Hipp, hipp, hurra, 1 år idag!

Födelsedags pojken

Så var det alltså dags för den stora dagen.
N hade dekorerat i lägenheten på natten så när O vaknade på morgonen var han riktigt imponerad. Vi tog det lugnt på förmiddagen, och hans middags sömn kom så där precis lagom så att han skulle vara utvilad och glad lagom till kalaset. Då hann jag också städa, duscha och fixa klart allt.

Nästan. I slutändan blev det inte riktigt som jag tänkt. Grädden till tårtan ville av någon anledningen inte bli vispad och såg till slut ut som äggröra, så N fick åka till affären för att köpa ny grädde. O ville inte vakna, inte ens elvispen väckte honom. Vilket den naturligtvis skulle gjort vilken annan dag som helst.
Fem minuter innan gästerna kom fick jag slitit upp han ur sängen och slängt på han kläderna. När gästerna kom var O alltså helt nyvaken, N var inte hemma, tårtorna var inte klara och inget stod på bordet.
Men efter en liten stund ordnade allt till sig och kalaset var i full gång.

O var lycklig! Han såg lite så där stöddig ut. Precis som om han visste att alla var där för honom. Han älskade sina presenter, all uppmärksamhet och tårtan!

Första sockret, på sin första födelsedag. Tårta var gott tyckte O!

O är ett lejon!

O ryter som ett lejon hela dagen. Det är det första han gör när han vaknar, han fortsätter sedan hela dagen och det är det sista han gör innan han somnar.

Nu är det inte längre bara ett lejon som låter så där enligt O, utan alla djur han ser. Hundar, hästar, katter... Och ibland även människor, gungor, fontäner... Ja ni förstår.

Tyvärr så bits han dessutom som ett lejon och det är vi inte så glada för. Både jag och hans kusiner har en hel del bitmärken av hans sylvassa tänder. Det värsta är att han bits när han blir arg. Hur förklarar man för en nästan-1-åring att man inte får bitas???

O sitter överlycklig på en lejonstaty

Oj vad stolt man kan vara!

Idag är vi stolta föräldrar! N lite mer än mig, eftersom han hade rätt.
O har tagit sina första steg idag. 4 dagar innan sin födelsedag. Jag var ganska säker på att dom skulle komma efter.
Han gick flera gånger mellan mig och N. Vi var förstås helt uppspelta och klappade händerna och tjoade, så han tyckte det var jätteroligt. Det längsta han gick var kanske tio steg eller så. Stadig på benen och armarna rakt upp. Sötnos.

Efter att han gjorde det, på eftermiddagen, så försökte vi förstås resten av dagen. Men O blev trött på oss och tyckte inte det var lika roligt längre.
Nu är det bara att se om han fortsätter. Det ska bli spännande att se hur fort det går från de första stegen tills att han går på riktigt.

Action 2 & 3

Ja det händer mycket här i vårt område. För ett par veckor sedan var det en massa poliser som letade efter en bomb (som lyckligtvis inte fanns), och nu var det alltså dags för drama igen.

Här letar dom efter en bomb precis utanför oss

Igår var det en helikopter som flög över ett stort berg som är här utanför. Det är ett högt berg och det är väldigt populärt med skärmflygning där och tyvärr hände det en olycka med en kille som skulle hoppa. Vad vi fått höra hade han inte flugit så många gånger förrut, när han skulle ge sig ut över kanten hade han tvekat och bromsat, han hade då förstås inte fått tillräckligt med fart, skärmen vek sig och han störtade rakt ner. Det tog helikoptern lång tid att få tag på honom. Han överlevde men fick mycket skador.

Idag var det också action här ute. Och inte så lite! Det började nämligen brinna i berget. Jag har undrat när det skulle komma, då vi inte haft riktigt regn sedan mars och det är grymt torrt överallt. Jag har vittnat till minst två bränder förrut i detta berget när det varit torrt.
Nu hände det alltså. Det finns inga vägar upp till var branden var så brandmännen kunde inte göra mycket. Däremot var det två helikoptrar och tre flyg som tillsammans släckte branden. Vi har en sjö här precis utanför balkongen och det var där helikoptrarna hämtade upp vatten gång på gång, så det blev riktigt högljutt. O var lite rädd till en början men sedan tyckte han det var lite spännande. Som tur var kunde dom få kontrollerat branden ganska så snabbt.

