Smygskriver...

Jag är väldigt sugen på att börja blogga igen! Jag känner att jag skulle ha hur mycket som helst att skriva om just nu. Mestadels barn förstås, för mycket annat än barn blir det inte när man har två barn under två år.
Frågan är om jag kommer att känna att jag har tid att skriva. När barnen sover är jag ju helt slut. Och det finns inte en minut på dagen då båda barnen sover just nu. Därför smygskriver jag. Det kanske bara blir det här inlägget.

På lördag åker jag och barnen till Mallorca igen. N är redan där. Han har varit där i tre veckor redan, så jag har känt på livet som singel-mamma. Det har gått bra, men det är inget jag rekommenderar!
Vi har haft en underbar vinter här i Sverige men nu är det dags att åka och fylla på solförrådet. Det blir en kortare sväng denna gången, det ska bli skönt att komma dit när allt redan är öppnat och turist-redo, och ännu skönare att åka där i från innan allt stängs ner och blir till en spökstad igen.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja när jag inte skrivit på så länge, så det får bli en liten kort presentation av mina barn just nu. Så får vi se om det kommer ett inlägg någon annan dag...

O är i en helt underbar ålder. Närmare bestämt 20 månader. Han pratar en massor, både hans egna språk som jag inte riktigt förstår (kan det vara kinesiska?! nog för att han är flerspråkig men...), och riktiga, mest svenska, ord. Han har avancerat till tre ords meningar nu och övar flitigt.
Humöret är det inget fel på, det kan ändras fort, men mestadels är han glad och sprallig. Han tycker fortfarande inte det är speciellt kul att sova, så nu sover jag med en unge på varje sida av mig. Även om det betyder att jag vaknar flera gånger per natt så är det ändå det sättet jag får sova mest.
Han älskar mat. Får han inte mat så äter han gärna jord eller något annat, eller leker att han äter. Enda anledningen till att han är helt normalviktig är att jag helt enkelt inte låter han äta varje gång han säger -macka -juice -mat -ost -glass... vilket han gör väldigt ofta!
Han är ett energi knippe och får sina utbrott då och då, men mest av allt är han snäll och gosig. Han blir aldrig arg när någon tar hans leksak och han är väldigt bra på att dela med sig (än så länge vill säga).
Han är en bra storebror.

Lilla R är så söt. Hon hade några skrikiga veckor, men nu tycker jag hon är mycket lugnare. Hon ler stort varje gång hon ser mig, så jag blir alldeles varm i hjärtat. Hon visar även tendenser till att bli en liten pratkvarn, som sin bror. Hon är drygt två månader nu.
I motsats till sin bror så har hon sovit bra från första dagen. Hon vaknar en eller två gånger per natt för att äta och somnar sedan med en gång.
Hon har hormonprickar i ansiktet (som förhoppningsvis försvinner snart), men är ändå så söt så man nästan dör.

Tänk att man kan vara så trött att man känner att man inte orkar med dagen, för att sedan få ett leende från ett av, eller båda, barnen som sedan vänder på allt och gör en till den lyckligaste personen i världen! Åh vad jag älskar min lilla familj!