upp förstod jag inte var jag var eller vem jag var och det tog mig ungefär två timmar innan någon kunde prata med mig och jag förstod vad dom sade. Nu, fem timmar senare är jag fortfarande som inne i en dimma. Usch, jag hatar att vakna upp så där.

Så nu ska jag gå och lägga mig på riktigt för att i morgon på morgonen vakna upp på riktigt.

torsdag 22 maj 2008

3 bra saker från idag

Bra sak nummer ett: Nu börjar det bli mindre och mindre jobb för mig, och det är underbart! Man behöver nog jobba hårt ibland för att inse hur skönt det är när man kan ta det lugnt.

Bra sak nummer två: Vädret är bättre nu och det gör ju vem som helst glad. I och för sig såg jag idag att det ska börja regna igen på lördag och regnet ska stanna till onsdag. Men det gör ingenting, det betyder nog bara att vi inte kommer få något mer regn på hela sommaren... så brukar det vara.

Bra sak nummer tre: Charlotte Perelli gick vidare till final i Eurovision songcontest. Det gör det ju så mycket mer intressant att se finalen på lördag. Och eftersom jag kommer vara hemma och ledig på lördag så kan det vara kul att ha något att se fram emot!

Skulle nog lätt kunna komma på tre dåliga saker med, men det är ju så mycket roligare att vara positiv!

onsdag 21 maj 2008

En snygg mamma? Inte jag!

Jag har väl aldrig varit så där jätte utseende fixerad, men det är klart att man gärna vill se någorlunda bra ut.
Jag har aldrig förstått varför många kvinnor som blir gravida och får barn slutar helt att tänka på sitt utseende. Precis som att Nu bär jag ett/har jag barn och kan se hur skabbig ut som helst. Jag vill inte vara hemsk eller hacka ner på någon, men jag menar så där att nästan ändras på en dag... Jag har i alla fall tänkt att så ska jag inte bli.

Tyvärr så har jag redan blivit så där. Inte så att jag gör det med vilje men det har ändå blivit så. Inte heller för att jag är gravid och inte bryr mig, utan för att jag inte haft tid till något annat.

Jag vaknar på morgonen, drar på mig första, bästa plaggen jag hittar vilka ofta är samma varje dag och dessutom inte speciellt snygga eftersom jag inte har mycket som passar längre. Borstar igenom håret lite snabbt men inser snart att det inte spelar någon roll eftersom det spretar åt alla håll och är helt formlöst. Sätter därför upp det i en tråkig tofs. Luggen är även alldeles för lång och går över ögonen så att jag måste vifta bort den varannan minut. Tar på lite mascara, men som sagt det syns ändå inte eftersom luggen är för lång.

Så nu tror nog alla som ser mig att jag är en sådan där person som inte bryr sig alls längre för att jag är gravid. Och detta för att jag jobbar lite för mycket, usch, jag vågar inte ens tänka på hur jag kommer se ut när bebisen faktiskt kommer, det lär ju inte finnas mer tid då!
Jag kan därför nu ha förståelse för alla "gråa" mammor och ber om ursäkt för att ha trott att det är hur lätt som helst att vara en snygg mamma.

tisdag 20 maj 2008

Tema miljö

På mallorca är det väldigt svårt att vara miljö medveten. Det är synd tycker jag. Allt slängs i sopporna här, källsortering vad är det? Man kan ju inte dricka vatten på kran här och på grund av det får man väldigt mycket plastflaskor, dom här slängs alltså även dom i vanliga conatinerna. Ja, för här har man inte sopptunnor eftersom det bara skulle räcka till ett hushåll i en dag ungefär. Här har vi alltså stora containrar som står på gatorna. Om jag tänker på hur mycket plast och papper och liknande jag slänger om dagen så ryser jag nästan. Men det finns ju inte mycket annat att göra.

Och så läste jag aftonbladet.se idag och där fanns en artikel som kanske var riktad till mig.

"BH:n som laddar batterier" löd rubriken. Handlade om en bh med ett magbälte av solceller som ska kunna generera så pass mycket energi att det räcker till att ladda en Ipod eller mobiltelefon. Detta ska alltså vara ett sätt att rädda planeten.
Jag undrar ju förstås varför just en bh? Men som sagt, här är det svårt att göra något för miljön, så jag får väl ta det jag får!

måndag 19 maj 2008

Ett nytt plagg= lycka

Idag har jag inte suttit ner i fem minuter... tills nu. Har verkligen haft fullt upp igen. Men vissa dagar känns det ändå okej, det beror ju på vad man gör och får gjort. Idag var en produktiv dag, så därför helt okej.

