Det är underbart att vara gravid! (Äntligen)

Jag hade fel. Det har gått över en vecka och O går fortfarande inte mer än kryper. Det är ungefär hälften, hälften ännu. Han har liksom inte kommit på att han gå från sittande till stående, så sitter han på golvet så kryper han förstås.
Jag tycker i alla fall lyftandet har blivit lite mindre. Han tycker om att gå och hålla oss i handen så jag försöker få honom att göra det så mycket som möjligt. Inte för att han ska lära sig att gå fortare, utan bara för att skona ryggen.

För nu gör ryggen ont! Det spelar ingen roll att jag köpte bra promenad skor och försöker gå lite kortare sträckor. Ryggen värker så att det bränner på kvällen.
Trots det, plus trötthet som inte vill försvinna, så känns det verkligen att jag är inne i den bra och roliga perioden av graviditeten nu. Jag är glad och lycklig, mår inte illa, magen växer och bebisen rör sig. Underbart!

Ännu mer underbart är det att vara med O hela dagarna. Det händer så mycket nu och han är så söt och rolig. Han har lärt sig fler djur-ljud, varav åsnan är favoriten och han härmar oss när vi säger lätta ord. Säger vi något nytt som vi vill att han ska härma studerar han verkligen munnen innan han bestämmer sig för om det är värt att testa eller inte. Pappa säger han äntligen igen.

Det är kul att se att han förstår både svenska och holländska vårt lilla språkgeni!