Sista inlägget 2009

Vi har haft en underbar jul! Alla fick vi fina klappar och O varit ett energiknippe som vanligt.

Jag förstår inte hur han kan hålla igång som han gör hela dagarna och ändå sova så dåligt som han gör på nätterna. Han vaknar fortfarande flera gånger per natt och har gjort det sedan vi kom till Sverige. Han vill gärna ligga bredvid mig i sängen nu, vilket han aldrig velat innan. Visst är det mysigt i bland, men vi har ju en till liten som kommer snart, och jag fasar för att han ska vara sådan när bebisen kommer också. Att ha alla i samma rum känns inte som något vinnande koncept.

O har ett riktigt temperament nu. Hans humör går upp och ner hela tiden. Ena stunden skrattar han och dansar runt och andra stunden ligger han på golvet och bankar och skriker. Det verkar vara ganska normalt i den här åldern vad jag förstår. Han lär sig ju så snabbt nu, han lär sig saker varje dag, men enligt honom ändå inte fort nog.
Det är i alla fall en underbar ålder!

Vi beslöt oss för att klippa honom ett par dagar innan jul, så nu är min lilla prins korthårig. Och ursöt! Nu ser han verkligen ut som den lilla pojken han är!

För övrigt börjar magen blir stor. Stor och tung! Bara åtta veckor kvar nu... tiden flyger i väg.

Imorgon åker vi till Holland för att fira nyår där. Vi ses i det nya året!

Syhörnan

Gardin till lekrummet

Muddbyxor

Så jättemycket på syfronten har väl inte direkt hänt. 1 gardin och 3 par muddbyxor har jag gjort. Jag är verkligen en nybörjare, och mitt problem är att jag vill inte bli bra, jag vill vara bra. Med en gång. Jag vill slippa lära mig.
Men kul är det i alla fall, och jag har lärt mig mycket på varje sak jag sytt. Inget har blivit perfekt, men det har blivit bättre och bättre.

Igår ritade jag av ett mönster på ett par sparkbyxor som jag tänkte skulle bli nästa projekt, till bebisen, bara för att upptäcka att jag inte hade tillräckligt med tyg till det. Så nu måste jag bestämma om jag ska köpa mer tyg eller om jag först ska hitta ett nytt mönster, kanske på en klänning eller andra små byxor...

Det är i alla fall roligt att ha en hobby!

Min andra godbit...

...finns här inne. Och gör sig påmind mest hela tiden. Jag har gått 30 veckor redan, har alltså bara 10 veckor kvar. Helt sjukt vad tiden går. När jag skriver 10 veckor pirrar det nästan lite i magen, det är ju ingenting! En vecka känns som en dag just nu...

Den här graviditeten har minst sagt varit annorlunda. Mest för att jag redan har en liten pojk här hemma. När det kommer till krämpor så är det tröttheten som varit värst. För visst kan lägga det till krämpor?! Jag var inte alls speciellt trött när jag väntade O. Inte i början, inte i slutet. Nu har jag varit trött från dag ett och mest hela tiden.

För övrigt är det tankarna som är väldigt annorlunda. Även om jag tänker mycket på den här bebisen och hur allt kommer att bli, så är det nog ändå en bråkdel av hur mycket jag tänkte på O. Man hinner inte filosofera så mycket den här gången. Sedan gläds och oroas man av olika saker den här gången.

Jag gläds åt hur kul det kommer att bli att se de små syskonen ihop, jag gläds över att hålla ett litet miniknyte i mina armar igen (för jag förstod aldrig att O var så där liten, jag tyckte bara det var otroligt att något så "stort" hade fått plats i min mage), jag ser fram emot att amma (ja, jag har glömt bort hur ont det gjorde i början, och hur jobbigt det kunde vara att ibland ha en liten igel fast vid sitt bröst i timmar).
Jag oroar mig över hur det ska gå för mamma-kära O att dela min uppmärksamhet. Jag oroar mig för hur man ska hinna med båda två, och jag undrar när man någonsin kommer att sova.

Nervositeten är också annorlunda den här gången. Sist var jag mest rädd för att jag inte skulle veta hur man tog hand om en liten bebis, att allt inte skulle komma så automatiskt som alla sade. Den här gången är jag mer rädd för att något ska gå fel vid förlossningen, eller att bebisen inte ska må bra av någon anledning.

Men mest av allt längtar jag. Jag längtar mer och mer för varje dag som går. Tio veckor...

En go' kaka!

Här är vår underbart söta pepparkaka! Alldeles lagom till Lucia fick vi igång kameran. Nu kommer den gå varm ett bra tag framöver kan jag tänka.

Idag blev det lussefirande på morgonen och på eftermiddagen var vi hemma hos min moster, som varje år, och åt en massa julgodis och väntade spänt på att tomten skulle komma och hämta önskelistorna vi lämnat på verandan. Vilket han gjorde förstås. O tittade med stora ögon! Lite skeptisk verkade han allt, även om tomten inte var nära, så jag kan tänka mig att han blir lite rädd på julafton.
Det som förvånade mig mest av dagen var att hatten fick stanna på Os huvud. Han trivdes bra med den på, det var jag som tog av den då och då för att han inte skulle bli för varm.

Imorgon får han vara pepparkaka igen för då är det avslutning med utklädda barn och tomtenisse som kommer med klappar. Det ska bli kul!

Imorgon ska jag äntligen sätta in en magbild också!

Friska igen.

Friska och krya igen. Någon timme efter sista inlägget spydde jag, och senare på natten spydde O. Det var dock allt. Jag mådde bra både innan och efter. O hade ju feber och var dålig ett par dagar, men någon magsjuka kändes det inte som det var. Konstigt.

O har sovit riktigt dåligt nu när han varit sjuk, och vaknat och bara skrikit flera gånger, länge. Jag har varit grymt trött. I natt sov han bättre, men jag känner att vi båda har lite sömn att ta igen!
Nu får han verkligen börja sova bättre. Han har ju vaknat flera gånger per natt sedan vi kom hit. Jag fasar för att han ska fortsätta med det när nästa bebis kommer. Men, det är ju ett tag kvar och det där med sömnen verkar gå i vågor hela tiden.

Jag är helt besatt av att sy redan. Än så länge har det blivit en gardin, två par byxor och jag håller nu på med ett tredje par. Sedan ska jag gå vidare till klänning eller sparkdräkt eller liknande tänkte jag.
Mycket tid att sy blir det förstås inte, men det är riktigt kul att sitta någon timma när O har gått och lagt sig. Kul med en hobby!

N har lämnat oss för Ungern i affärer ett par dagar. Jag tycker alltid det är lika tråkigt när vi är i från varandra. Som tur är så kommer han tillbaka till helgen igen, och alla dagar framöver i veckan är fullsmäckade!

Feberpojken

På dagen i dag passade jag på att sova med O, i säkert två timmar. O sov ännu längre, vilket jag tyckte var skönt då eftersom han sovit väldigt lite på dagarna det sista.
Pigga och glada gick vi på kalas/ fest hos min bror. Tyvärr inte så länge. O blev gnälligare och gnälligare och varmare och varmare. Jag tänkte först att det var för att det var mycket folk och varmt i lägenheten, men det visade sig snart att han hade fått feber. Bara att vandra hem. Skönt att vi bor precis bredvid.

Så nu efter lite medicin och välling sover O och jag sitter här, för en gång skull väldigt pigg, och funderar på vad jag ska göra.
Jag ska nog försöka sy klart de där muddbyxorna jag håller på med. Jag har kommit så långt att det ser ut som ett par byxor, vilket jag många gånger på vägen inte trodde de skulle göra, men nu har jag muddar vid benen och i midjan kvar. Vet inte riktigt hur man ska göra, och dessutom skulle jag behöva O som modell, men det får gå ändå. Jag har räknat hela tiden med att de första byxorna mer görs för att läras, och kanske inte att bäras. Oj då, nu kom jag i julklapps-rims-stämning också.

Och apropå jul så står första julskinkan på bordet. Det bästa med hela julbordet. Nam nam vad gott det är!!!

Jag vet inte hur länge sedan det var jag tog några kort nu. Vi behöver köpa laddningsbara batteri till kameran eftersom vi missade att ta med det. Och det har förstås inte blivit gjort. Nästa vecka lovar jag att det kommer lite bilder. På O. På stora magen. Och förhoppningsvis på lite saker jag sytt.

Skriver varför jag inte skriver...

Det är inte ens så att jag inte vill skriva i bloggen, eller att jag inte har något att skriva. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Jag orkar bara inte. Jag är trött. Väldigt, väldigt trött.

Det märks att jag börjar bli större nu, att magen växer. Kroppen blir fort trött och gör ont utan att jag ansträngt mig speciellt mycket. Jag tar inte längre några promenader, jag får alldeles för ont i ryggen. Jag försöker lyfta O så lite som möjligt, men det verkar inte spela någon roll. När kvällen närmar sig värker både rygg och ben.

Men jag ska inte klaga, det kommer ju något underbart utav det hela i slutändan, och det går fort nu. Jag skriver det bara för att förklara varför jag inte orkar blogga. Jag är helt slut när jag lagt O. Dessutom har han sovit ganska så dåligt ändå sedan vi kom hit. Han vaknar allt mellan en och fyra gånger per natt. Ibland somnar han om direkt men ibland vägrar han och vill bara somna om han får sova bredvid mig. Jag vill inte vänja honom vid att sova i vår säng, men samtidigt orkar jag inte bråka hur mycket som helst på natten.