Första parkett!

Klagobrev

Dagarna går så grymt fort och så otroligt långsamt på samma gång just nu. Det känns som att alla dagar är likadana och jag har ganska tråkigt om jag ska vara ärlig.
Vi har fortfarande gäster hemma, och det har vi haft i nästan en månad. Det är alldeles för länge och lägenheten är alldeles för liten. Det är jätteroligt att ha familjen här förstås, men det blir lite för mycket av det goda (om jag ska säga det på ett fint sätt). En vecka kvar och sedan är det bara vår lilla familj tillsammans igen.

Just nu känns det bara som att jag klagar på allt. Det är för varmt, det är för trångt, sängen är för hård, jag har huvudvärk, det är för smutsigt, jag håller på att svimma, jag mår illa, jag måste äta men jag vill inte äta... Usch, det är inte likt mig att vara så här negativ och klaga så mycket. Jag får bita mig i läppen flera gånger om dagen för att inte skrika rakt ut.
Det är nog mycket som spelar in, men det största är definitivt graviditeten Jag har inte hälften av tålamodet som jag normalt har. Förra gången jag var gravid var jag inte alls sådan här, men det är klart, förutsättningarna var lite annorlunda då.

O har vaknat flera nätter i rad och bara skrikit. Det har tagit ganska lång tid att få honom att tystna och sedan har jag fått lägga honom bredvid mig så har han legat där och vritt och vänt sig tills han somnat. Vilket har tagit lång tid. N har sovit på soffan eftersom sängen inte är stor nog för oss tre, och jag har varit för lat för att lägga över O i sin säng igen. Det känns dumt att vänja honom vid att sova i vår säng, något han aldrig gjort förrut. Men jag har inte haft orken till något annat. Ska jag vara ärlig så har det varit lite mysigt också, för jag har ofta lagt honom bredvid mig i sängen på dagen också, när han sovit. Eftersom jag inte vågar låta honom sova i vår säng själv så är jag ju "så illa tvungen" att sova där jag med. Den senaste veckan har jag sovit mycket!

Ikväll är jag barnvakt igen. Och det gör det lite svårare när O vaknar och skriker som en stucken gris och förstås väcker lilla L. Sist Ls pappa kom och hämtade honom satt vi allihopa här nere i soffan, vakna och pigga och väntade. Han trodde nog vi suttit så hela kvällen.
O har haft ett uppvak redan, men det gick ganska bra då L fortfarande var vaken. Nu hoppas jag bara att eventuella uppvak väntar tills efter L blivit upphämtad, så att jag kan slappa i soffan.

Nästa inlägg blir mer positivt. Jag lovar!

Fotobok!

Ibland är det bra att blogga! Jag har nämligen blivit erbjuden att skriva lite om fujifilms fotobok och därmed få en gratis, helt suveränt!

Ska jag vara ärlig visste jag inte vad en fotobok var för någon månad sedan. Jag har fortfarande alla bilder på en hårddisk och har gjort några få försök att framkalla bilder och sätta in i album, men det blir aldrig av. Bilderna ligger i stället bara i en låda och tar plats.
Jag har nog även tänkt att "varför framkalla, det är ju bara att gå in på datorn och titta", men hur ofta gör man det?
Fotoboken är jag helt fascinerad av, och det ska bli jättespännande att göra en! Den blir mycket mer personlig än ett vanligt album, man kan designa precis som man själv vill. Man kan till exempel sätta 10 kort på en sida och ett kort, alltså helsida, på andra. Man kan sätta till text, man kan ha olika bakgrundsfärger etc.

Här är några exempel, mer exempel och information hur man går till vida finns på http://www.fujifilm-fotobok.se/

Vad jag tänkte göra är en fotobok om Os första år. Och jag tror att det kan bli en hel del fotoböcker i framtiden!

