Nej men hallå!

Jag hade nästan glömt bort att jag någonsin haft en blogg, tills min käre bror påminde mig. Hmm kanske skulle vara kul att börja skriva igen. Det var ju trots allt 1,5 år sedan nu. Ja, det tåls att tänka på i alla fall.

Kommer snart tillbaka

Det har inte blivit några inlägg på länge. Den här gången betyder det inte att jag kommer att sluta. Det betyder bara att det är sommar och det finns just nu roligare saker att göra än att sitta här och skriva.
Veckan i Sverige var härlig, och nu är mina föräldrar här på Mallorca, vilket är jätteskönt. Det är roligare att hitta på saker och jag får mycket hjälp med barnen och lite tid för mig själv. Om en vecka åker dom tillbaka till Sverige, och då hittar ni mig säkert här igen!

Men vem sitter och läser blogger så här i semestertider vilket fall som helst...

Måste bara lägga till en liten parantes. Solsidan är den bästa serien jag sett på länge. Antagligen den bästa svenska serien jag någonsin sett! Eftersom jag missade avsnitten i höstas så tog jag med en dvd hit med alla tio avsnitt. Det kan vara skönt att ha något svenskt att titta på här ibland. Av de få minutrarna jag lyckats se innan visste jag att jag skulle tycka om den, men ååhhh vad rolig den är! Jag hoppas verkligen det är fler avsnitt på gång?!

Semester

Imorgon flyger jag och barnen hem på semester i en vecka! Och sedan åker mina föräldrar med hit och stannar i två veckor.
Underbart!!!

Sol och pool

Nu simmar O så bra att han kan bada själv i poolen. Det är skönt för då kan jag gå till poolen själv med barnen. Han har väl egentligen kunnat göra det länge, men det är först för några dagar sedan som han velat.

Idag har även lilla R fått ta sitt första dopp i poolen. Hon tyckte det var ganska skönt. Lite förvånad blev jag nog ändå, eftersom hon hatar att bada i baljan. Jag får väl börja bada henne i badkaret i stället, det kanske går bättre om jag kan ha henne lite sittandes istället för liggandes...

Skönt är det att barnen tycker om att bada i alla fall, för det börjar bli riktigt varmt nu. Värmen kom faktiskt ganska sent i år, men nu blir det varmare för varje dag som går. För mig räcker det så här. Eller rättare sagt för barnen räcker det så här. Men jag vet att graderna kommer stiga både fem och tio grader innan sommaren är slut!

Lilla R

Lilla R verkligen hatar att ligga på rygg. Hon sover alltid på sidan, somnar gärna på mage, men då lägger jag henne på sidan när hon somnat. Lägger jag henne på golvet, på babygymmet till exempel, så tar det två sekunder innan hon vänder sig till mage. Mobilen i sängen tycker hon väl om, åtminstone musiken, själva mobilen ser hon inte mycket av eftersom hon vänder sig med en gång.

Eftersom hon hatar att ligga på rygg så hatar hon också att ligga i vagnen. Det går bra om hon sover men annars skriker hon. Min lilla R är en glad tjej, och gråter inte speciellt ofta, men vagnen, den gillar hon inte! Så för det mesta så syns jag bärandes på R, eller R i bärsjalen, och släpandes på stora vagnen (ibland undrar jag varför jag har en dubbelvagn).

Ibland går det dock bra, då hon lyckats vända sig till mage...

2 veckor av somna själv träning

Ja det har gått ca två veckor sedan jag började låta O somna själv i sitt rum.
Någonstans läste jag innan jag började med det här att 95 av 97 personer som använt sig av den här "metoden" tyckte att deras barn sov bättre efter två veckor. Jag var förstås lite rädd att jag skulle vara någon av de där två personerna som inte höll med... Jag har ju dessutom inte gjort det fullt ut, då jag endast gör det när han lägger sig på kvällen och inte när han vaknar på natten.
Men jag kan glatt säga att det verkligen hjälpte! Något av det bästa jag gjort! Det var helt fruktansvärt de första 2-3 kvällarna, men sedan var det lätt som en plätt. De senaste dagarna har jag fått lyfta tillbaka honom till sängen 3-4 gånger och det var längesedan det var något gråt eller gnäll. Jag väntar fortfarande på dagen då han inte ska gå upp ur sängen alls, men två minuter är oftast allt det tar nu.

Slutsatserna av min "lära sova själv träning" är; Han älskar mig fortfarande lika mycket trots att han måste somna själv! Han vaknar färre gånger per natt, oftast bara två gånger, vilket är en stor skillnad. Han sover längre på morgonen (idag ända till 9!!!). Han är mindre gnällig på dagarna då han uppenbarligen sovit bättre!

Jag hoppas att han så småningom kommer att sova hela natten utan att vakna, men just nu är vi nöjda om det fortsätter så här.

Jag tycker inte om att använda mig av "elaka metoder" med mina barn. Jag tror starkt på att dom behöver så mycket närhet och trygghet som möjligt. Men om man har ett problem, som alla lider utav, så måste man ibland göra saker man inte tycker om. Och både min man och jag (och säkert O också om han skulle kunna berätta) är väldigt eniga om att det här verkligen fungerat!