Dagarna är underbara. Vi hittar på en massor hela tiden och det blir inte många lugna stunder. O älskar verkligen sitt liv här. Vi har börjat gå till öppna förskolan också, och det är väldigt populärt! Det är bra att han kan leka med andra barn. Okej, han leker kanske inte så mycket med andra barn, i den åldern leker dom ju mest själva. Men det är viktigt med lite samspel med andra barn, och det är kul att se hur han reagerar i olika situationer.

Igår var jag iväg och köpte tyger! Jag värmde upp lite genom att sy en enkel gardin till lekrummet. Nu har jag alltså tänkt börja med barnkläder. Jag har tyger och jag har mönster. Massor av mönster. Men jag har inte sytt något sedan högstadiet (vill inte berätta hur många år sedan det är...) och även om jag läser instruktionerna till de allra lättaste mönster är det som att läsa arabiska för mig. Jag förstår ingenting!
Men jag är laddad, och jag ska!!!

Men det är ju kul!

Att shoppa alltså! Så vi fortsätter...

Idag blev det en liggdel till vagnen som vi hittade på blocket. Lite solblekt på, men den var billig och fin annars. Man använder den ju inte så länge.
Sedan blev det en tur till Ikea. Ikea är bra! Nu har vi äntligen ett långt bra bord där vi kan ha våra datorer och där jag har tänkt att sätta symaskinen.

Jag ska nämligen börja sy har jag tänkt mig. Jag har sagt länge att om jag får en flicka ska jag börja sy. Jag kan nämligen inte sy, och tänker att små klänningar måste väl vara det lättaste att börja med?
Jag behöver en hobby och har velat ta upp syningen länge. Jag älskade det i skolan men det var förstås länge sedan och nu kommer jag inte ihåg hur man gör.

Nu behöver jag lite peppning, och framför allt råd. Vi kan ju börja med det enkla; Var får jag tag på barnmönster, och fina tyger? Åh vad jag är sugen att sätta igång!

Nya hjul

Japp, nya hjul har vi fått, allihopa. Eller köpt rättare sagt.

O och bebisen i magen har fått en ny vagn, en syskonvagn. Jag har tittat på blocket ett bra tag då jag tänkt köpa en begagnad, och har hittat en del bra vagnar men det har inte blivit något köp av olika anledningar. För några dagar sedan var vi inne i stan och tittade i ett par affärer på vagnar, mest för att kunna se lite modeller innan vi bestämde oss. Då hittade vi en babytravel som det var rea på, på Babyproffsen. Så den blev det. En röd, jättefin. Vi köpte inte till någon liggdel, men hoppas att vi kan hitta det på blocket i stället. Det är ju ingen brådska direkt.

Jag och O har dessutom köpt en bil. Det blev ingen Volvo, som vi från början tittat på. Det kanske inte är bra att bli för svensk för snabbt... Det blev en Mercedes istället. En begagnad men i jättefint skick.
Jag är glad, men N är överlycklig. Då och då kommer han med en dålig förklaring om varför han måste gå ut, och så sätter han sig bakom ratten eller står och tittar på bilen, och ögonen glänser.

Nu får det vara färdig spenderat. Det känns som om vi inte gjort annat än att spendera pengar sedan vi kom till Sverige. Nu blir det nudlar och blodpudding resten av månaden (not).

Svin svårt!

Det tog mig lång tid att bestämma om jag skulle vaccinera mig för svininfluensan eller inte. N förstod inte riktigt varför. Han tror mycket på mediciner och läkare. Jag däremot är lite mer skeptisk.

Eftersom man knappt får använda nässpray utan att rådfråga en doktor när man är gravid så känns det minst sagt lite konstigt att spruta in ett vaccin man inte vet så mycket om. Det jag är rädd för är ju förstås att jag ska skada min bebis på något sätt. Och det finns ju ingen som kan bevisa att vaccinet är helt säkert, inga bebisar har väl fötts ännu, av de vars mammor har tagit sprutan.
Jag kunde bara se löpsedeln framför mig. "För x månader sedan rekommenderades gravida att ta vaccinet, nu har tusentals bebisar fötts med en arm och tre ögon".
Okej, riktigt så skulle det kanske inte bli, men som sagt, lite orolig är jag.

Tillslut bestämde jag mig i alla fall att göra det som kändes mest säkert, och det var att ta sprutan. Det kändes bra att få det gjort, att slippa tänka på det mera.

Men då inte fick jag sluta fundera inte. Ungefär i samma veva ändrades rekommendationerna igen och nu var jag, eller vi förstås, tvungna att bestämma om O skulle få vaccinet han med. Grrr, jag hade hoppats på att slippa ta det valet.
Nu har vi i alla fall bestämt oss, och det får bli en spruta för stackars O också. Imorgon hoppas vi på, så att vi får det gjort så fort som möjligt.

Ibland är det jobbigt att vara mamma. Det är mycket lättare att ta beslut när det kommer till en själv. När det handlar om ens barn blir det genast så mycket svårare!

Riga

Det var härligt med en liten mini semester. Kul att komma till ett nytt land och se ett nytt ställe.
Konstigt var det att vara på en sådan där båt utan att jobba. Vi har ju arbetat på sådana båtar många år förrut, bland annat med samma företag men då till Tallinn.

Semestern bestod av mat, promenader och shopping. Och mera mat. Vi var så trötta varje kväll så vi stupade i säng tidigt. O var på bra humör och det gick väldigt bra med honom trots att han fick sitta i vagnen mycket, vilket han inte tycker om just nu.

Ett par dagar i Riga räcker definitivt. Vi hann med att göra det vi ville och kände att vi fått se allt. Vi trodde nog att det skulle vara bra mycket billigare, men vi fyndade lite på den stora marknaden i alla fall. Inte lyckades vi pricka in någon speciellt bra restaurang heller, men så kan det ju lätt bli var man än går om man inte fått några tips.

Vi hade i alla fall roligt och var glada att vi åkte. Riktigt skönt var det också att komma hem. Som alltid, borta bra men hemma bäst!

Vad ska ni göra i helgen?

Nu har N varit här i en vecka. Vi har varit här runt huset en hel dag tror jag, resten av dagarna har vi åkt runt överallt och ingenstans.

Jag sade till N att vi skulle hitta på något kul i helgen, kanske bjuda hit lite vänner eller så. Han sade "eller åka till Riga". Så nu ska vi till Riga. Imorgon. Mamma och pappa skulle åka i några dagar, med båten från Stockholm, så vi hoppade på deras resa.
Det ska bli jätteroligt. Det var längesedan vi åkte någonstans, i alla fall bara för semester och inte att hälsa på familj på olika ställen. Och det lär väl dröja länge tills vi kan göra det nästa gång.

Väskan är packad och klar och jag ska försöka komma i säng tidigt eftersom vi ska upp i ottan. Problem att somna har jag inte ofta nu för tiden!
Tisdag kväll är jag tillbaka, så vi "ses" väl på onsdag.

Skräck-skrik

Vi trivs alltså bra med vårt Svensson liv just nu. Gladast av alla är nog ändå O. Han har ju mer plats att röra på sig här hemma, mer platser att åka eller gå till och mycket mer folk att träffa. Han är mycket nöjdare och gladare än vad han var på Mallorca.

Enda gången han inte varit glad var när han vaknade en natt, första natten N var här. Han skrek helt hysteriskt. Det var ett slags skrik vi aldrig hört från honom förrut och vi förstod inte riktigt vad det var som vad fel. Att han hade ont var tydligt. Skriket var någon blandning av smärta och skräck. Usch.

Först tänkte vi att han kanske skadat benen på något sätt i spjälsängen eftersom han blev jättearg när vi försökte röra vid hans ben. Men vi märkte snart att det inte var det. Sedan tänkte vi att det var något med magen. Som man alltid tror när man inte riktigt vet vad som händer. Men sedan, mitt i ett skrik, så såg vi den. Den stora, hemska, hörntanden!
Oj vad lättade vi blev när vi såg den, det känns ju så mycket bättre att veta vad det är, och veta att man kan göra något av det.

Efter lite medicin och bedövningssalva så mådde han genast bättre. Det blev dock två nätter med ganska lite sömn, smärtan kom förstås tillbaka. Jag hade inte funderat på några hörntänder då han ännu bara har två tänder där nere, och visst brukar man få fyra där först.
Dagen efter såg vi dock att en tand där nere höll på att komma upp samtidigt.

Dumma tänder!

Back on the net

Nu har vi äntligen skaffat internet så nu kan jag börja skriva i bloggen igen, och börja läsa era bloggar dessutom! Konstigt hur beroende man blir av internet.

Dessutom har jag sålt min minipc i dag, jag har haft den i ett år ungefär och var riktigt trött på att arbeta med Linux. Nu har jag köpt en mycket bättre dator. Fortfarande en mini dator vilket jag trivs bra med, men med större skärm och windows och mycket annat som är bättre.
Jag är överlycklig, älskar att få nya saker att leka med!!!

Idag blir det mest att installera program och titta runt på datorn, men snart ska jag skriva och berätta hur vi har det!