Sova, sova, sova

Efter att O varit sjuk har han börjat sova riktigt bra. Eller han sov ju riktigt bra innan också, bara lite få timmar. Nu har han gått från att sova 9 timmar per natt till att sova nästan 11 timmar. Väldigt, väldigt uppskattat av en trött mamma!

Det blir dock lite konstigt med tiderna på dagen. När han vaknade klockan sex så somnade han alltid samma tider på dagen och samma tid på kvällen. Nu när han ofta vaknar runt åtta istället så blir det lite skumt med dom där tiderna. Idag sov han till exempel bara en gång på dagen, men då i tre timmar. Alltså väldigt länge! Det var jätteskönt för då kunde jag städa, tvätta, baka, laga mat... Fast det gjorde jag inte. Jag sov också.

Det spelar ingen roll hur många timmar jag sover just nu, jag är ändå trött. Städning och sådant där får jag ta lite när jag känner att jag har en gnutta energi kvar, för jag tänker passa på att sova. Jag har nämligen en bild i huvudet av en nyfödd och en 1,5 års pojk och ingen sömn!

Lycka!

Jag har inte mått så bra de senaste två månaderna. Jag har varit grymt illamående, jag har varit riktigt trött, jag har varit hungrig hela tiden men inte varit sugen på något. Nu det sista har jag börjat få mycket huvudvärk och jag är väldigt svimfärdig.
Någon som vet vad detta kan bero på??

Japp, jag är gravid. Och det har jag varit i ca 12 veckor. Jag har som sagt inte alls mått bra, och det är mestadels därför bloggandet har varit lite segt det sista. Nu börjar det äntligen vända och jag mår bättre. Jag ska bara få i mig lite järn också så ska det nog bli bra!

Det tog väldigt lång tid att bli gravid med O, och därför blev vi minst sagt lite chockade när det gick så här snabbt med andra. Om bebisen föds på BF (beräknade födelsedagen) jag har just nu, så kommer O vara på dagen 1,5 år.

Det känns konstigt att vara gravid igen. Jag var ju gravid förra sommaren också ju! Det har varit tufft i värmen, jag kan säga att jag föredrar verkligen att vara höggravid till nygravid i hettan, men nu går det bättre.

Vi gjorde första ultraljudet för ett par dagar sedan och det var en pigg liten krabat där inne. Det är så skönt att få det där första ultraljudet gjort, få det bekräftat och bara kunna njuta på allvar!

Rättare sagt

Alltså, angående den där fotoboken. Jag kanske inte skulle skrivit att den ska vara bra eller billig. Den måste förstås vara bra, men det är ett plus om den är billig. Men det förstod ni säkert...

Flygturer

Idag har varit en ganska lugn och skön dag. O har varit på bättre humör, även om han börjat bli riktigt arg när han inte får som han vill. Oj oj oj.

Det var sista dagen för mina föräldrar här idag. Imorgon tar dom flyget tillbaka till Sverige. Det har varit skönt med lite sällskap. Sällskap kommer vi dock fortsätta att ha för imorgon kommer Ns syster och Os två kusiner för att stanna ytterligare drygt två veckor.

Vädret är det inget nytt med, det är fortfarande runt 35 grader och inget regn. Vi hade ett par dagar med moln som kom och gick, men som sagt, inget regn. Så tur är det väl att jag ska till Sverige snart! Stackars O vet ju inte ens vad regn är! Idag har jag bokat resa, så om drygt tre veckor bär det iväg. För mig och O vill säga. Någon måste ju stanna här och arbeta.

Riktigt tråkiga inlägg har det blivit det sista. Jag har inte skrivit något roligt och knappt satt ut några bilder. Tråkigt, tråkigt.
På tal om bilder, jag skulle vilja göra en fotobok om Os första år. Någon som har tips på en bra, eller billig sådan?!

Borta!

