Sista inlägget 2009

Vi har haft en underbar jul! Alla fick vi fina klappar och O varit ett energiknippe som vanligt.

Jag förstår inte hur han kan hålla igång som han gör hela dagarna och ändå sova så dåligt som han gör på nätterna. Han vaknar fortfarande flera gånger per natt och har gjort det sedan vi kom till Sverige. Han vill gärna ligga bredvid mig i sängen nu, vilket han aldrig velat innan. Visst är det mysigt i bland, men vi har ju en till liten som kommer snart, och jag fasar för att han ska vara sådan när bebisen kommer också. Att ha alla i samma rum känns inte som något vinnande koncept.

O har ett riktigt temperament nu. Hans humör går upp och ner hela tiden. Ena stunden skrattar han och dansar runt och andra stunden ligger han på golvet och bankar och skriker. Det verkar vara ganska normalt i den här åldern vad jag förstår. Han lär sig ju så snabbt nu, han lär sig saker varje dag, men enligt honom ändå inte fort nog.
Det är i alla fall en underbar ålder!

Vi beslöt oss för att klippa honom ett par dagar innan jul, så nu är min lilla prins korthårig. Och ursöt! Nu ser han verkligen ut som den lilla pojken han är!

För övrigt börjar magen blir stor. Stor och tung! Bara åtta veckor kvar nu... tiden flyger i väg.

Imorgon åker vi till Holland för att fira nyår där. Vi ses i det nya året!

Syhörnan

Gardin till lekrummet

Muddbyxor

Så jättemycket på syfronten har väl inte direkt hänt. 1 gardin och 3 par muddbyxor har jag gjort. Jag är verkligen en nybörjare, och mitt problem är att jag vill inte bli bra, jag vill vara bra. Med en gång. Jag vill slippa lära mig.
Men kul är det i alla fall, och jag har lärt mig mycket på varje sak jag sytt. Inget har blivit perfekt, men det har blivit bättre och bättre.

Igår ritade jag av ett mönster på ett par sparkbyxor som jag tänkte skulle bli nästa projekt, till bebisen, bara för att upptäcka att jag inte hade tillräckligt med tyg till det. Så nu måste jag bestämma om jag ska köpa mer tyg eller om jag först ska hitta ett nytt mönster, kanske på en klänning eller andra små byxor...

Det är i alla fall roligt att ha en hobby!

Min andra godbit...

...finns här inne. Och gör sig påmind mest hela tiden. Jag har gått 30 veckor redan, har alltså bara 10 veckor kvar. Helt sjukt vad tiden går. När jag skriver 10 veckor pirrar det nästan lite i magen, det är ju ingenting! En vecka känns som en dag just nu...

Den här graviditeten har minst sagt varit annorlunda. Mest för att jag redan har en liten pojk här hemma. När det kommer till krämpor så är det tröttheten som varit värst. För visst kan lägga det till krämpor?! Jag var inte alls speciellt trött när jag väntade O. Inte i början, inte i slutet. Nu har jag varit trött från dag ett och mest hela tiden.

För övrigt är det tankarna som är väldigt annorlunda. Även om jag tänker mycket på den här bebisen och hur allt kommer att bli, så är det nog ändå en bråkdel av hur mycket jag tänkte på O. Man hinner inte filosofera så mycket den här gången. Sedan gläds och oroas man av olika saker den här gången.

Jag gläds åt hur kul det kommer att bli att se de små syskonen ihop, jag gläds över att hålla ett litet miniknyte i mina armar igen (för jag förstod aldrig att O var så där liten, jag tyckte bara det var otroligt att något så "stort" hade fått plats i min mage), jag ser fram emot att amma (ja, jag har glömt bort hur ont det gjorde i början, och hur jobbigt det kunde vara att ibland ha en liten igel fast vid sitt bröst i timmar).
Jag oroar mig över hur det ska gå för mamma-kära O att dela min uppmärksamhet. Jag oroar mig för hur man ska hinna med båda två, och jag undrar när man någonsin kommer att sova.

Nervositeten är också annorlunda den här gången. Sist var jag mest rädd för att jag inte skulle veta hur man tog hand om en liten bebis, att allt inte skulle komma så automatiskt som alla sade. Den här gången är jag mer rädd för att något ska gå fel vid förlossningen, eller att bebisen inte ska må bra av någon anledning.

Men mest av allt längtar jag. Jag längtar mer och mer för varje dag som går. Tio veckor...

En go' kaka!

Här är vår underbart söta pepparkaka! Alldeles lagom till Lucia fick vi igång kameran. Nu kommer den gå varm ett bra tag framöver kan jag tänka.

Idag blev det lussefirande på morgonen och på eftermiddagen var vi hemma hos min moster, som varje år, och åt en massa julgodis och väntade spänt på att tomten skulle komma och hämta önskelistorna vi lämnat på verandan. Vilket han gjorde förstås. O tittade med stora ögon! Lite skeptisk verkade han allt, även om tomten inte var nära, så jag kan tänka mig att han blir lite rädd på julafton.
Det som förvånade mig mest av dagen var att hatten fick stanna på Os huvud. Han trivdes bra med den på, det var jag som tog av den då och då för att han inte skulle bli för varm.

Imorgon får han vara pepparkaka igen för då är det avslutning med utklädda barn och tomtenisse som kommer med klappar. Det ska bli kul!