Aj då!

I morse bestämde sig O för att gå ner för uppfarten när jag hämtade vagnen. Det var ingen bra idé. Inte bara för att uppfarten är lite brant, utan för att det är svårt att gå med stor overall och stövlar. Det slutade med ett fall pladask på ansiktet.
Det tog 3 sekunder, så där när man står fryst på sitt ställe och bara undrar "slog han sig eller inte", och så kom tårarna.

Min stackars lilla pojk, flera revor på näsan, och helt röd och svullen blev den. Viking som han är så grät han i några minuter och sedan var det bra. Men det blev en riktigt gnällig dag. Mycket gråt och han ville bli buren hela dagen. Jag är helt slut nu. Men det får man ta, det är honom det är synd om!

Första synliga skadan. Så här glad var han alltså inte hela dagen...

Home sweet home

Jag har kommit bort från bloggningen litegrand nu när jag är här. Det finns ju så mycket annat att göra!
Huset är i alla fall stort sätt klart, jag har fixat lite varje dag. Jag har fixat lite och pappa mycket ska jag kanske säga. Det börjar kännas riktigt bra nu och det är redo att flyttas in i. Det saknas fortfarande gardiner, mattor, dukar och sånt som gör det riktigt hemtrevligt. Och det som saknas mest är förstås min man! N kommer på onsdag eller torsdag och då flyttar vi in, ska bli så kul. Sedan blir det turer till Ullared, Ikea och lite till för att få det så hemtrevligt som möjligt.
Ett internet modem behövs också fixas, annars lär det ju bli ännu fler dagar mellan bloggningarna.

Imorgon ska jag och O testa på öppna förskolan för första gången. Det kommer han nog tycka är jätteroligt. Nya leksaker och en massa barn runt om sig, det kan inte bli bättre.
Nu blir det att slappa i soffan framför svensk tv.

Vi är familjen Svensson!

O är glad att vara i Sverige. Så glad att han inte vill missa något och därför knappt sover på dagarna... Två dagar har han hoppat över det helt. Jag vet inte hur han orkar.

Idag har jag fått nycklarna till vårt hus där vi ska bo. Vi ska bli så där härligt svenska. Bo i radhus, ha en son och snart en dotter, antagligen köpa volvo. Fika hela dagarna, bara dricka vin på helgen (okej inget vin för mig förstås), lägga oss klockan tio på vardagskvällarna... Aaahhh, familjen Svensson.
Lite överdriver jag förstås. Några riktiga Svensson kommer vi nog aldrig att bli. Vi får försöka ta det bästa från båda världar i stället.

Det som avslöjar vårt försök att likna Svensson familjen är väl framför allt att vi inte vet hur länge vi ska stanna. Ett halvår blir det i alla fall... Vi får se vad som händer... Vi tar det som det kommer, precis som vi alltid gör... Och det är underbart!

Just nu ska vi bara njuta!

Nu är vi framme

Resan gick jättebra. Skönt att landa redan 12.30 så att man har hela dagen framför sig. Huset var förstås fullt med Os två kusiner, morbröder och respektive. Och hans mormor och morfar förstås, för vi börjar med att bo hos dom i en vecka eller så.

O var överlycklig att ha en massa folk runt om sig och så mycket plats att röra sig på. Han sov inte en blund på hela dagen! Det måste värka i de små benen, men nu ligger han och sover och förhoppningsvis sover han som en stock i natt.

Jag är dödstrött jag med. Klockan är bara halv nio. Fast egentligen är den ju halv tio, och då kanske man får gå lägga sig efter en lång dag? Hur länge får man köra med det där förresten "egentligen är ju klocka..." Jag tror jag kör med det i dag i alla fall, så ställer jag om mig på riktigt imorgon.
Fast det förstås, om O skulle vakna till exempel klockan sex så är det ju skönt att kunna säga till sig själv att "egentligen är ju klockan sju"...

Wish me luck!

Idag "råkade" jag höra någon som pratade om att klockan går tillbaka en timma i natt. Varför har jag aldrig koll på sådant?
Skulle jag inte hört det så skulle åtminstone bara vara en timma tidig på flygplatsen, det är ju bättre än tvärtom.
Gissa om jag är glad att det är just i natt man vrider tillbaka klockan. Eftersom jag måste gå upp klockan fyra!

Imorgon bär det alltså iväg. Vi fick inget direktflyg den här gången, men det blir bara en timma stopp i Berlin, så det är inte så farligt i alla fall. Jag behöver inte hämta ut väskor eller så i Berlin, vilket är skönt, men jag blir ändå alltid orolig att första flyget ska bli lite försenat och att dom inte hinner lasta på väskorna på andra planet i tid. Det skulle inte vara första gången mina väskor inte når Göteborg samtidigt som mig...

Hej då Mallorca!

Färdig!

Nu är allt klart. Allt jag kan packa i huset är packat, endast vår resväska och Os leksaker får vänta tills imorgon kväll. Och allt jag kan städa är städat. Åh vad det är skönt att vara klar. Jag har nog aldrig varit så här förberedd med saker, normalt står jag med i stort sätt allt kvar sista dagen. Jag kanske börjar bli vuxen ändå!

Nu värker min kropp så att jag nästan gråter. Inte på grund av städning och packning utan av att jag promenerat lite mer än normalt idag. Aj, aj, aj!
För varje timma som går gör det ondare och ondare och nu gör det så ont så att det bränner. I ryggen, höfterna och ner mot benen. Tänk vad mycket pina man ska stå ut med för att få en liten bebis, precis som att man måste bevisa att man är tuff nog att klara att vara mamma.

Satelliten fungerar inte efter gårdagens storm och boken är utläst, men det kanske är bra, då kommer jag nog i säng tidigt i dag.
En dag kvar!!!

Höst

Nu är det höst på Mallorca. På riktigt. Inte bara i dag för att det regnar och blåser ute, utan även de fina dagarna. Det är kyligt i vinden och kallt på nätterna. Jag är glad att jag har en liten fleecetröja här, annars skulle inte O haft något att ha på sig.

Vad jag förstår är det redan vinter i Sverige, vilket betyder att jag i alla fall fick en vecka höst i år. Det kan räcka!

Nu är det bara tre dagar kvar innan vi byter denna ö mot en annan. Jag är glad att jag packat så mycket innan. I dag flyttade vi allt som är packat, och det är faktiskt inte så mycket kvar. Så nu kan jag lugnt packa det sista och fixa med lite grovstädning innan vi åker. En hel del städning får lämnas till N eftersom han åker en vecka efter mig och O. Han får äran att köra upp med bilen igen... Det är långt!

Nu ska jag läsa. Jag håller på med en bok som jag väldigt gärna vill bli klar med innan jag åker så att jag slipper ta med den.

Här kommer det

Jag hade rätt, N hade fel.
Den galna restaurang tanten hade rätt, majoriteten (om än inte stor) av er hade fel.

Det var underbart med ultraljud. En söt liten sprattlig bebis visade sig där inne, och allt syntes tydligt och klart. Jag njöt av varje sekund.
I slutet frågade doktorn om vi vill veta kön. Jag blev förvånad att han ens frågade, normalt tar ju alla reda på det här. När vi var på sjukhuset på väg att föda O frågade dom säkert fem gånger, då dom fyllde i papper, om det skulle bli en pojke eller flicka. Och dessutom vad han skulle heta. När vi sade att vi inte bestämt namn tyckte dom vi var helt knäppa.
Vi ville ju förstås veta! Jag försökte titta efter en liten snopp under hela ultraljudet, men såg ingen. Det sista jag sagt till N innan vi gick in var att även om jag sagt hela tiden att jag tror det är en tjej, så skulle jag bli mer förvånad om det faktiskt är det.
Och det blev jag. Både jag och N var jätteförvånade och överlyckliga.

Det är en liten flicka som väntar där inne! Tänk, en storebror och en lillasyster... Underbart!

It's a...

Nu vet vi!

Men ni får vänta lite till...

Min pojk!

Och så lite uppdateringar om min pojke. Det största som hänt under veckan är att han nu går obehindrat. En morgon märkte jag med en gång att något med hans steg hade ändrats. Han har ju gått länge nu, men bara litegrand här hemma och knappt någonting utomhus. Den här morgonen, för fyra dagar sedan, gick han snabbt och lätt. Jag tror han lyfter lite mer på knäna nu och då går det fortare, jag tror det är det som saknats, han har inte tyckt att det gått fort nog innan.
Han fortsatte att gå hela dagen, inne som ute, och har gjort det sedan dess. Han är överlycklig och skiter nu fullständigt i var jag och N är. Han ska ut på äventyr! Vem som helst får följa med, och vill ingen följa med går han gärna själv.

Han kan härma lejonet, grisen, kossan, musen, hästen, åsnan och klockan (och säkert ett par till jag glömt). Han säger mamma, pappa, hej, titta, tack, där. Och tittut och kallt, även om det inte riktigt låter rätt.
Han vinkar, gör slängpuss, high five, visar att han är stark och gör rörelser till sånger.
Ja, han lär sig nya saker varje dag! Det är helt otroligt hur fort det går nu.

Är det något han förstår på svenska så räcker det att N säger det på holländska en gång så förstår han det också sedan. Och tvärtom. Han förstår verkligen massor. Jag kan be honom hämta saker, eller göra saker, eller fråga om vi ska göra något, och han förstår med en gång.

