Aj då!

I morse bestämde sig O för att gå ner för uppfarten när jag hämtade vagnen. Det var ingen bra idé. Inte bara för att uppfarten är lite brant, utan för att det är svårt att gå med stor overall och stövlar. Det slutade med ett fall pladask på ansiktet.
Det tog 3 sekunder, så där när man står fryst på sitt ställe och bara undrar "slog han sig eller inte", och så kom tårarna.

Min stackars lilla pojk, flera revor på näsan, och helt röd och svullen blev den. Viking som han är så grät han i några minuter och sedan var det bra. Men det blev en riktigt gnällig dag. Mycket gråt och han ville bli buren hela dagen. Jag är helt slut nu. Men det får man ta, det är honom det är synd om!

Första synliga skadan. Så här glad var han alltså inte hela dagen...