Klurigt

Här om dagen var vi på en konstig restaurang Kvinnan, eller gumman kanske passar bättre, som tog beställningen gjorde också maten och serverade. Det kanske inte var så svårt med tanke på att vi var de enda gästerna, men ändå.

Först klagade hon på att vi inte hade planer på att låta O smaka på våra pommes frittes och sedan klagade hon på att jag inte åt upp min spagetti carbonara. "Tyckte du inte om det eller? För jag tycker faktiskt att jag är väldigt bra på att göra den måltiden, det är något jag är väldigt stolt över". Öh, f'låt. Vad säger man? Jag åt tills jag blev mätt, och inte är det så värst svårt att blanda lite spagetti, grädde, skinka och svartpeppar? För det var det som var i.

Sedan frågade hon i alla fall när nästa bebis var beräknad. "Hur visste du att hon var gravid" säger N. Jag sitter där med min gravida mage och tittar lite konstigt på N. Vaddå "hur visste du". Det syns ju!
"Det var på ansiktet!" svarade hon, för hon ville visst inte medge att hon sett magen. "Det är en flicka, det ser jag med en gång på ansiktet" sade hon och drog sedan en lång berättelse om hur hon hade sagt det till en annan tjej, som fått reda på att hon skulle få en pojke, och faktiskt hade haft rätt till slut.

Vid förra graviditeten, då jag väntade O, sade många att det syntes på ansiktet att jag var gravid med en pojk. Man ska visst bli vackrare då. Så jag visste inte om jag skulle bli förnärmad eller glad eller...

Så nu vet jag inte om jag ska tro på den galna gumman, eller om jag ska tro på min dröm jag hade här om natten; att vi såg att det var en pojk på ultraljudet.

Hmm.