Jag gick och lade mig riktigt tidigt i går för att förbereda mig för ännu en jobbig natt. Men O överaskade mig med att sova 20.00- 7.30. Det var riktigt skönt!
Skönt var också att utslagen var borta så att vi slapp gå till doktorn.
Som flera föreslagit så kunde det varit 3 dagars febern, men jag tycker inte det stämmer med var utslagen är. Antagligen var det värmeutslag trots allt.

Gnälligt värre har det tyvärr varit idag ändå, men det kan ju vara tänderna som spökar ännu, han har haft ont i flera dagar av det förrut.

Hur mår du lilla gossen?

Nu har vi haft fem jobbiga nätter i rad. O har varit uppe över 2 timmar på natten och inte kunnat somna om. Inget har hjälpt; välling, promenader, tröstande...
Igår var jag så trött hela dagen att det kändes som jag gick i en dimma. När jag äntligen skulle lägga mig så vaknade O förstås och då var det bara att vara uppe i två timmar till med en gråtandes bebis. Jag hade verkligen inget tålamod kvar, men vad gör man... Tillslut somnade O på mig, med hans huvud på mitt. Sådär bekvämt.

Febern varade bara i två dagar. Precis när febern tog slut så började tand 5 och 6 bryta sig ut, och de verkade göra mer ont än de andra tänderna.
Igår gick vi till stranden en sväng och när vi gick där i från såg jag att han hade röda utslag på ansiktet och en del på ryggen. Jag tänkte att det måste varit värmen, eller möjligtvis sanden, men det är inte borta idag. Det är faktiskt mycket värre. Hela magen är full med utslag och det är en del på rygg, armar och ansikte.
Det är väl antagligen värmeutslag, men samtidigt tycker jag det är konstigt. Det har varit lika varmt i flera månader nu och han har inte fått det innan, dessutom tycker jag det borde försvinna eller bli bättre när han varit på kyligare ställen ett tag?! Han har också varit väldigt trött och gnällig.

Det är jobbigt att vara förälder ibland. Och då tänker jag inte på sömnlösa nätter. Jag tänker på det där att veta hur ens barn mår, att veta vad man bör göra. Både jag och N drar oss till det sista att gå till doktorn (för oss själva vill säga), och därför är det svårt att veta om vi borde gå med O. Väntar vi för länge, eller är vi kanske allt för oroliga när det händer något?
Det blir nog ett doktors besök imorgon i alla fall, om inte utslagen blivit bättre. Jag går hellre dit en gång för mycket än att gå runt och oroa mig!

Lite sömn och mycket feber

Natten igår var inte så rolig. Stackars O var så het av febern och kunde inte somna riktigt. 21.30 gav jag honom medicin, då han vaknade första gången, men det hjälpte inte så mycket så han somnade och vaknade var femte minut, fram till tre snåret. Jag och N turades om att ha hand om honom men jag kunde ändå inte få någon sömn förrens 3.30 och klockan sju var det dags att gå upp igen. Inte mycket sömn med andra ord.

Dagen började bra, O hade ingen feber och var på strålande humör.
Dumma jag trodde att det betöd att han var frisk och drog därför ut honom för lunch. Febern steg igen och innan vi hann hem hade han nästan 40 grader igen. Dumma mamma!
Jag räknar med att även denna natten kommer att bli lång, så det blir tidigt i säng idag.

Sjuklingar

N mådde dåligt efter vår utflykt i måndags, han spydde hela natten och mådde dåligt hela dagen igår med. Han trodde det var från maten han fått på restaurangen, men man vet ju aldrig.

Idag mådde han bättre, men då var det Os tur att bli sjuk. Han har inte varit sjuk sedan januari och det har jag varit väldigt glad över. Men idag fick han feber stackarn. Det är inte ofta man kan sitta och mysa med O, han är allt för aktiv hela tiden. Idag satt han bara och myste i mitt knä hela dagen. Förrutom när medicinen verkade, då pratade han glatt och dansade som vanligt.

Hoppas det går snabbt över så att alla är friska och krya imorgon igen!