Blev överlycklig när jag hittade ett plagg i garderoben som jag faktiskt passade! En tunika, jippii. Hade helt glömt bort att jag hade den, har inte använt den för att den varit för stor. Den är verkligen perfekt nu, lagom stor och dessutom lång så det finns ingen chans att jag visar trosorna i den. Däremot ser min mage helt enorm ut i den! Går inte att ta miste på att jag är gravid. Och det tycker jag är kul.

söndag 18 maj 2008

Hemsk mamma

Jag tycker det är underbart att vara gravid. Jag vet att jag skrivit det förrut, men måste göra det igen. Ibland blir jag lite rädd att jag inte ska komma till det där stadiet då man vill att sin bebis ska komma ut. Okej missförstå mig inte, det är klart att jag längtar efter min bebis och ser fram emot allt som kommer hända efter födseln, men jag har det bra nu. Det är bekvämt att vara gravid, underbart att veta att någon finns där inne, se magen växa och känna sparkarna. Jag älskar det!
Jag antar att det skrämmer mig lite eftersom jag vet att det är så mycket som kommer att ändras och att jag inte riktigt vet vad det innebär. Just nu är allt som vanligt förrutom att jag är gravid, och det är hur lätt som helst att vara gravid.
Jag får lite dåligt samvete när jag hör folk säga Jag kan inte vänta på att bebisen kommer ut! Medans jag tänker Äh, stanna du så länge du bara vill! Jag kan helt enkelt tycka att det går för fort.
Hjälp, är det här onormalt, låter jag hemsk? Det kommer säkert inte dröja länge förren jag också vill att min bebis ska komma ut... eller?

lördag 17 maj 2008

Bra dag, dålig dag...

Nu är jag trött på att vara stressad!
Igår var en sådan dag då allt stämde. Allt jobb fungerade bra och vi hade lösningar för allt! Ljuset i tunneln blev starkt och jag kunde se framför mig hur jag bara behövde jobba ett par dagar till och sedan skulle allt vara fixat. Underbart. Dessutom slutade dagen med att N kände massor av sparkar och var överlycklig!
Jag hade i bakhuvudet att det var lite för bra för att vara sant igår, och det stämde bra. Från att jag vaknade i dag så har allt vänts upp och ner igen, ljuset i tunneln är väldigt mycket svagare och det känns som om att jobbet aldrig tar slut.
Jag antar att det är detta som är nackdelen med att ha ett eget företag. Om man arbetar för någon annan kan man ta en paus om man måste, och koppla av. Om det är sitt eget företag det handlar om blir det mycket svårare!
Ja ja, jag ska inte tråka ut er med några detaljer, förhoppningsvis går morgondagen mycket bättre.

En sak som jag i alla fall uppskattade idag var ett mail jag fick från kompis L. Hon jobbar på förlossningen och skrev att man nog inte borde planera sin förlossning för mycket, för ofta blir det inte som man tänkt och då blir man bara besviken. Ha ha, ett rätt till mig!
Däremot skrev hon att man nog ska tänka sig att det gör ondare än vad man tror är möjligt och hellre bli positivt överraskad. Hmm, jag försöker ju tränga bort det där med smärtan... Fast egentligen vet jag inte varför eftersom min smärttröskel är ganska hög, och dessutom verkar ju alla klara av det. Okej, hon har en poäng. Jag ska nog lyssna på hennes råd, hon är vis!

fredag 16 maj 2008

Språkgeni!

Igår fick jag en kommentar med frågan om vad vårt barn kommer prata för språk. Det är ju lite förvirrande när jag kommer från Sverige, min man från Holland, vi bor i Spanien och vi pratar engelska med varandra. Ja, kanske mer än lite förvirrande!
Planen är att N pratar holländska med barnet och jag svenska. Engelskan kommer han nog plocka upp ganska fort också eftersom det är det vi pratar mest med varandra. Och spanskan, ja den kommer väl automatiskt lite senare den med.

Så vi räknar med att få en riktigt förvirrad bebis som antagligen på grund av detta kommer börja prata lite senare. Men som efter några år kommer vara den mest språkbegåvade ungen i stan!

Nu måste jag bara tillägga, i fall min mamma råkar läsa det här, att vi har inte planer på att stanna här i Spanien för alltid. Planerna är att flytta tillbaka norrut så småningom. Det är bara inte bestämt när ännu. Och även när vi flyttar här i från så kommer vi alltid komma tillbaka till ön här... För även om det är flera saker vi skulle vilja ändra så är det fortfarande vårt ställe!

torsdag 15 maj 2008

Showtime!