Pink Ribbon

Vi har en vän och arbetskollega som startat upp en förening som informerar folk i allmänhet om riskerna av bröstcancer och hur man hanterar sjukdomen. Dom finansierar projekt för att förbättra den psykosociala livskvaliten för patienter och deras familjer på de Baleariska öarna. Hon, som så många andra har fått slåss med den tuffa sjukdomen.

Vi försöker hjälpa till där vi kan, förra året bidrog vi till exempel med showband till en stor "insamlingsdag" och min man skrev även texten till en fin låt.

Idag var det dags att försöka få in lite mer pengar, och i samarbete med ett gym i närheten hade dom bland annat Zumba på stranden. Det såg kul ut! Tyvärr kunde jag inte vara med själv. Jag gick och hälsade på alla och fick sedan stå en bit bort med skrikande R som inte tycker om höga ljud.

En av sakerna vi köpte idag för att bidraga med en slant, var det här underbara armbandet. Jag tycker det är jättefint och kommer att bära det stolt! 4 ynka euros kostade det...

"Un Lazo De Movimiento"

Sommar och sol

O på väg hem från poolen

Vem är störst? O eller glassen?

Bakom mina solglasögon...

Den elaka pojken

Det finns inte mycket att göra här förrutom att bada, och när det är dåligt väder, som idag, kan det bli riktigt tråkigt! Men det finns ett litet lekhus, visserligen inte ens en tiondel i storlek till det "lilla" bushuset vi går till hemma i Sverige, men alltid något.

Idag var andra dagen vi var där. Sist vi var där var det bara jag och barnen. O tyckte inte det var speciellt roligt. Eller, jo, han tyckte det var roligt. Han tyckte det var roligt att sitta på en liten barn stol och titta på en plansch med musse pigg och gänget. Tyvärr betalar man efter hur länge man är där, så jag kände mig lite stressad och rabblade någon slags ramsa "åk på rutshkanan, hoppa i hopptornet, klättra i ställningen, lek i bollarna", men han satt lugnt på sin stol och tittade på planschen. Lite som tjuren Ferdinand ni vet.

Idag gick det lite bättre. Det var en hel del barn där och han sprang glatt runt och testade det mesta. Men för andra gången, av helt andra anledningar, hade han roligare än mig. Anledningen var "den stygga pojken". Det var nämligen en pojk i tre års åldern som var elak. Han kastade bollar på O och slog han två gånger i huvudet/ansiktet. Han slog min O! Min snälla, underbara pojk som delar med sig av allt, som vill leka med alla och som inte vet vad slåss är.
Som tur var så var O på väldigt bra humör och brydde sig inte om den stygga pojken utan lekte vidare. Jag däremot kokade. Barnets mamma, som sett att han kastade bollar på O, och visserligen sagt till honom, men inte tagit bort honom, satt lugnt och fikade med sin vän. Andra gången barnet slog O såg hon det och sade till sin son igen, och då fick jag snäst lite åt henne att "ja, och inte är det första gången"... Hon skämdes väl lite men hon gjorde inget direkt åt det.

Jag tror inte att O alltid kommer vara så här snäll och underbar som han är just nu mot alla, det går säkert lite i vågor. Men om man vet att ens son är lite extra "elak", hållar man då inte ett öga på sin son och gör något åt saken om han gör något??? Alla är vi olika antar jag.

Gud, hur ska man stå ut med sånt här? Att folk är dumma mot sina barn alltså? Om jag blir så här upprörd över en sak som O inte ens brydde sig om, hur ska det gå om, eller rättare sagt, när värre saker händer?

Syskonkärlek...

... är bara helt underbart! Idag var jag så lycklig att jag kände att det nog var ett av de lyckligaste stunderna i mitt liv.

O var i badkaret och kom på att man kan "koka kaffe" alltså blåsa bubblor, i vattnet. Gud vad roligt han tyckte det var. Han låg på mage i badet och gjorde det och vände sig sedan gång på gång mot mig och Rika och bara tjöt av skratt.
R har skrattat högt ett par gånger förrut, men bara lite och kort. Nu, varje gång O tittade på henne och skrattade så där härligt, så gjorde hon likadant, alltså fullständigt tjöt av skratt! Så där höll dom på i säkert tio minuter.

Jag blir lika förvånad varje dag hur roligt O tycker det är med sin lillasyster. Vad jag trodde innan hon kom var att han skulle vara svartsjuk först och att han sedan inte kanske skulle bry sig speciellt mycket. Han verkligen älskar sin syster! Han är aldrig arg på henne, väldigt sällan svartsjuk, endast någon gång om har är väldigt trött och vill vara hos mig säger han något i stil med "pappa hålla R". Han vill alltid pussa och krama henne, gärna sitta i soffan och hålla henne. Och så fort jag lägger ner henne på babygymmet eller på sängen, så ligger han där bredvid och håller om henne och pratar och skrattar. Och hon pratar och skrattar glatt tillbaka.
Lycka!!!