Svin svårt!

Det tog mig lång tid att bestämma om jag skulle vaccinera mig för svininfluensan eller inte. N förstod inte riktigt varför. Han tror mycket på mediciner och läkare. Jag däremot är lite mer skeptisk.

Eftersom man knappt får använda nässpray utan att rådfråga en doktor när man är gravid så känns det minst sagt lite konstigt att spruta in ett vaccin man inte vet så mycket om. Det jag är rädd för är ju förstås att jag ska skada min bebis på något sätt. Och det finns ju ingen som kan bevisa att vaccinet är helt säkert, inga bebisar har väl fötts ännu, av de vars mammor har tagit sprutan.
Jag kunde bara se löpsedeln framför mig. "För x månader sedan rekommenderades gravida att ta vaccinet, nu har tusentals bebisar fötts med en arm och tre ögon".
Okej, riktigt så skulle det kanske inte bli, men som sagt, lite orolig är jag.

Tillslut bestämde jag mig i alla fall att göra det som kändes mest säkert, och det var att ta sprutan. Det kändes bra att få det gjort, att slippa tänka på det mera.

Men då inte fick jag sluta fundera inte. Ungefär i samma veva ändrades rekommendationerna igen och nu var jag, eller vi förstås, tvungna att bestämma om O skulle få vaccinet han med. Grrr, jag hade hoppats på att slippa ta det valet.
Nu har vi i alla fall bestämt oss, och det får bli en spruta för stackars O också. Imorgon hoppas vi på, så att vi får det gjort så fort som möjligt.

Ibland är det jobbigt att vara mamma. Det är mycket lättare att ta beslut när det kommer till en själv. När det handlar om ens barn blir det genast så mycket svårare!