Muuuu

Nu trodde ni att jag hade försvunnit igen va?! Men nej då, jag har faktiskt blivit ganska så datorberoende redan. Det är bara det att förutom att Oskar varit sjuk har det inte hänt mycket. Så nu ska ni bara få höra om Oskars förkylning. Väldigt roligt. Hmm.
Dagen efter vi varit på sjukhuset var han fortfarande inte bättre, andningen var tung och snabb och det syntes att han kämpade. Vi tänkte åka in till sjukhuset igen men han var så glad och pigg hela dagen och framåt eftermiddagen började det lätta så vi struntade i det till slut.
Igår märkte jag att han börjat äta mindre. Lika ofta som vanligt men mycket mindre varje gång. Han sov nästan hela dagen och var väldigt grinig när han var vaken. Andningen var mycket bättre men annars verkade han sämre än innan. Han sov mycket på eftermiddagen vilket han aldrig brukar göra och han somnade varje gång han åt.
Idag var det samma visa. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen eftersom vi inte kunde bestämma om vi skulle åka in till sjukhuset igen och dom rådde oss att åka in. Så vi förberedde oss för ännu en lång dag på sjukhuset, tog med dator och tidningar.
Det var helt tomt när vi kom till barnakuten. Sammanlagt tog det en timma, det måste vara något slags rekord. Eller? Alla sköteskor sade att dom tyckte det var rätt av oss att komma in. Det kändes bra att höra. Varför vet jag inte. Det är klart att man ska åka in om man är orolig, och strunta helt på om någon annan tycker att det är onödigt. Egentligen borde man väl vilja höra att det var onödigt att man kom in, då vet man istället att inget är fel på ens lilla bebis. Men på något konstigt sätt kändes det bra.
Läkaren var väldigt bra, han gav oss mycket information och svarade på alla frågor vi hade. Vad vi kom fram till var att Oskar blivit så trött och grinig för att han inte fått tillräckligt med mat. Han har tyckt det var jobbigt att äta nu när han varit sjuk. Det har gått i en dålig cirkel helt enkelt. Han hade gått ner 110 gram sedan vi var där i tisdags. Dom rådde mig att amma som vanligt och pumpa och ge honom på flaska.
Så nu har jag börjat bli en kossa. Vilket känns helt okej. Jag börjar bli lite sugen på att snart gå ut och kanske ha en kväll med bio och middag med N eller gå ut någonstans och lyssna på ett band eller... ja vad som helst egentligen. Och då är det ju bra att veta att man kan pumpa och ge honom på flaska.
Efter att Oskar ätit och jag pumpat så gav jag flaskan till N. Har tyckte det skulle bli så härligt att äntligen få mata honom. Han har varit lite avundsjuk på mig nämligen, som får en annan närhet till Oskar. Men han vägrade att ta flaskan. Tänkte inte så mycket på det, trodde nog att han ätit tillräckligt helt enkelt. Senare försökte jag igen med flaskan och han drack med god aptit, blev förbannad när det tog slut. Sedan på kvällen, samma sak, jag ammade först, pumpade och gav flaskan till N. Tvärstopp! Han vägrade igen. Jag tog över och Oskar började dricka med en gång. Jag gav snabbt flaskan till N igen men Oskar skrek som en stucken gris. Sedan kunde inte jag heller ge honom den.
Det var precis som om han trodde att N skulle tvinga i honom något annat. Ungefär som att ”nähä du, jag vet att det bara är den där tanten som har mjölk, försök inte”. Jag hoppas vi kan vänja honom vid att ta flaskan av andra, han kanske måste vänja sig vid att det faktiskt är mjölk där i först.
Det bästa med dagen var, förrutom att höra att det inte var något allvarligt med Oskar, att det är helt okej att honom ute nu när andningen är bra. Jag har nämligen inte varit utomhus på hela veckan och klättrar på väggarna här. Så om jag inte skriver imorgon ska kan det vara att jag inte velat gå inomhus igen...