Han babblar en massa, har långa konversationer då han tittar på oss precis som att "hallå, förstår du vad jag säger eller", vilket vi inte gör, men gulligt är det.
Han tar fortfarande upp telefoner, eller låtsas att saker är telefoner, eller använder handen som telefon och börjar prata. Han pratar, fnissar, gnäller och ojar sig. Undra just om det är så vi ser ut när vi pratar i telefon.

Jag vet inte om han direkt har någon favorit leksak. Böcker älskar han fortfarande, och det är det som gör han lugn. Annars tycker han mycket om att sätta saker i varandra, eller banka i kastruller. Eller göra ALLT man inte får göra!

För övrigt har han ett väldigt temperament. Han vet verkligen vad han vill. Kan han röra sig fritt är han överlycklig. Hemma är han ofta klängig och lite gnällig. Han är lite blyg när han möter nya folk, men det går oftast över efter några minuter. Han charmar alla, vinkar glatt åt alla i affären och älskar att busa.

Helst enkelt underbar...

Snart, snart!

Jag vet att jag lovade en magbild. Jag bad N ta en i dag, tre dagar sent, och nu när jag tittar på den ser jag att den är så suddig att den knappt är värd att sätta upp här. Den är tagen med mobilen, inomhus, i för lite ljus och för långt ifrån. Riktigt dålig alltså. Men jag bestämde mig för att sätta ut den ändå, för ska jag vänta att ta en till så hinner det säkert gå två veckor innan jag kommer ihåg. Storleken på magen syns ju i alla fall, och det är huvudsaken.

Jag vet inte ens om jag ska skriva v. 21+, eller om jag faktiskt precis avslutat 22 veckor. Hmm. Det spelar ingen roll, för i morgon är det efterlängtade ultraljudet, och då får jag säkert ett mer exakt datum (som jag ska försöka komma ihåg). Beräknad födelsedatum jag har just nu är 28e februari efter min uträkning och 23e efter barnmorskans.

Nu har ni bara några timmar på er att rösta här vid sidan om, om ni tror det är en pojke eller flicka, för imorgon vet vi!!!

Tillbaka

Nu är det väl dags för ett nytt inlägg. Jag skriver nästan bara på kvällarna då O lagt sig, och händer det mot förmodan något på kvällen så blir det inget inlägg. Som igår till exempel när kompis S var här på kvällen. Eller dagen innan, då N hade en ledig kväll och vi gick till vår favorit thai restaurang för en avskeds middag med Lilla L och hans föräldrar. Nu har dom flyttat till Tyskland (lycka till med allt!), men vi hoppas vi kan mötas upp någon gång i vinter.

O har dessutom blivit förkyld och har sovit dåligt vissa nätter. Han hostar och snorar men han har ingen feber och han är pigg annars, så det är skönt. Jag antar att det bara är att vänja sig vid förkylningar nu när hösten är på intåg. Eller är det vintern som är på intåg kanske?!

Här är det hösten i alla fall, det är kyligt på nätterna och molnen och vinden kommer och går. Det är fortfarande fint för det mesta men graderna går långsamt ner. Det är kanske bra för oss, så att vi vänjer oss.

Jag tror minsann att det är två veckor sedan sista magbilden också. Jag ska försöka få till en bild lite senare. Nu sover O och jag tänkte göra det samma!

Packa

Nu är det två veckor kvar till flytten. Knappt. Nu börjar det kännas som om jag har en del att göra, en del att packa. Och ändå vet jag inte direkt var jag ska börja. Jag försöker göra lite då och då istället för allt i slutet i alla fall. Min kropp, eller min rygg rättare sagt, klarar inte av det just nu. Och det är ju inte jättelätt att få saker gjort med lilla energi knippet här.

Lilla L och hans föräldrar (mest hans föräldrar skulle jag tro) bestämde sig igår för att flytta och flyga iväg här i från på torsdag. Vilket ger dom ca tre dagar att packa på. Klarar dom det så ska jag nog klara två veckor minsann!

Trots att det bara är två veckor kvar så har jag tråkigt. Jag räknar minuterna. Det gör N med. Det är så vi fungerar, att vänta och planera inför något är inte vår grej. Har vi bestämt oss vill vi göra det med en gång!

O skrämmer man inte lätt!

Efter en vecka med fint väder var det dags för storm igen. Det var en rejäl sådan med hällregn, och åska som var så högljud att det skar i kroppen. Efter ett tag kom det en iskall fläkt och så började hagelbollarna ramla ner igen. Efter en timma eller så var stormen bortblåst, och det ser ut som om det var allt för denna gången. I morgon ska det vara fint väder igen.

Det som förvånade mig mest var att O inte blev rädd för åskan. Själva hoppade vi fem meter upp i luften vissa gånger, O tittade mest på mig för att försäkra sig att det inte var något farligt, och så var det bra med det. Han är verkligen inte lättskrämd!

I natt sov vi dåligt allihopa. Jag fick sova bredvid O och han vände och vred hela natten. Så trötta har vi varit idag. O sov två gånger på dagen, vilket han inte brukar göra längre, men det var ingen bra idé. Det tog mig över en timma att få honom att somna på kvällen. Han stupade till slut halv tio, och nu en timma senare håller jag på att göra det samma. Inga mer sena eftermiddags sovstunder för O! (Eller mig).

Tävling

O älskar fortfarande att läsa, och är det något jag önskar han hade mer av så är det böcker!
Eftersom O älskar böcker och älskar Alfons Åberg som han har på sin body, så passar den här tävlingen oss utmärkt!

”Jag är med och tävlar hos Carolina om ett Alfons Åberg-bokpaket från Pappaprylar! Var med och tävla du också!”

Oohh

I eftermiddag, eller ikväll om ni frågar min mamma eftersom det var från sextiden ungefär, har jag haft massor av sammandragningar. Det har hållit på i ett par veckor nu, men det har varit 5-10 per dag. Idag kom den ena efter den andra och jag hade mer än tio styckna på en halvtimma. Det kändes inte bra. Jag har inte gjort mer än vanligt idag, och det är alldeles för tidigt i graviditeten för att ha så många.

Vid förra graviditeten hade jag också mycket sammandragningar men det började lite senare. Jag fick äta tabletter för att hålla nere dom och sista tiden blev jag tillsagt att inte göra någonting, inga promenader, ingen städning, inga lyft, ingenting.
Och det är nog mest det som skrämmer mig, att dom ska säga det denna gången också, och kanske ännu tidigare än sist. Hur skulle det fungera med en ett-åring hemma?!

Nu blir det soffan och glass som gäller, och så hoppas jag att sammandragningarna lugnar ner!

Inte vår, utan sommar!

Idag tog jag förnuftet till fånga och insåg att det faktiskt är sommar här. Så idag grävde jag upp badkläderna igen och tog en promenad med O till stranden.

O var helt salig och kröp runt och badade och plaskade. Jag har inte sett han så lycklig på länge! Jag måste säga att jag till och med njöt av sommarvärmen. Jag hade inte tänkt att bada, men jag fick en stor, blöt och sandig kram av O så det var bara att hoppa i. Och det var skönt!

Nu ska ni se att det blir höst imorgon igen, nu när jag fått sommarkänslan tillbaka.

Jag var bara tvungen

Allt såndant där skrock snack om det är en pojke eller flicka i magen tycker jag är ganska meninglöst.
Det är en pojke om; din bebis hjärta slår med mindre än 140 slag/minut, du bär magen "framåt", du gör en pendel av din vigselring och en bit tråd, hänger den över magen och den svänger i cirklar.
Det är en flicka om; du är rund runtom, inte bara framåt, du var illamående de första tre månaderna, du sover på höger sida.

Men när jag fick ett mail från babycenter och det stod att dom har ett test som bygger på vetenskaplig fakta... ja, då måste man ju helt enkelt testa! Gissa vad svaret blev?!

"Det är svårt att säga! Baserat på dina svar, så visar forskningen att chansen är lika stor att du får en pojke som att du får en flicka."

Ja, vad ska man säga? Jag tror dom har rätt. Bra test det där...
Är du gravid och vill testa så kan du gå in här.
Vill du läsa mer om skrock och folktro kan du gå in här.

Bilden är lånad från babycenters hemsida.

Framsteg

Ja, idag har O gjort ett stort framsteg. Han har förstått det där med att han även kan ställa sig upp från sittande, att han inte måste dra sig upp med hjälp av saker. Duktig pojke!

Efter 3-4 dagar då han i stort sätt slutade gå helt och hållet, så har han sedan gått desto mer. De senaste dagarna har han gått lite mer än att krypa till och med. Helst vill han krypa eller hålla i någon om vi är utomhus, att gå med skor är ju inte lika lätt och därför inte lika populärt. Har han bråttom någonstans väljer han också att krypa än så länge.

Men nu, när han kan ställa sig upp själv, kommer det nog gå fort!

Tävling

"Jag vill vinna ett presentkort värt 500kr från Barnens Gruva hos Tant Ulrika!"

Dumt!

Jag är glad att det är höst. Det är mysigt att ha jeans på sig efter en lång, het sommar. Jag har längtat efter långbyxor, filtar och varm ckoklad.