Idag har jag inte dåligt samvete. Idag har vi haft lunch med A och G! Det var kul att kunna träffas lite innan dom åker hem i alla fall.
Jag har också fixat och donat med saker till showerna, och sytt lite trasiga saker. Jag har varit duktig!
Ikväll har vår ena showgrupp premiär. Fyra av sex personer i showen är nya. Jag är så nervös så jag tror jag dör. Om jag själv är med i showen så känner jag att jag har mer kontroll över vad som händer. När jag bara sitter där bredvid och tittar på så får jag nästan panik. Måste springa nu, den börjar strax!

onsdag 14 maj 2008

Hur ska jag kunna veta det?

Det känns verkligen som om jag bara hör ordet förlossning var jag än går nu! Jag som har varit så bra på att tränga bort det förrut verkar inte klara av det längre.
Kompisar pratar om det, varje tv program jag sätter på handlar om det, får läsa om det i tidningen, står saker om det på alla forum (okej, forumet kanske har titeln "förlossning" men i alla fall). Frågan är alltså om det bara är slump eller om jag börjar tänka mer på det nu eftersom det känns mer verkligt för varje dag som går.

Jag måste säga att jag blir lite nervös när alla säger Har du bestämt hur du vill göra med förlossningen? Vaddå bestämt? Kan man bestämma sånt? Ja, alltså ska du gå på andningskurs innan, vad vill du ha för smärtlindring, i vilken ställning vill du föda?
Öh... Jag har ingen aning! Tänkte mest att när jag har så ont att jag tror jag ska gå av på mitten tar jag mig in till sjukhuset och så säger dom till mig vad jag ska göra när jag kommer dit. Hur ska man veta sånt? Får man reda på sånt av sin doktor? Alltså, är det min virriga doktor som glömt att prata om detta, eller är det meningen att man ska ta reda på det själv på något sätt?

Själv vet jag inte ens vilket sjukhus jag ska föda på, än mindre vad jag tänker ta för smärtlindring. Så om jag måste bestämma det nu så kommer min förlossning se ut så här:

Jag börjar få värkar, tänker att äh, så farligt var det ju inte, vad pratar alla om. Jag och N åker till sjukhuset. Alla trevliga doktorer och sjuksköterskor välkomnar oss och visar oss till ett fint rum där vi kan spendera ett par nätter om vi vill. Dom undersöker mig, ser att det är dags. Jag lägger mig på sängen, krystar på ett par gånger och så PLOPP så är han ute!

Jag vet att ni kanske skrattar och tänker dröm på du bara, så kommer det inte bli! Men det är så jag tänker när folk säger precis vad som ska ha för smärtlindring, vilken position dom ska föda i, precis vad pappan ska göra... när dom aldrig varit med om det förr och heller inte vet hur det kommer bli. Då tycker jag min plan är bättre!!!

Plopp

Idag kunde man läsa en artikel på aftonbladet.se om en kvinna som förlöste sitt barn på motorvägen. "Jag älskar att föda barn" sade hon.
Låter ju jättebra! En sådan person ska jag bli, en riktig stålkvinna som med en stark krystning får bebisen att ploppa ut. Och sedan prata om hur lätt det var. Ja, jag tror starkt på det... det kommer bli bra!

tisdag 13 maj 2008

Dåligt samvete för... allt

Nu är jag här igen! Igår var första dagen sedan jag började blogga som jag inte skrev något. Hade möte klockan nio på morgonen och kom hem efter tolv på kvällen. Fullt upp!
Okej, jag ljuger lite... Jag var faktiskt hemma i mellan. 20 minuter. Tänkte till och med skriva i bloggen de där 20 minuterna jag hade, men ryckte mig i kragen och tog en väl behövd dusch istället.
Jag måste alltså vara ganska så fast i bloggandet. Hade riktigt dåligt samvete för att jag inte skrev, även om jag hade tusen viktigare saker att tänka på.

Idag har det varit lite lugnare. Sov till tio och har dessutom hela kvällen hemma för mig själv. Och i kväll ska jag inte göra någonting, det ska bli jätteskönt.
Vädret har varit bättre idag, riktigt soligt och fint nu. Jag är i och för sig inte så säker på att det kommer hålla i sig, men just nu är det skönt.
Tycker jättesynd om kompisarna A och G som kom precis när regnet började och har haft dåligt väder varje dag. Man vill ju ha lite sol på sin semester! Dessutom kom dom för att träffa oss och sin andra kompis på ön, men vi har alla varit så upptagna med jobb att vi knappt sett dom. Så nu har jag dåligt samvete för det med. Imorgon måste vi bara försöka möta upp dom.

