Så nära!

Min lilla pojk är underbar. Har är gosig, söt, rolig och även om han förstås är väldigt busig i bland, så är han väldigt, väldigt snäll!

Vi försöker gå till öppna förskolan de två dagarna i veckan som dom har öppet, O älskar att vara där! De flesta barnen tar saker från varandra, ska alltid ha det dom andra har och skriker och gråter när dom inte får det. Inget konstigt, bara så det brukar vara. Men O är väldigt sällan sådan. Han ger istället saker till andra barn. Om någon vill han hans docka så ber jag honom att hämta en annan docka och ge till det barnet, och det gör han så gärna.
Han är riktigt fascinerad av äldre barn just nu. Sist var där några pojkar på 3-4 år som man såg att han verkligen såg upp till. Han skulle hela tiden ge dom saker "taaaack" (som han säger om han får eller ger något), och ville gärna sitta bredvid och se vad dom gjorde.

Jag har också fått ett smakprov på hur det kommer vara när O måste dela min uppmärksamhet. När hans kompis kom till mig här om dagen, bara stod och höll fast sig vid mitt ben, så blev han så ledsen så att tårarna sprutade! Flera gånger om...
Vi får hoppas att han vänjer sig fort när bebisen kommer. Som tur är tycker han väldigt mycket om att hjälpa till med saker, så jag får försöka få honom att deltaga så mycket som möjligt.

Drygt 3 veckor kvar till den stora dagen. Mer eller mindre förstås. Jag känner mig nu enormt gravid! Det är svårt att få på sig skorna, det är svårt att sova, jag är trött hela tiden, mitt tålamod är väldigt mycket mindre än normalt och det känns som om jag inte göra något annat än att kissa. Ryggen värker och sammandragningarna kommer tätt.
Trots detta känns det som att jag lätt klarar några veckor till. Tiden går så fort och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att vi snart kommer att vara fyra.