Så här går jag runt i jeans mest varje dag. Och det är inte bra. För det är varmt igen. Mornarna är härliga och lite kyliga med 18-19 grader men sedan stiger temperaturen för varje timma som går, och när eftermiddagen är här med sina 28 grader (och det i skuggan förstås) så går jag fortfarande runt i mina jeans. Och svettas!

Så jag som längtat efter att frysa litegrand går nu runt och svettas lika mycket som när det var 35 grader och jag gick runt med sommarkläder.
Jag borde lära mig, men det gör jag inte, och imorgon kommer jag mycket troligt gå runt och svettas i mina jeans igen!

Mini-me?

Halva tiden har gått redan! Helt otroligt hur fort tiden går. Om ca 20 veckor har vi en till bebis. 2 barns mamma. Oj, oj, oj.
Det jag tycker är mest spännande att tänka på är om O och bebisen kommer att vara lika. Både till sättet och utseendet.

Om det blir en pojk, kommer det bli en kopia av O? Alltså en "mammas pojke" som ser precis ut som sin pappa?
Och om det blir en flicka, blir det då tvärtom, en "pappas flicka" som ser precis ut som mamma?
Eller kommer hon också vara lik pojkarna i familjen?

Blir det jag, N och två mini-N? Bara att vänta och se.

Tävling -Barnens gruva

När nästa bebis kommer så vill jag verkligen testa bärsjal. Bärsele fugerade inte alls för mig och jag hade mycket ont i axlar och rygg vad jag än gjorde i början. Så nu är jag med på en tävling och hoppas jag vinner så att jag kan vinna en bärsjal!

Jag är med och tävlar om ett presentkort á 500kr
från Barnens Gruva hos Hanna Of Sweden!
Var med och tävla HÄR du oxå!

Är det helg?

Vad betyder lördag kväll för er?
Mys med familjen? Kanske med några vänner som är över, lite gott vin och lyxig mat?

Som bekant så är alla kvällar i veckan i stort sätt likadana för oss. N jobbar varje kväll och jag och O är hemma. Ikväll såg det faktiskt ut som om N skulle bli ledig, så vi planerade att gå ut och äta på restaurang och mysa. Men han blev inringd och fick jobba i alla fall. Och O somnade redan klockan sju då han bara sovit 45 minuter på dagen, både i dag och igår.

Så nu sitter jag här själv igen och funderar på att gå och lägga mig. Men så ser jag att klockan bara är kvart i nio. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Äta glass antagligen... det är det enda jag har energi att göra just nu.

Vet ni vad lördag kväll betyder för mig? Det betyder att det inte finns något kul på tv. Spännande va?!

Klippt och klart

Idag har jag klippt mig. Hos en ny frisör, ny för mig vill säga. Riktigt nöjd blev jag också.

Visst blev jag nöjd sist jag klippte mig också, då jag egentligen inte ville klippa håret. Jag blev nöjd för att hon bara klippte en centimeter eller två, och håret såg lika långt ut efteråt och det var dessutom riktigt billigt. Men några dagar efter insåg jag att det kanske inte var så bra ändå. Visst såg håret lika långt ut, men även lika slitet.
Trots det gick jag tillbaka till samma frisör för ungefär en månad sedan, för att slinga håret. Det var en dålig idé. Än en gång kom jag hem och såg likadan ut som jag gjort innan jag gick till frisören.

Så idag var jag modig och gick till ett nytt ställe. Det kunde inte bli så mycket värre än vad det var så jag hade inget att förlora. Idag klippte jag topparna, klippte upp håret litegrand och tog fram vinter luggen. Och som sagt, det blev bra!

Så nu har jag hittat min nya frisör! Efter nio år. Och nu ska jag lämna stället.

Vårkänslor!

Ja, det är precis vad jag har. Vårkänslor.
Efter en alldeles för varm sommar och efter en alldeles för blöt september månad så har vi nu underbart väder, och det ser ut som om det är här för att stanna ett tag.

Det är sol men inte för varmt. Man kan ha jeans på sig om man vill, man kan sola och bada om man vill (jag väljer mest, eller bara, det första). Det är så där skönt i luften, så som det är på våren. Härligt med solen i ansiktet och ändå ha den friska, sköna luften.

Tre veckor har vi nu kvar på Mallorca, och jag längtar till Sverige, men det här vädret gör det verkligen lättare att stanna. Nu kan jag låtsas att jag är här på semester och njuta av sista tiden!

Jag är rädd!!!

Jag tror att jag måste göra något drastiskt åt min rädsla för insekter. Innan det är för sent.

Jag vill verkligen inte att O ska bli rädd för något sådant löjligt som insekter (bara att skriva att insekter skulle vara löjliga gör ont). Jag vill inte springa i väg skrikande när han kommer och visar mig vilken fin insekt han fångat, eller inte kunna ta bort en äcklig insekt som satt sig på honom.

Men jag är rädd. Riktigt, riktigt rädd! Och inte blir det bättre med åren, utan absolut tvärt om. Jag är rädd för nyckelpigor och trollsländor som ju ändå var lite fint och magiskt när man var liten. Jag blev rädd för en liten ödla som hittat sig in i vår lägenhet igår. Inte för att jag är rädd för ödlor, utan för att den var så liten så att den lika gärna skulle kunna vara en maskerad insekt.

En gång under den här säsongen har vi haft en kackerlacka här inne i lägenheten. Som tur var så var jag inte ensam hemma just då, utan Ns syster var där. O låg och sov, och jag var riktigt stolt över mig själv när kackerlackan var borta. Inte för att jag tagit ut den eller dödat den (för det fick jag förstås Ns syster att göra, även om hon också försökte övertala mig att hon var rädd), utan för att jag inte skrek. Jag stod bara uppe på diskbänken och höll för öronen (varför gör jag alltid det när jag är rädd, vad ska det hjälpa?!) och blundade.

Nej, jag måste skärpa mig! Några förslag någon???

In my minds

Två veckor har gått och ny magbild har tagits. Alla säger att graviditeten går fortare andra gången, och det stämmer verkligen. Man har ju så mycket annat som okuperar ens tid. Däremot tror jag egentligen inte att jag tänker på graviditeten mindre. Speciellt nu när jag känner av bebisen varje dag så tänker jag på det nya lilla miraklet hela tiden.

Gravid med O, v.19+


Nu, vecka 19+

Klurigt

Här om dagen var vi på en konstig restaurang Kvinnan, eller gumman kanske passar bättre, som tog beställningen gjorde också maten och serverade. Det kanske inte var så svårt med tanke på att vi var de enda gästerna, men ändå.

Först klagade hon på att vi inte hade planer på att låta O smaka på våra pommes frittes och sedan klagade hon på att jag inte åt upp min spagetti carbonara. "Tyckte du inte om det eller? För jag tycker faktiskt att jag är väldigt bra på att göra den måltiden, det är något jag är väldigt stolt över". Öh, f'låt. Vad säger man? Jag åt tills jag blev mätt, och inte är det så värst svårt att blanda lite spagetti, grädde, skinka och svartpeppar? För det var det som var i.

Sedan frågade hon i alla fall när nästa bebis var beräknad. "Hur visste du att hon var gravid" säger N. Jag sitter där med min gravida mage och tittar lite konstigt på N. Vaddå "hur visste du". Det syns ju!
"Det var på ansiktet!" svarade hon, för hon ville visst inte medge att hon sett magen. "Det är en flicka, det ser jag med en gång på ansiktet" sade hon och drog sedan en lång berättelse om hur hon hade sagt det till en annan tjej, som fått reda på att hon skulle få en pojke, och faktiskt hade haft rätt till slut.

Vid förra graviditeten, då jag väntade O, sade många att det syntes på ansiktet att jag var gravid med en pojk. Man ska visst bli vackrare då. Så jag visste inte om jag skulle bli förnärmad eller glad eller...

Så nu vet jag inte om jag ska tro på den galna gumman, eller om jag ska tro på min dröm jag hade här om natten; att vi såg att det var en pojk på ultraljudet.

Hmm.

En bra dag

Dagen började inte så bra. O vaknade innan sex och ville inte somna om. Förstås. Hur är det möjligt att det alltid blir så för att man pratar om det?! Trött var han i alla fall och det blev två väldigt gnälliga timmar innan han somnade om. Dessutom åskade och blixtrade det ute igen.

Sedan vände dagen. Både jag och O sov i nästan tre timmar och när vi vaknade var det soligt och fint och O var på strålande humör. Vi åt lite lunch och sedan gick vi ut och var ute flera timmar. Härligt var det, och det var tur att vi passade på, för regnet det kom tillbaka.

N fick dessutom en ledig kväll och det var skönt att få en kväll tillsammans här hemma. N lagade god mat och jag åt i massor.

Nu är det dags för min enda last här i livet. GLASS. Mums!

Tävling -Vincent skor

Eftersom min bloggkompis Linda ALLTID vinner saker, så har jag bestämt mig. Nu kan jag inte längre skylla på att jag aldrig vinner, utan att vara med i tävlingar, så nu ska här tävlas minsann! Vinter skor till O skulle vara sååå tacksamt! Så håll tummarna för mig. Eller för dig själv, för du kan också vara med att tävla, med eller utan blogg, här!

Jag fick honom!