Medans jag varit borta från bloggen (jag vet, en HEL dag) så har det sparkats på som bara den inne i magen. Och äntligen har N fått känna en spark. Jag har ju känt sparkarna hur länge som helst nu, så det kändes verkligen som det var dags för honom. Det syns också mer och mer utanpå magen nu och ibland ser magen helt sned ut. Kul tycker jag!
Jag har ätit dåligt de senaste dagarna. Både jag och N har jobbat så mycket att kylen blivit mer och mer tom och vi har slängt i oss mat någonstans på vägen, vilket ju inte brukar bli speciellt nyttig mat. Så det har jag också dåligt samvete för. Även om jag vet att det är jag som i så fall får lida eftersom bebisen ju tar det han behöver, och dessutom är det ju inte så många dagar jag ätit dåligt. (Det sista skrev jag mest till mig själv, för att övertyga mig själv så jag slipper ha dåligt samvete.)

söndag 11 maj 2008

En krympande mage

Nu tycker jag nog att magen inte växt alls på två veckor, ser till och med mindre ut. Men den här gången är jag inte så upphängd på det. Jag vet att han mår bra så det spelar ju ingen roll.

Jag har gått in i vecka 24 och läste någonstans att om bebisen nu skulle födas av någon anledning, så skulle han ha 85% chans att överleva. Det är helt otroligt tycker jag! Han väger ju bara ett halvkilo ungefär... Jag hoppas ju förstås att han stannar där han är ett bra tag till och växer till sig lite grand.

v. 21+1

v.23+1

För övrigt har det regnat i tre dagar nu och jag är redan riktigt trött på det. Egentligen spelar det ju ingen roll för mig, jag vet att jag får nog med soltimmar om året, men usch vad tråkigt för alla turister! Kompisarna A och G kom för tre dagar sedan för en veckas semester. Dom har nog inte sett så mycket annat än hotellrummet.

lördag 10 maj 2008

Extrema datorer

Dagen fortsatte lika hektiskt tills den var över igår. Men jag hade några minuter över att läsa aftonbladet. Och som vanligt så läste jag inte de viktiga nyheterna, utan fastnade för den här:

Extrema datorer

NEC Shield pro tål en dusch och mer därtill.

Artikeln handlade om en väldigt tålig dator. Den tål 20 minus grader, fritt fall och hällande regn! Jag skulle vilja kalla den N-säker.

Jag skulle behöva den datorn. Sedan jag köpte min för ett år sedan har N nästan gjort sönder den tre gånger.
Första gången hade han byggt upp något smart system i vår lilla hytt på båten där vi jobbade, där datorn stod under tvn. En natt var det väldigt stormigt, tvn åkte ner från hyllan, tog datorn med sig och slutligen hamnade tvn över datorn på golvet.
Andra gången stod N i trädgården och sprutade med högtryckstvätt mot väggen av huset (fråga mig inte varför). Fönstret råkade vara lite öppet och min dator, som stod där inne i vad jag trodde var säkert förvar, var full av vatten och smuts.
Tredje gången packade N vår bil full med saker när vi skulle köra från Sverige till Spanien och lade snyggt in min dator. Ungefär fem minuter senare öppnade han bildörren och min dator åkte rakt i asfalten. Jag var inte glad!

Trots de här tre olyckorna (hans dator har förresten inte varit med om en enda) så har min dator klarat sig, så om jag tänker efter så kanske jag inte behöver betala fem gånger så mycket för den där extrema datorn, för min verkar tåla det mesta!

fredag 9 maj 2008

Stress!!!!!!

Var ganska avslappnad när jag vaknade imorse... det skulle snabbt vända.

Jag började med att vara duktig och städade huset.
Plötsligt fick jag ett telefonsamtal att jag var tvungen att gå in och repa med några av de nya show tjejerna. Det skulle inte vara någon fara om det inte var så att jag en halvtimme senare fick ett nytt samtal.
Nu var jag helt plötsligt tvungen att åka hem till en kompis (som även hon är med i showerna, och nu var fast i möten) och passa hennes ettåring. Okej, så efter en halvtimmas repning med tjejerna fick jag snabbt förklara att jag inte kunde stanna och sprang hemåt för att hämta bilen. Kompis S berättade på telefon att det var en annan barnvakt där nu men att han inte kunde stanna efter två. Klockan var redan två. Det ösregnade! Jag var blötare än hunden innan jag ens kommit hem.

