Jag = galen mamma

Folk tycker nog jag är helt galen. Åtminstone säger många blickar det när dom tittar på mig när jag kommer till stranden.
Själv tycker jag ju förstås att jag är en riktigt supermamma när jag går ensam till stranden med barnen. Men kan jag tyda folk rätt så tycker inte alla det.

Idag gick jag tidigt till stranden. Det är så skönt att komma innan stranden har blivit helt packad med folk. Jag kom förstås släpande på min traktor till vagn, men två barn i som verkar bli tyngre för varje dag som går. För det mesta går det ganska bra att putta ner vagnen ner mot vattnet. Men inte idag. Jag putte och putte och putte, tills jag nästan var raklång med sanden och jag inte kom någonstans längre. Vagnen var nergrävd i den tjocka sanden. Jag försökte vända på den för att dra den istället, men den stod där den stod. R skrek som en stucken gris, och O fick jag ta ut ur vagnen för att göra den lite lättare.
En snäll dam kom och frågade på knagglig engelska om jag ville ha hjälp, jag svarade på (nästan) ren svenska att ja tack, det skulle vara snällt. Efter alla åren på Mallorca är det lätt att lista ut var folk kommer från...
Vi fick rull på vagnen igen och fick ner den mot vattenbrynet. Det var lite svårare att få rull på O bara, han stod där vagnen varit fast och grät och vägrade komma efter. Snälla damen fick med honom tillslut medans jag gick upp arga R.
Snabbt som attan på med Os badkläder och sedan var han glad och nöjd då han fick leka i vattnet. Ett barn klart. Amma, amma, amma. Vagga, vagga, vagga. Efter en hel del skrik somnade R och livet var så där lätt och gott igen. O hittade en kompis som underhöll honom, R sov i ett par timmar och jag satt och drack en cola i solen.

Jobbigt att ta ungarna själv till stranden? Äh, inte alls! Lite gråt får man ta när man har två små. Och de där blickarna från folk är bara att ignorera. Visst skulle ni ta barnen själva till stranden hemma?! Skillnaden är ju förstås att folk inte vet att jag är "hemma". Dom tror helt enkelt att jag åkte på semester själv med två spädbarn. Och även om jag, supermamman, så klart skulle klara det med, så kan jag erkänna att det skulle vara lite väl galet.