Ibland blir jag avundsjuk på själv! Jag har nämligen världens underbaraste lilla son. Han är helt fantastisk!

Det som känns alldeles speciellt fantastiskt just nu är att han sover så bra. Eller sover så länge vill säga. Han lägger sig (okej det är kanske att ta i, jag lägger honom och det tar ganska mycket kraft och energi för det mesta) mellan 20-21 och så vaknar han mellan 7-8. Helt underbart för en trött, gravid mamma. Visst kan han vakna både en och två gånger på natten, men oftast somnar han om fort, och även om han inte gör det så känner jag mig pigg på morgonen. Klockan ÅTTA! Det är en dröm efter de där långa månaderna då vi steg upp 5.30-6.
Ibland vaknar han tidigt, runt 5-6 men då lägger jag honom bredvid mig i sängen och han somnar gott om. Aaahhh, jag njuter så länge det varar. Det har hållit på ett tag nu, och det är just därför jag vågar skriva det.

Dessutom är han så förbaskat söt! Tänk att just jag skulle få den absolut sötaste ungen i världen! Han charmar alla när vi är ute, vinkar och pratar glatt (hemma skriker och klänger han mest, men men). Pussar får vi till tusen, och det får alla andra som ber om det också.

Hans hår fortsätter att växa. För vi har fortfarande inte klarat av att klippa av det. Stackarn fick överleva den hetaste sommaren någonsin men tjockt, långt hår. Men det är ju så fint! Och nu börjar det bli så långt att han kan ha långt hår. Om ni förstår vad jag menar.
Ännu en anledning att vi inte kan klippa det nu, är att det börjar bli lockigt. Vad är det som gör att det är så otroligt gulligt med små lockiga barn?
Det är i och för sig mest lockigt när det är vått, men det verkar bli mer och mer ju längre håret blir. Precis som på sin pappa.

Världens underbaraste, sötaste, charmigaste pojk har jag!

O får bli precis vad han vill när han blir stor säger N. Bara han blir musiker!

Rastlös

Jag hade fel. Helt fel.
Det spelade stor roll att det regnade, åskade och blixtrade konstant idag. Det var precis som att åskan hade fastnat i örat, hela natten och hela dagen idag har den varit igång.

Jag behöver inte strålande sol men jag behöver uppehåll någon gång under dagen så att jag kan ta ut min rastösa lilla son. Än en gång fick vi känna hur liten denna lägenheten faktiskt är. Ju mer rörlig O blir desto mindre känns lägenheten.

Å andra sidan blir han inte mer rörlig... De senaste dagarna har han knappt velat gå alls. Han går gärna och länge och håller oss i handen eller putter vagnen framför sig. Men själv har han som sagt inte velat gå speciellt mycket de senaste dagarna. Konstig pojk.

Äta själv vill han däremot. Och jag har ju sagt att vi ska köra hård träning med det nu, men oj vad jobbigt det är. Det är väldigt mycket lättare att mata honom! Han är duktig och försöker med skeden, och låter oss hjälpa honom med skeden, trots det har vi mat över hela köket och han är förstås helt nedkladdad. Kasta mat på golvet är väldigt kul.

En månad kvar...

Man vet att det närmar sig slutet av säsongen när:
Man hör gormande karaoke turister från hotellet bredvid var eviga kväll.

Man vet att det är dags att skaffa sig ett liv när:
Man går in på facebook och inga av ens ca 200 "vänner" är inloggade samtidigt.

Man vet att det är dags att flytta ur den lyhörda lägenheten när:
Grannen säger "Jag har hört att O har gråtit mycket de senaste dagarna. Är det tänder på gång".

Man vet att det är dags att flytta till Sverige när:
Man tycker det är mysigt med åska och blixtar och skiter fullständigt i om solen visar sig eller inte imorgon...

Inte bra

Igår brände jag mig på ugnen och fick en blåsa när jag städade...
Vad säger det om mig som hemmafru?!

Det är underbart att vara gravid! (Äntligen)

Jag hade fel. Det har gått över en vecka och O går fortfarande inte mer än kryper. Det är ungefär hälften, hälften ännu. Han har liksom inte kommit på att han gå från sittande till stående, så sitter han på golvet så kryper han förstås.
Jag tycker i alla fall lyftandet har blivit lite mindre. Han tycker om att gå och hålla oss i handen så jag försöker få honom att göra det så mycket som möjligt. Inte för att han ska lära sig att gå fortare, utan bara för att skona ryggen.

För nu gör ryggen ont! Det spelar ingen roll att jag köpte bra promenad skor och försöker gå lite kortare sträckor. Ryggen värker så att det bränner på kvällen.
Trots det, plus trötthet som inte vill försvinna, så känns det verkligen att jag är inne i den bra och roliga perioden av graviditeten nu. Jag är glad och lycklig, mår inte illa, magen växer och bebisen rör sig. Underbart!

Ännu mer underbart är det att vara med O hela dagarna. Det händer så mycket nu och han är så söt och rolig. Han har lärt sig fler djur-ljud, varav åsnan är favoriten och han härmar oss när vi säger lätta ord. Säger vi något nytt som vi vill att han ska härma studerar han verkligen munnen innan han bestämmer sig för om det är värt att testa eller inte. Pappa säger han äntligen igen.

Det är kul att se att han förstår både svenska och holländska vårt lilla språkgeni!

Wow!

Världens största bebis föddes idag läste jag just på aftonbladet.se. 8,7 kilo och 62 cm lång! VVVVAAAA??????? Diabetes var visst orsaken. Tur att jag inte har det.

My passion...

Snart ska vi flytta till Sverige. Om det blir tillfälligt eller för alltid får vi se, men vi har bestämt att gå igenom alla våra saker som om vi inte kommer tillbaka. Det vill säga sortera i släng-/ ge bort-/ sälja-/ och ta med-högar.

Jag har börjat med mina kläder. Det var inte så länge sedan jag gick igenom min garderob tycker jag, men ändå fanns där hur mycket skit som helst! Det gick väldigt bra att sortera kläderna. Tills jag kom till mina älskade klänningar.

Jag är lite besatt av klänningar. Skulle jag kunna skulle jag ha klänningar på mig i stort sätt varje dag. Jag har samlat på mig en hel del under åren, i alla möjliga stilar och storlekar, men det finns inte många jag skulle tagit på mig igen. Min plan var innan att ta bort allt jag tror jag inte kommer att använda igen.
Det slutade med att jag slängde en klänning. Som var trasig. Resten ligger nu där i en låda som väntar på att flyttas till Sverige.
Jag kunde helt enkelt. Det går inte. Fina eller fula, mina klänningar är heliga!

Min favorit klänning... förstås!

Det är en flicka. Eller pojke...

Idag har det regnat precis hela dagen. Det har regnat mer eller mindre varje dag sedan vi kom tillbaka, men idag var det inget stopp. Jag var så uttråkad så jag höll på att dö. Vår lägenhet är inte stor så både jag, N och O klättrade på väggarna. Att vi redan är trötta på Mallorca hjälpte förstås inte.

Tur var det i alla fall att vi hade tid hos barnmorskan i eftermiddag, så att vi i alla fall kom ut ur huset lite. Vi fick höra de underbara galopperande hjärtljuden, och efter det kändes dagen lite roligare.

Tänk att lilla O ska få en lillasyster eller lillebror! Vad det blir får vi reda på den 19e oktober. Längtar, längtar, längtar! Jag behöver nog inte skriva att det inte spelar någon roll vad det är för kön. Men så är det. Jag vill gärna ha en flicka, det är kul att se alla skillnader och så där. Samtidigt tycker jag det skulle vara kul med en pojk till nu när det blir så tätt mellan barnen. Jag tror dom skulle leka (och bråka) väldigt bra då.
N tror det är en pojk och jag tror det är en flicka.Någon av oss lär få rätt.

Jag tror minsann jag sätter in en liten omröstning. I brist på annat. Vad tror ni det blir? Flicka eller pojke? Omröstningen hittar ni i högerspalten!

Att vara eller inte vara...

Här om dagen tittade jag tillbaka i min blogg och läste att jag var precis likadan som nu när jag var gravid med O. Det vill säga att jag var orolig för både det ena och det andra, hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid och så vidare.

Jag har gått runt i flera veckor och oroat mig för att jag inte känt bebisen. Och när jag känt bebisen har jag sedan tänkt att det var något annat. När jag gick tillbaka i bloggen och läste så verkade det som att jag inte kände O så mycket tidigare än vid den här tiden, som jag hela tiden sagt och trott. Jag går fortfarande runt och tänker att det kanske inte är någonting som växer där inne ändå. Magen är ju ganska stor nu, men det kanske den alltid varit och jag har gått och dragit in den hela tiden?! Om ni bara visste allt knäppt som går runt där inne i mitt huvud. Jag är helt knäpp!

Igår kväll fick jag i alla fall en stor bekräftelse på att jag är gravid. Jag såg bebisen sparka! Jag kände det förstås också, och har ju faktiskt gjort det ett tag, men nu såg jag det alltså också. Och oj vilken känsla det var. Precis som förra gången.
Bebis sparkar, aahhh.