N hade vår bra bil, så jag fick ta vår skrangliga. Jag backade ner för uppfarten, hoppade ur bilen, stängde porten och satte mig i bilen igen. Bilen var död! Och det gick inte att starta upp den igen. "#¤%&# (=svordommar). Inte nog med att jag nu inte hade en bil, bilen stod nu mitt över hela vägen så att ingen kunde passera. Som tur är så är det inte en väldigt trafikerad gata, så jag var okej för minuten. Sprang och ringde på hos alla grannar och fick två män att hjälpa mig. Bilen var full med tung utrustning och det fanns inte en chans att gravida jag skulle klara att putta den här bilen åt sidan.
Efter en stunds puttande låste sig ratten. Nu fanns det inte längre någonting att göra. Bilen stod fortfarande rakt över vägen, men så att bilar precis skulle kunna ta sig mellan. Jag var helt enkelt tvungen att lämna bilen så. Nu var klockan ungefär 14.30 och jag var alltså en halvtimma sen. Och riktigt stressad.

Okej, taxi! Jag ringde. Och ringde. Och ringde. Det var omöjligt att komma fram, precis som det alltid är dom dagarna det öser ner med regn på mallorca. Jag gav upp eftersom jag visste att även om jag tillslut skulle nå dom skulle det ta minst en halvtimma för dom att komma.
Okej, cykeln. Skulle ta mig 20 minuter att cykla och som sagt det öste ner med regn och jag var redan sen, men vad skulle jag göra.

Jag ville helst bara lägga mig ner på gräset med regnet forsande över mig och gråta.
Jag tittade på "¤#%#&% bilen och tänkte att jag bara måste ge det ett försök till, så där kunde den bara inte stå. Den startade med en gång, utan problem!
Resten av dagen var egentligen inte stressig, det bara kändes så för att jag lyckades stressa upp mig så mycket under den timman detta tog att jag inte kunde skaka av mig det efteråt!

Positiv som jag är har jag kommit på två bra saker med vad som hände idag.
1) Jag frågade folk om hjälp! Stort steg i mitt "jag klarar mig själv" liv.
2) Jag lyckades få igång bilen igen, alldeles själv! Utan grabbarna som kom och hjälpte mig.

torsdag 8 maj 2008

Den virriga doktorn

Nu har vi varit hos doktorn. Det är så skönt att N inte jobbar dagtid, han har varit med på varje doktorbesök och det tycker jag är kul!
Vi tycker mycket om vår doktor. Han är så där roligt virrig. För många kanske han skulle verkat oseriös, för oss är han perfekt. Vi tycker inte om när saker blir för seriöst, vi vill hellre kunna skratta åt saker. Och vi skrattar åt honom.
Så här gick det till idag. Först, precis som varje gång, så fyller han i lite uppgifter på datorn. Som mitt födelsedatum till exempel. Jag vet inte om han tror att jag helt plötsligt kommit på att jag föddes ett annat år eller vad det är, för om han fyller i det på datorn så borde det ju stå där även nästa gång jag kommer?! Men det gör det inte. Idag sade han Okej, så du är född -88! Öh, nej sade jag, jag är född -79. Ja just det, ha ha, så var det ju, förlåt förlåt. Och det får vi gå igenom varje gång. Sedan är det dags att skriva ner hur långt min graviditet har gått. Vilket ju också borde vara lätt att räkna ut från förra gången. Men inte för honom. Den här gången hade han i och för sig rätt när han räknade ut det, men det var också första gången. Förra gången sade jag till honom tre gånger hur många veckor och dagar jag var, men han skrev ändå ner fel, med säkert två veckors skillnad. Jag orkade inte bråka om det eftersom jag såg att sköterskan stod där bredvid och skakade lite på huvudet och hade förstått att det var fel.

Efter att fyllt i detta på datorn så pratade han om vad som var viktigt för mig att tänka på. Saker jag borde äta och dricka, att jag inte ska gå runt med för lite kläder och dra på mig förkylningar etc. Precis som alla andra gånger vi varit hos honom! N orkade inte berätta för femtio-elfte gången att jag inte tycker om tonfisk och sardiner, så vi båda bara nickade lite i samförstånd.

Han mätte sedan magen, fast inte med måttband, utan med händerna. Ja, magen är nu 23 cm och det är helt normalt i vecka 23. Inte för att jag oroar mig för det, men jag tror inte han skulle kunna mäta med sina händer om det var 20 eller 25 centimeter.
Hjärtljuden var också normala. Han säger aldrig hur fort hjärtat slår, men det bryr jag mig inte om eftersom allt jag vill höra är att det ska vara normalt och bra.

Vågen mätte 64 kilo idag, så då har jag faktiskt gått upp sedan sist! Sammanlagt har jag nu gått upp 4 kilo. Inte dåligt, klappar mig själv på axeln (fast kan inte låta bli att tänka på allt jag åt igår... och att det kanske var därför vågen visade lite mer). Idag var det doktorn själv som vägde mig, normalt är det sköterskan men han orkade väl inte vänta på henne idag (en annan anledning att tro att vikten kanske inte helt stämmer).