En frisk och glad liten kille för ett par dagar sedan, på utflykt

Grrrrrrr

O är den mest underbara pojken i världen. Just nu är han väldigt givmild med att ge oss pussar. Ibland kan vi få tio pussar på rad utan att fråga efter det. Sitter vi två personer i soffan så går han från den ena till den andra och pussas och pussas och pussas. Och jag njuter i fulla drag så länge det varar!

O vill fortfarande inte stå upp utan att hålla i sig, trots att han kan, och inte heller vill han ta något steg själv. Ibland går det bra att hålla honom i en hand när han går, men helst vill han att vi ska hålla honom i båda händerna, annars kryper han hellre.
Det är bara feghet, för jag vet att han kan. Han är väldigt stadig och går lätt runt hela rummet genom att stöda sig på väggen. Jag stressar honom inte. Det är bra att han är lite feg. Mindre blåmärken tänker jag.

Han säger hej varje gång han ser något eller någon han tycker om. Eller rättare sagt han säger heeeeeeej. Precis så där som vi säger. Heeeeeej O! Dessutom har han nu börjat göra sitt första djurläte. Och inte blev det hund, katt, kossa, får, gris eller något annat djur som jag har repeterat om och om igen i månader. Det blev ett lejon, som jag endast härmat ett par gånger.
Det finns en lejonstaty här i närheten och så fort vi närmar oss blir han överlycklig och börjar ryta. Eller ja, det låter mer som om han försöker få upp en hårboll ur halsen, men riktigt gulligt är det i alla fall! Ah, så stolt man kan vara över sitt lilla barn.

Vi har nu testat stranden igen. Vi hittade ett bättre ställe där det fanns hårdare, packad sand, långgrunt vatten och inga vågor. Det var ju helt perfekt för O. Han älskade när han kunde krypa runt i vattnet på egen hand. Och inte försökte han äta sanden heller. Visst försökte han dricka saltvatten några gånger, men annars gick det förvånansvärt bra! Det kanske blir fler strandbesök i år i alla fall.

30 år ung

I går var en stor dag. Tyckte många andra i alla fall. Jag tyckte inte den var så hemskt stor och därför blev det heller inget stort party. 30 år fyllde jag.

Jag fick många fina presenter; en superliten videokamera (som förstås redan använts flitigt), mina favorit solglasögon från RayBan som jag ägt en gång förrut men tappat i kanalen (fråga inte...), klocka, örhängen, parfym. Och kanske den bästa presenten av alla: sovmorgon!!! Eftersom N jobbar varje kväll blir det jag som går upp med O varje morgon. Och när han vill gå upp 5.30-6 så blir det riktigt segt ibland. Så den där sovmorgonen var verkligen guld värd!

Jag hade en underbar dag med min familj, det vill säga O, N och mamma och pappa. Vi åkte i väg på utflykt i bergen. Det blev mycket körande, mycket gående, mycket iakttagande När kvällen kom var jag helt slut och hade inte den minsta lust att gå ut och fira något mer. Så jag stannade hemma, lade mig tidigt som vanligt och drömde sött över hur ung jag fortfarande är.

Eftersom N är 7 år äldre än mig så kommer jag alltid att vara ung. Så det så!

Action!

Idag var det action här precis utanför vårt hus. Det kom en massa poliser och spärrade av området, så vi stod förstås och spanade nyfiket från balkongen.
Skyddsvästarna åkte på poliserna och en hel del civila poliser kom, så man märkte att det var något allvarligt.

Efter lite undersökande fick vi reda på att dom letade efter en väska som hade lämnats någonstans här i närheten.
Det tog ungefär en timma, en hund kom runt och sniffade efter "bomb-ryggsäcken". Tillslut hittade dom väskan och såg att det inte var någonting i den. Vägspärrar och poliser försvann snabbt.

Trots att det alltid är lite spännande när man får vittna sådant här så kändes det ju lite olustigt när det precis har varit två bomber på ön (den andra hittades innan den gick av).
Samtidigt känns det skönt att dom verkligen kollar saker nu, att dom gör extra kontroller och tar det på allvar.