Två andra nya saker pekar på att jag är gravid. Igår efter en långpromenad hade jag grymt ont i ryggen. Precis som förra gången. Och jag tror även att sammandragningarna redan dragit i gång. Jag har känt det i tre dagar nu, väldigt svagt ännu, men det måste vara det. Jag hade mycket sammandragningar förra gången också, men jag tror det började ca en månad senare.

Jo, jag är nog gravid helt enkelt!
Och nu är det bara två veckor kvar till halvtid... Tiden går fort!

Äntligen en bild

Det har varit dåligt med det det sista. Lite konstigt för jag har tagit massor av bilder, men å andra sidan har det inte varit fullt med inlägg heller... Jag har inte haft ork eller lust helt enkelt.

Jag satt och bläddrade igenom lite bilder och konstaterade att första magbilden jag tog när jag var gravid med O var i vecka 18 (17+ några dagar) och det är precis vad jag är nu, så jag tänkte försöka ta bilder med nya bebisen på samma veckor.

Den här bilden är tagen förra året, men O i magen. Jag tyckte min mage var helt enorm här! Det var den ju absolut inte. Däremot växte den grymt mycket tills det var dags för nästa kort, två veckor efter. Vi får se om det blir samma denna gången.


Magen är vilket fall som helst större nu än vid förra graviditeten. Och nu ser jag äntligen mer gravid ut än tjock!

Språkutveckling

Eller, jag vet inte om man egentligen kan kalla det för det, men O har gått från att bara göra lejonljud till alla djur till att göra fyra djur-ljud på en dag.
Han kan nu låta som ett lejon (som bekant), en häst, en kossa och en fisk!
Kossan säger enligt O inte "Muu", utan "Boo". Nära nog tyckte jag. Tills jag fick reda på att holländska kossor faktiskt säger "Boo". Så utan att veta om det (och utan att N lärt honom det) så hade han helt rätt!
Fisken är sötast av alla. Då öppnar och stänger man munnen några gånger.

Orden går det lite långsammare med. Han säger "hej", "tack", "mamma" (även om han fortfarande inte säger det direkt till mig. Pappa har han slutat säga helt) och så tror jag han säger "titta", men det låter samma som tack så det är lite svårt att veta ibland. Annars babblar han på en massor, jag förstår bara inte vad han säger. När vi berättar eller frågar honom något svarar han smart "aaaah".

Han sträcker ut armarna sött när jag säger "sista, slut eller borta", och han plockar konstant upp saker och låtsas att det är en telefon och börjar prata.

Gulliga, gulliga lilla O!

O är inte som andra barn

Resan tillbaka till Mallorca gick jättebra. Vi fick gå upp klockan tre på morgonen, lite väl tidigt i min smak. O däremot tyckte det var helt okej.
Andra barn skulle somnat om direkt när man gav dom välling och satte dom i bilen i 45 minuter, men inte O inte. Han slumrade till 5 minuter i slutet av bilresan, men annars var han vaken mellan 03-07. Det var skönt dock, för han var på bra humör hela tiden och det betydde också att han sov nästan hela flygresan. Jag hade ett säte ledigt bredvid mig så jag kunde lägga ner honom där. Tryckte själv ihop mig på ett halvt säte och slumrade till lite grand, men jag har lite svårt att sova så där. Huvud saken var att O fick sova. Skönast för alla!

Vi var framme redan klockan tio på morgonen. O tittade lite konstigt på sin pappa först. Det märktes att han kände igen honom och så där, men han förstod väl inte varför dom varit i från varandra och så. Efter en liten stund började han peka och skratta och räcka ut armarna åt N som förstås blev glad och lite lättad.
Resten av dagen fick N miljoner pussar av O. Utan att be om det. Jag fick kanske en, jag var inte lika populär längre.

Det är skönt att vara tillbaka! Men mest för att familjen är samlad igen. Just nu räknar vi bara veckorna tills vi får åka tillbaka till Sverige, och då tillsammans. Det kommer bli sex härliga månader... minst. Usch vad vi är trötta på Mallorca just nu!

Det regnar till och från hela tiden, och det ska jag inte klaga på, det är ju det vi längtat efter i flera månader nu. Men det skulle vara skönare om det bara regnade ute... Det känns inte som att vi behöver ytterligare en dusch i badrummet...

Regn på Mallorca!

Nu är semestern i Sverige nästan över. En dag till sedan åker vi tillbaka till vad som inte längre är ett soligt Mallorca. Första stormen har nämligen kommit och den var visst rejäl! Och eftersom det inte regnat på så många månader kommer det nog hålla på i någon vecka.

Jag har hunnit med en massa här i Sverige. Det har varit härligt att vara tillbaka till ett lite mer normalt liv. Det är skönt att ha familj runt om sig när man har barn, och här finns så mycket mer att göra. Jag är riktigt trött på Mallorca just nu, och det är N med, så vi får se vad som händer i framtiden. Det som är klart är i alla fall att vi flyttar hit till Sverige i november och stannar ett halvår eller så denna gången. Kanske längre, vem vet...

Magen växer för fullt. Jag har nu redan klarat av 17 veckor av graviditeten och nu flyter det på bättre. Mindre illamående, mindre svimattacker, mindre hunger.
Även om magen växer blir jag lite orolig, för jag känner ännu inte av bebisen. Med O kände jag av det mycket tidigare, och det brukar ju vara tvärtom, att man känner innan andra gången då man vet vad man ska leta efter.
Ska jag vara ärlig så är jag nog bara lite löjlig. Jag har känt bebisen flera gånger, men sedan efteråt ändå tänkt att "nää, det var nog något annat". Dumt! Snart kommer det nog kännas av desto mer, så det är bara att vänta lite.

O har varit på uselt humör idag. Bara framåt kvällen har han varit glad och sprallig. De senaste dagarna har han börjat gå mycket mer. Han släpper och går i väg självmant och går längre sträckor mellan folk, han tycker det är roligt när han får uppmuntran och applåder förstås!
N var rädd redan innan vi åkte och sade att han säkert kommer komma gående ut från flygplatsen. Nu har det inte riktigt kommit så långt, men det tar nog inte många dagar tills han går mer än att krypa. Så nu är det dags att åka hem till Mallorca igen så att Os pappa kan få se det!

Skratt och tårar

Det blir inte mycket bloggande här för tillfället. Antingen har jag för mycket att göra eller så är jag för trött. Och den lilla tiden jag spenderar framför datorn fixar jag med fotoboken.
Jag kunde inte ladda ner fotoprogrammet på min dator och försöker därför bli klar med boken medans jag är i Sverige, på pappas dator.

I måndags fick O sig ett kalas igen. Alla hade förstås presenter att ge här också så mamma ville baka tårta och ha kalas som dom fick vara med på. O fick massor av fint! Ett bil garage, en hopphäst, kläder och mer fina saker.

Igår var vi på BVC för 1 års kontroll. Sprutorna har O redan fått så det var mest det vanliga, längd och vikt osv. Han väger nu 11330g och är 80cm lång.

Både jag och O blev förkylda igår så vi har tagit det ganska lugnt sedan dess. Lite shopping i hamnen och en runda på lekparken, men annars har vi mest stannat inne.

O har sovit väldigt dåligt sedan vi kommit hit. Jag tror inte han sovit en hel natt i sin säng. Det är ju kanske inte så konstigt efter resande, olika sängar och ställen, massor av folk och dessutom förkylning.
Skulle jag inte vara gravid skulle mitt tålamod vara lite bättre, men när han vaknat mitt på natten och skriker hysteriskt, ibland så länge som två timmar, och ingenting hjälper, då håller jag på att bli galen till slut!

Annars har han det väldigt bra här, han älskar uppmärksamheten och är glad mest hela tiden. Han har verkligen blivit en pojk nu. Jag tror jag förstod det först när han fick på sig lite höst kläder, ni vet jeans och någon fin tröja, i stället för en kortärmad body han levt i hela sommaren.

Nej, nu blir det en timma med fotoboken och sedan i säng. Hoppas på en bättre natt i natt...

Regn och rusk, jippie!

Så var vi alltså i Sverige. Efter en lång resa, precis som jag trodde. Resan gick först väldigt smidigt. O var som en ängel på flygplatsen och i flyget. Det gick smidigt och snabbt att köpa biljetter och komma till tåget. Men tåget från Köpenhamn till Göteborg gjorde resan lång, seg och jobbig!

Det var det mest obarnvänliga tåget jag varit med om. Öresundståget... Jag fick sitta på en sådan där stol som man fäller ner, alltså inte de bekväma tågstolarna, för dit kunde man inte ta sig med barnvagn. Jag satt intryckt mellan folk med barnvagn, resväska, handbagage och en arg och trött O som inte alls ville sitta i mammas knä i 3 timmar och 40 minuter. Tror jag det! Det fanns ingenstans att värma upp mat så stackars O fick dessutom äta sin middag kall. Som tur är så är vår pojk inte kräsen.
Vi hade en toalett precis bredvid oss med skötbord och allt. Den hade förstås en skylt att det var stängd och trasig. Inte kunde vi ta oss till en annan toalett heller. O fick bytas på på golvet och gravida och kissenödiga jag fick helt enkelt knipa.
En halvtimma innan vi kom fram så öppnade tågvärden toalettdörren, spolade en gång och tog sedan bort skylten. Gissa om jag var glad. (Nej det var jag inte! Kunde de inte gjort detta i början av resan?)