Allt såg alltså bra ut och vi var på väg ut ur dörren när han helt plötsligt ropar Åh nej, vänta... Jag visste förstås att det var blodtrycket han glömt att ta.
Kände oss ändå nöjda när vi gick där i från idag att allt tillslut blev gjort. När vi lämnade sjukhuset tittade vi på varandra och började skratta, inget behövde sägas.

Som sagt, för vissa kanske han verkar oseriös, men för oss är han rolig och mänsklig! Han har varit med på vår "bebis-resa" från början och det känns verkligen som om han är uppriktigt glad för oss varje gång vi kommer.

onsdag 7 maj 2008

Paljetter och dåligt samvete

Idag har jag sytt. Det låter lite bättre än vad det är. Jag har bara sytt på paljetter på en kavaj. Och innan någon undrar, så nej, inte min eller N's kavaj, vi brukar inte gå runt med kavajer med paljetter på. En show kavaj!
Satt i alla fall och sydde i trädgården med solen i ryggen.
När jag kliade mig lite på axeln nu så märkte jag att det sved till, tittade mig i spegeln, och japp, solbränd. Det kan ju vara kul, men inte när man fått stora märken från linnet och ser ut som en rödbränd engelsman.
Jag får helt enkelt gå runt med liknande linnen hela tiden nu, så att det inte ska synas. Jag brukar nämligen skratta och prata högt om hur knäppa engelsmännen är när dom bränner sig sådär. Ja ja, det ska bli dåligt väder i en vecka nu sägs det, så det blir väl på med tröjor ändå, då syns det inte.

Imorgon är det dags för doktorbesök igen. Det blir väl det vanliga att kolla vikt och blodtryck och sånt. Och så ska jag passa på att berätta att jag har ont i ryggen.
Det var en månad sedan nästan exakt sedan jag var hos min doktor nu, och ungefär lika länge har jag haft ont i ryggen. Det har varit bättre det sista, men bara för att jag inte rört mig speciellt mycket. Och jag kan ju inte sitta still i fyra månader till, jag hade inte så mycket muskler innan graviditeten började och jag vill gärna inte att dom få musklerna jag har tynar bort!

Sedan är det ju det där med vikten. Jag har stått på vågen fem gånger idag... och den visar samma vikt varje gång. Jag vet att jag inte borde bli förvånad, men saken är att jag tycker den visade samma vikt för en månad sedan också. Det är ju meningen att man ska gå upp i vikt! Jag vet att min våg inte är speciellt pålitlig och därför inte bör tänka på det, men jag kan inte låta bli.

Idag har jag därför ätit dubbelt så mycket som vanligt, precis som det ska hjälpa att göra det i en dag. Dessutom har jag dåligt samvete för att jag inte har ätit så mycket frukt och grönsaker som jag borde det sista, så det har jag också proppat i mig idag.
Nu ska jag sluta att oroa mig... och äta lite till!

tisdag 6 maj 2008

Svensk grammatik

Hmm, nu har jag suttit och funderat i evighet på vad det egentligen heter...

Mysteriet med den försvunna sylådan
Mysteriet av den försvunna sylådan
Mysteriet om den försvunna sylådan

Och jag kan fortfarande inte komma på vad det heter. Pappa skulle skakat på huvudet och sagt att det nog var dags att flytta hem till Sverige nu.

Mysteriet med den försvunna sylådan

Gårdagen fortsatte lika bra som den börjat. Om än inte så galet. N fick en ledig kväll och vi gick och lyxade till det på en annan restaurang. Mysigt. Sedan gick vi till våra vänner i baren och pratade hela natten lång. Det var en bra dag!

Idag var det en vanlig måndag. Fast det är tisdag. Igår var mer som en söndag fast det var måndag... Hänger ni med?

Idag var alltså en stressig och jobbig dag. Upp tidigt igen och jobb hela dagen. Och även om jag har turen att kunna göra det mesta hemifrån så kan det bli riktigt stressigt ibland.
Jag tror jag stressar upp mig lättare nu när jag är gravid. Jag försöker nämligen att inte stressa alls nu som gravid och "vuxen", men det blir liksom ännu värre då. Jag önskar att jag skulle vara en sådan person som jobbar bättre under stress, som får en liten kick av det kanske rent av, men det är jag inte. Såklart. Jag blir deprimerad, och trött... väldigt trött.