Imorgon ska jag äntligen sätta in en magbild också!

Friska igen.

Friska och krya igen. Någon timme efter sista inlägget spydde jag, och senare på natten spydde O. Det var dock allt. Jag mådde bra både innan och efter. O hade ju feber och var dålig ett par dagar, men någon magsjuka kändes det inte som det var. Konstigt.

O har sovit riktigt dåligt nu när han varit sjuk, och vaknat och bara skrikit flera gånger, länge. Jag har varit grymt trött. I natt sov han bättre, men jag känner att vi båda har lite sömn att ta igen!
Nu får han verkligen börja sova bättre. Han har ju vaknat flera gånger per natt sedan vi kom hit. Jag fasar för att han ska fortsätta med det när nästa bebis kommer. Men, det är ju ett tag kvar och det där med sömnen verkar gå i vågor hela tiden.

Jag är helt besatt av att sy redan. Än så länge har det blivit en gardin, två par byxor och jag håller nu på med ett tredje par. Sedan ska jag gå vidare till klänning eller sparkdräkt eller liknande tänkte jag.
Mycket tid att sy blir det förstås inte, men det är riktigt kul att sitta någon timma när O har gått och lagt sig. Kul med en hobby!

N har lämnat oss för Ungern i affärer ett par dagar. Jag tycker alltid det är lika tråkigt när vi är i från varandra. Som tur är så kommer han tillbaka till helgen igen, och alla dagar framöver i veckan är fullsmäckade!

Feberpojken

På dagen i dag passade jag på att sova med O, i säkert två timmar. O sov ännu längre, vilket jag tyckte var skönt då eftersom han sovit väldigt lite på dagarna det sista.
Pigga och glada gick vi på kalas/ fest hos min bror. Tyvärr inte så länge. O blev gnälligare och gnälligare och varmare och varmare. Jag tänkte först att det var för att det var mycket folk och varmt i lägenheten, men det visade sig snart att han hade fått feber. Bara att vandra hem. Skönt att vi bor precis bredvid.

Så nu efter lite medicin och välling sover O och jag sitter här, för en gång skull väldigt pigg, och funderar på vad jag ska göra.
Jag ska nog försöka sy klart de där muddbyxorna jag håller på med. Jag har kommit så långt att det ser ut som ett par byxor, vilket jag många gånger på vägen inte trodde de skulle göra, men nu har jag muddar vid benen och i midjan kvar. Vet inte riktigt hur man ska göra, och dessutom skulle jag behöva O som modell, men det får gå ändå. Jag har räknat hela tiden med att de första byxorna mer görs för att läras, och kanske inte att bäras. Oj då, nu kom jag i julklapps-rims-stämning också.

Och apropå jul så står första julskinkan på bordet. Det bästa med hela julbordet. Nam nam vad gott det är!!!

Jag vet inte hur länge sedan det var jag tog några kort nu. Vi behöver köpa laddningsbara batteri till kameran eftersom vi missade att ta med det. Och det har förstås inte blivit gjort. Nästa vecka lovar jag att det kommer lite bilder. På O. På stora magen. Och förhoppningsvis på lite saker jag sytt.

Skriver varför jag inte skriver...

Det är inte ens så att jag inte vill skriva i bloggen, eller att jag inte har något att skriva. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Jag orkar bara inte. Jag är trött. Väldigt, väldigt trött.

Det märks att jag börjar bli större nu, att magen växer. Kroppen blir fort trött och gör ont utan att jag ansträngt mig speciellt mycket. Jag tar inte längre några promenader, jag får alldeles för ont i ryggen. Jag försöker lyfta O så lite som möjligt, men det verkar inte spela någon roll. När kvällen närmar sig värker både rygg och ben.

Men jag ska inte klaga, det kommer ju något underbart utav det hela i slutändan, och det går fort nu. Jag skriver det bara för att förklara varför jag inte orkar blogga. Jag är helt slut när jag lagt O. Dessutom har han sovit ganska så dåligt ändå sedan vi kom hit. Han vaknar allt mellan en och fyra gånger per natt. Ibland somnar han om direkt men ibland vägrar han och vill bara somna om han får sova bredvid mig. Jag vill inte vänja honom vid att sova i vår säng, men samtidigt orkar jag inte bråka hur mycket som helst på natten.

Dagarna är underbara. Vi hittar på en massor hela tiden och det blir inte många lugna stunder. O älskar verkligen sitt liv här. Vi har börjat gå till öppna förskolan också, och det är väldigt populärt! Det är bra att han kan leka med andra barn. Okej, han leker kanske inte så mycket med andra barn, i den åldern leker dom ju mest själva. Men det är viktigt med lite samspel med andra barn, och det är kul att se hur han reagerar i olika situationer.

Igår var jag iväg och köpte tyger! Jag värmde upp lite genom att sy en enkel gardin till lekrummet. Nu har jag alltså tänkt börja med barnkläder. Jag har tyger och jag har mönster. Massor av mönster. Men jag har inte sytt något sedan högstadiet (vill inte berätta hur många år sedan det är...) och även om jag läser instruktionerna till de allra lättaste mönster är det som att läsa arabiska för mig. Jag förstår ingenting!
Men jag är laddad, och jag ska!!!