Helgen med släkten var i alla fall underbar! Det har redan hunnit regna, vara soligt, blåsa och vara molnigt. Ah, Sverige! O har vant sig vid att ha strumpor på, för oj vad konstigt det var. Och skor är riktigt roliga. Regnet tittade han bara lite chockat på.
Jag ska försöka lägga ut lite bilder imorgon eller så.

Så lång. Eller jag menar So long!

Hej då!

Imorgon åker jag och O till Sverige. Det ska bli underbart. Synd bara att N måste jobba, men så är det bara på den här dumma ön. Man måste jobba varje dag under hela sommar halvåret, inga lediga dagar här inte!

Det kommer bli en lång dag imorgon, det blir det ju för det mesta när man reser. På vägen tillbaka har vi fått tag på ett direktflyg som går tidigt på morgonen, och vi är framme på Mallorca redan klockan tio, alltså helt underbart. På vägen till Sverige där emot hade vi ingen tur. Det fanns ingen bra resa till Göteborg då vi ville resa, så det blev en resa till köpenhamn istället. Där i från får vi ta tåg, så det kommer ta ett bra tag innan vi är framme.

Fredag till söndag ska vi ha en stor släktträff. Vi ska till en 4H gård där vi hyrt någon slags vandrarhem, hela huset för oss. Vi kommer bli ca 50 personer, det ska verkligen bli jätteroligt! Kameran och filmkameran är nedpackade, så i början på nästa vecka blir det uppdatering. Innan det blir det nog inga fler inlägg.

Om ni har en jobbig dag imorgon så kan ni ju alltid tänka på mig. Springades mellan flyg och tåg med en tung ett-åring, en sulky, en resväska och två handbagage!

Det är bara att acceptera...

... att min pojke börjar bli stor och numera vill äta själv!
Jag har varit lite lat med det där att låta honom äta själv, av det enkla anledningen att det är lättare så. Vår pojke är redan helt nerkladdad av mat när vi matar honom.

Men nu tycker han inte alls det är roligt att äta lunch och middag, han gnäller och kladdar, och spottar. Ger jag honom däremot skeden själv så är han hur tyst som helst och sitter och plockar i all oändlighet. Så det är väl dags att jag låter honom äta själv. Mycket kladdigare kan det ändå inte bli, det är fortfarande sommar så han kan äta utan kläder på vilket är ett plus. Och någon gång måste han ju faktiskt lära sig.

Och det här var innan han stoppade hela huvudet i tallriken...

Hipp, hipp, hurra, 1 år idag!

Födelsedags pojken

Så var det alltså dags för den stora dagen.
N hade dekorerat i lägenheten på natten så när O vaknade på morgonen var han riktigt imponerad. Vi tog det lugnt på förmiddagen, och hans middags sömn kom så där precis lagom så att han skulle vara utvilad och glad lagom till kalaset. Då hann jag också städa, duscha och fixa klart allt.

Nästan. I slutändan blev det inte riktigt som jag tänkt. Grädden till tårtan ville av någon anledningen inte bli vispad och såg till slut ut som äggröra, så N fick åka till affären för att köpa ny grädde. O ville inte vakna, inte ens elvispen väckte honom. Vilket den naturligtvis skulle gjort vilken annan dag som helst.
Fem minuter innan gästerna kom fick jag slitit upp han ur sängen och slängt på han kläderna. När gästerna kom var O alltså helt nyvaken, N var inte hemma, tårtorna var inte klara och inget stod på bordet.
Men efter en liten stund ordnade allt till sig och kalaset var i full gång.

O var lycklig! Han såg lite så där stöddig ut. Precis som om han visste att alla var där för honom. Han älskade sina presenter, all uppmärksamhet och tårtan!

Första sockret, på sin första födelsedag. Tårta var gott tyckte O!

O är ett lejon!

O ryter som ett lejon hela dagen. Det är det första han gör när han vaknar, han fortsätter sedan hela dagen och det är det sista han gör innan han somnar.

Nu är det inte längre bara ett lejon som låter så där enligt O, utan alla djur han ser. Hundar, hästar, katter... Och ibland även människor, gungor, fontäner... Ja ni förstår.

Tyvärr så bits han dessutom som ett lejon och det är vi inte så glada för. Både jag och hans kusiner har en hel del bitmärken av hans sylvassa tänder. Det värsta är att han bits när han blir arg. Hur förklarar man för en nästan-1-åring att man inte får bitas???

O sitter överlycklig på en lejonstaty

Oj vad stolt man kan vara!

Idag är vi stolta föräldrar! N lite mer än mig, eftersom han hade rätt.
O har tagit sina första steg idag. 4 dagar innan sin födelsedag. Jag var ganska säker på att dom skulle komma efter.
Han gick flera gånger mellan mig och N. Vi var förstås helt uppspelta och klappade händerna och tjoade, så han tyckte det var jätteroligt. Det längsta han gick var kanske tio steg eller så. Stadig på benen och armarna rakt upp. Sötnos.

Efter att han gjorde det, på eftermiddagen, så försökte vi förstås resten av dagen. Men O blev trött på oss och tyckte inte det var lika roligt längre.
Nu är det bara att se om han fortsätter. Det ska bli spännande att se hur fort det går från de första stegen tills att han går på riktigt.

Action 2 & 3

Ja det händer mycket här i vårt område. För ett par veckor sedan var det en massa poliser som letade efter en bomb (som lyckligtvis inte fanns), och nu var det alltså dags för drama igen.

Här letar dom efter en bomb precis utanför oss

Igår var det en helikopter som flög över ett stort berg som är här utanför. Det är ett högt berg och det är väldigt populärt med skärmflygning där och tyvärr hände det en olycka med en kille som skulle hoppa. Vad vi fått höra hade han inte flugit så många gånger förrut, när han skulle ge sig ut över kanten hade han tvekat och bromsat, han hade då förstås inte fått tillräckligt med fart, skärmen vek sig och han störtade rakt ner. Det tog helikoptern lång tid att få tag på honom. Han överlevde men fick mycket skador.

Idag var det också action här ute. Och inte så lite! Det började nämligen brinna i berget. Jag har undrat när det skulle komma, då vi inte haft riktigt regn sedan mars och det är grymt torrt överallt. Jag har vittnat till minst två bränder förrut i detta berget när det varit torrt.
Nu hände det alltså. Det finns inga vägar upp till var branden var så brandmännen kunde inte göra mycket. Däremot var det två helikoptrar och tre flyg som tillsammans släckte branden. Vi har en sjö här precis utanför balkongen och det var där helikoptrarna hämtade upp vatten gång på gång, så det blev riktigt högljutt. O var lite rädd till en början men sedan tyckte han det var lite spännande. Som tur var kunde dom få kontrollerat branden ganska så snabbt.

Första parkett!

Klagobrev

Dagarna går så grymt fort och så otroligt långsamt på samma gång just nu. Det känns som att alla dagar är likadana och jag har ganska tråkigt om jag ska vara ärlig.
Vi har fortfarande gäster hemma, och det har vi haft i nästan en månad. Det är alldeles för länge och lägenheten är alldeles för liten. Det är jätteroligt att ha familjen här förstås, men det blir lite för mycket av det goda (om jag ska säga det på ett fint sätt). En vecka kvar och sedan är det bara vår lilla familj tillsammans igen.

Just nu känns det bara som att jag klagar på allt. Det är för varmt, det är för trångt, sängen är för hård, jag har huvudvärk, det är för smutsigt, jag håller på att svimma, jag mår illa, jag måste äta men jag vill inte äta... Usch, det är inte likt mig att vara så här negativ och klaga så mycket. Jag får bita mig i läppen flera gånger om dagen för att inte skrika rakt ut.
Det är nog mycket som spelar in, men det största är definitivt graviditeten Jag har inte hälften av tålamodet som jag normalt har. Förra gången jag var gravid var jag inte alls sådan här, men det är klart, förutsättningarna var lite annorlunda då.

O har vaknat flera nätter i rad och bara skrikit. Det har tagit ganska lång tid att få honom att tystna och sedan har jag fått lägga honom bredvid mig så har han legat där och vritt och vänt sig tills han somnat. Vilket har tagit lång tid. N har sovit på soffan eftersom sängen inte är stor nog för oss tre, och jag har varit för lat för att lägga över O i sin säng igen. Det känns dumt att vänja honom vid att sova i vår säng, något han aldrig gjort förrut. Men jag har inte haft orken till något annat. Ska jag vara ärlig så har det varit lite mysigt också, för jag har ofta lagt honom bredvid mig i sängen på dagen också, när han sovit. Eftersom jag inte vågar låta honom sova i vår säng själv så är jag ju "så illa tvungen" att sova där jag med. Den senaste veckan har jag sovit mycket!

Ikväll är jag barnvakt igen. Och det gör det lite svårare när O vaknar och skriker som en stucken gris och förstås väcker lilla L. Sist Ls pappa kom och hämtade honom satt vi allihopa här nere i soffan, vakna och pigga och väntade. Han trodde nog vi suttit så hela kvällen.
O har haft ett uppvak redan, men det gick ganska bra då L fortfarande var vaken. Nu hoppas jag bara att eventuella uppvak väntar tills efter L blivit upphämtad, så att jag kan slappa i soffan.

Nästa inlägg blir mer positivt. Jag lovar!