En sak var bra idag i alla fall, jag hittade äntligen min sylåda! Jag har letat efter den här sylådan i flera veckor nu, eftersom jag behövt den för att fixa till showkläder och sånt. Jag har letat överallt, här hemma i garderober och lådor, under sängar, ja överallt. Och dessutom i två andra hus där vi har en massa utrustning. Idag hittade jag den alltså. I mitt sovrum, precis under tvn, helt synlig!
Kan man skylla sånt på att man är gravid? Ja ja, jag bestämde mig för att tränga bort hur urbota dum jag kan vara och bara vara glad att jag hittade den!

måndag 5 maj 2008

A and N's day of fun!

Egentligen vill jag inte skriva nu, för jag har haft en sådan bra dag hitintills och njuter verkligen av vackert väder och tid med N. Men jag måste bara snabbt berätta om vår underbara morgon.

Jag och N bestämde oss för att, trots att det är måndag och trots att vi har saker att göra, ta lite tid för varandra. Vi pumpade våra cyklar som stått och rostat över vintern och tog en cykeltur. Bara detta är ganska otroligt. Om ni känner oss så vet ni att vi inte är typerna som cyklar speciellt mycket, vi är lata och tar bilen överallt. Men när N är på sitt lite galna humör så är det bara att hänga på. När han är på det humöret så vet jag att det kommer bli en bra, om än en lite galen dag. Och det blev det. Vi bestämde oss att cykla längst stranden, vilket inte var en bra idé. Eftersom vi har jobbat mycket det senaste har vi liksom glömt bort att det har kommit en massa turister nu, strandpromenaden var fullproppad med rödbrända turister så vi flydde snabbt till den vanliga vägen i stället.

När vi var i hamnen satte vi oss på ute terassen av vår favorit restaurang (ja, precis, där jag visade trosorna) och beställde en härlig pa amb oli. Så där satt vi i solen och njöt med vår tallrik med det fina upplägget av det majorkinska brödet, oliver och allt som hör till.
Plötsligt tittar jag och N samtidigt på hans tallrik och undrar vad det är han fått på sitt bröd. Vad var det där pesto liknande han fått på sin ost, som inte jag fått? Fågelbajs var vad det var! Japp.

På hemvägen bestämde vi oss för att titta in i en second hand affär och se om där fanns något kul. N hittade en gammal resväska som han tyckte var perfekt till alla hans kablar han måste ha med sig till showerna. Om han tänkte på att vi inte hade bilen med oss vet jag inte, som jag sade innan så är ju det inte så vanligt. Men han verkade inte tycka det var något problem... Så på med den gamla resväskan på cykeln och så bar det av hemmåt. Gypsies, vi?!


Detta är en av anledningarna till att jag älskar honom!

söndag 4 maj 2008

Lillpojken börjar bli stor och stark

Igår kväll, som för att avsluta en bra dag, såg jag första riktigt starka sparken utanpå magen. Har sett små sparkar förrut, men lilla pojken börjar bli stark! Hela sidan av magen tänjde ut sig, nästan läskigt, men riktigt häftigt. Och sedan kände jag massor av starka sparkar på magen. N var borta och jobbade och missade det igen.
Kan fortfarande inte förstå att det faktiskt är en RIKTIG bebis där inne. Visst är han fortfarande liten, men allt finns där, han är "klar", behöver bara växa till sig lite innan han är redo för världen.

Igår påbörjade jag vecka 23 och som vanligt läser jag om vad som händer den veckan. Det står att bebisen nu är drygt 27 cm från hjässa till häl. Va?! Det är ju jättestort! Han kan också höra röster och musik och hickar väldigt mycket, vilket jag snart ska kunna känna. Wow.
Det står även att jag "borde" gått upp mellan 5,5 - 7 kilo nu... det tror jag inte att jag har, men det återstår att se på torsdag när jag ska till min doktor igen. Självklart har jag vägt mig här hemma också. Vågen gömde jag en dag men otroligt nog så hittade jag den dagen efter igen och står på den jämt och ständigt trots att jag vet att jag inte kan lite på vad den visar.

Så här stor är min pojk nu!

lördag 3 maj 2008

En strålande dag

Idag mår jag bra igen! Inget ont i halsen, ingen huvudvärk, inga svimattacker... Och ingen stress. Även om vi arbetar på helger med så är det mycket som inte går att göra på helger eftersom kontor och liknande är stängt, så det blir automatiskt mindre jobb, så helgerna är allt lite bättre i alla fall.

Dessutom var det jätteskönt väder. Det har det varit ett bra tag men jag har inte hunnit njuta av det. Idag försökte jag göra allt utomhus. Hade möte ute, åt mina måltider ute, solade litegrand ute och fixade och donade med min trädgård... ute.

Det var två olika personer som sade att jag "strålade" idag! Det gör ju bara dagen ännu bättre, och gjorde antagligen så att jag strålade ännu mer.

