måndag 21 september 2009

Att vara eller inte vara...

Här om dagen tittade jag tillbaka i min blogg och läste att jag var precis likadan som nu när jag var gravid med O. Det vill säga att jag var orolig för både det ena och det andra, hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid och så vidare.

Jag har gått runt i flera veckor och oroat mig för att jag inte känt bebisen. Och när jag känt bebisen har jag sedan tänkt att det var något annat. När jag gick tillbaka i bloggen och läste så verkade det som att jag inte kände O så mycket tidigare än vid den här tiden, som jag hela tiden sagt och trott. Jag går fortfarande runt och tänker att det kanske inte är någonting som växer där inne ändå. Magen är ju ganska stor nu, men det kanske den alltid varit och jag har gått och dragit in den hela tiden?! Om ni bara visste allt knäppt som går runt där inne i mitt huvud. Jag är helt knäpp!

Igår kväll fick jag i alla fall en stor bekräftelse på att jag är gravid. Jag såg bebisen sparka! Jag kände det förstås också, och har ju faktiskt gjort det ett tag, men nu såg jag det alltså också. Och oj vilken känsla det var. Precis som förra gången.
Bebis sparkar, aahhh.

Två andra nya saker pekar på att jag är gravid. Igår efter en långpromenad hade jag grymt ont i ryggen. Precis som förra gången. Och jag tror även att sammandragningarna redan dragit i gång. Jag har känt det i tre dagar nu, väldigt svagt ännu, men det måste vara det. Jag hade mycket sammandragningar förra gången också, men jag tror det började ca en månad senare.

Jo, jag är nog gravid helt enkelt!
Och nu är det bara två veckor kvar till halvtid... Tiden går fort!


1 kommentar:

Sofie sa...

Åh vad kul att du fått en riktig bekräftelse så att det finns en liten bebis där inne :) Man blir ju så mycket lugnare då.

Jag befinner mig just nu i precis samma oroa-sig-stadie som du gjort, och längtar så efter att få känna lite sparkar.