Bebisen sparkar på som aldrig förr där inne i magen. Det är också underbart! Den enda gången det inte är underbart är när jag vill sova på magen, det tycker han inte om. Jag har jättesvårt att somna om jag inte får ligga på magen, men det går inte längre för så fort jag gör det så sparkar han som aldrig förr, och ger sig inte förren jag byter ställning. Det är vad jag kallar lyxproblem. Jag har ett bra liv!!!

Mina rosor blommar och jag strålar...

fredag 2 maj 2008

Dumma ogravida kvinna!

Gick upp innan åtta idag... igen. Kan säga att jag inte var lika pigg och glad som när jag skulle på ultraljud. Idag skulle det handlas en massa "sista saker" för show presentationen av en av våra grupper.
Så upp tidigt, fixade lite som kunde fixas här hemma först och tog sedan bilen till Inca och Palma. Alla affärer var stängda! Jag vet att dom var stängda igår eftersom det var 1a maj, men trodde allt skulle vara öppet idag, dom brukar nämligen inte ha "kläm-dagar" i Spanien. Men det hade dom ju såklart idag.
Hittade en stor affär som var öppen, det var i och för sig inte så mycket jag behövde där i från, men jag var tvungen att köpa ett par grejer eftersom jag tagit mig ända dit och ville inte att det skulle kännas som helt bortkastad tid.
Väl vid kassan fick jag en av mina svimattacker, började svettas, blev snurrig och är säker på att jag var helt vit i ansiktet. Då saknade jag N, han brukar alltid se till att jag kan sätta mig någonstans, skaffa vatten till mig eller säga till mig att gå ut och ta lite luft medans han står i köerna. Men han var inte med. Och jag hade inte tid att lämna sakerna, gå ut för luft och sedan gå tillbaka in.
Jag försökte se lite extra gravid och blek ut, så att dom åtminstone skulle skynda på lite i kassan, eller så att någon skulle fråga om jag ville gå före. Men det var ingen som brydde sig. Anledningen till det var för att det var en annan kvinna vid kassan bredvid som stal all uppmärksamhet. Hon, som jag, var nära att svimma. Skillnaden var att hennes man var med henne, så hon satt bekvämt på en stol med någon viftandes för att fläkta lite och vakterna kom springande med vatten.
Så jag gick alltså upp innan åtta alldeles i onödan OCH en ogravid kvinna stal uppmärksamheten som jag borde haft, och därmed min stol och mitt vatten! Låter jag självisk?
Det enda som är bra idag är att show presentationen gick snabbare än förväntat, och jag har nu en timma över innan show premieren ikväll. Så nu ska jag vila!!!

Gäsp

Klockan är bara strax efter åtta och jag är uppe ur sängen, igen! Nu har jag stigit upp klockan åtta nästan varje dag denna veckan tror jag. Det tycker jag är alldeles för tidigt.
Jag vet förstås att det kommer bli ändå tidigare när lillkillen kommer, men därför skulle det vara skönt att få sova länge nu, innan den tiden kommer.
Men jag får väl se positivt på det, det är jättefint väder, jag har mer tid att göra det jag behöver göra idag (vilket är mycket), och så kanske det är bra att vänja sig vid att sova mindre.
Ja, jag är nog på väg att bli vuxen.

torsdag 1 maj 2008

Nej nej nej

Idag vaknade jag med en sprängande huvudvärk. Gick upp och gjorde en kaffe eftersom det brukar vara den bästa, och enda, medicinen för mig. Det hjälpte inte alls idag. Tänkte inte så mycket på det förrens jag även märkte att jag började få ont i halsen. NEJ vill inte bli sjuk! För varje timma som gick av dagen blev jag lite värre och värre. Det gick från Äh det är nog ingen fara till Åh nej jag dör! Okej inte så där så att jag tror att jag ska dö på riktigt, som alla grabbar när dom blir sjuka, kanske mer Åh nej hur ska jag hinna detta?
Jag har för mycket att göra just nu, och det irriterar mig. Jag har inte gjort knappt någonting på flera månader, och om ett par veckor kommer det gå tillbaka till det livet. Men just nu, bara just dom här veckorna, har jag massor att göra. Jag hinner inte ta det lugnt och ligga nerbäddad nu. Och så kommer vi tillbaka till den där hjälplösheten som jag skrivit om förrut, som jag inte klarar av. Normalt sätt skulle jag försöka förtränga att jag är sjuk och jobba ändå, men nu har jag ju en bebis att tänka på, det kanske inte är bra att stressa och vara sjuk samtidigt... för honom alltså?!
Äh, det kanske är så att jag mår jättebra i morgon igen, det kanske är en "en-dags-förkylning"
... och så börjar förträngningen.