Ännu mera sömnbrist snack

Det blev inte mer sömn idag. Eller jo, på ett sätt blev det det. Oskar mådde verkligen inte bra och även om det märktes att han ville sova så vaknade ha så fort han hostade. Det blev ännu en lång natt. Enda skillnaden var att jag bad N att ta honom runt fem på morgonen. Det var första gången. Jag brukar tänka att det är onödigt att väcka honom när jag ändå vaknar och när jag ändå ammar. Men nu hade det blivit lite väl många sömnlösa nätter det sista och efter att jag ammat Oskar så väckte jag N. Jag lade mig i rummet bredvid. Vaknade så fort han började gråta och fick kämpa för att slappna av och ligga kvar. Det är inte så att jag inte tror att N kan ta hand om sin son, det är bara ren vana. Det gick ändå bra och det var grymt skönt att slippa gå upp och jag kunde somna om snabbt igen. Kanske inte lika skönt för N att jag upptäckt detta, för det lär inte vara sista gången jag väcker honom! Oskar har mått dåligt hela dagen så risken är väldigt stor att det blir ännu en orolig natt.
N tyckte nog att även om det är jobbigt att vara vaken de timmarna på natten/morgonen, så var det mysigt med lite egentid med sin son. Och det tyckte jag också att det var.

Idag träffade jag tomten. Åtminstone såg jag tomten. Varje år samlas vi hos moster M någon vecka innan jul. Hela tjocka släkten kommer dit. Och det är många. Alla barn skriver sina önskelistor och dom lägger vi sedan ut på bordet på altanen. Sedan dricker vi kaffe och glögg och äter en massa godsaker, tills någon fått syn på tomtens lykta i skogen. Tomten kommer!!! Alla springer då till fönstret och vinkar på tomten. Tomten vinkar tillbaka, tar önskelistorna och ger sig sedan av. Vad jag kommer ihåg brukar vi även lägga ut pepparkakor och glögg till tomten, men det var det ingen som gjorde i år. Kan det ha med världskrisen att göra tro? Det verkade ju i och för sig inte som om det snålades med kakor där inne i huset.

Alla spanar efter tomten

Det är en jättemysig tradition och jag hoppas att den fortsätter i många år. Frågan är om den gör det för vi börjar bli väldigt många nu. Förr var det mamma och hennes syskon= 7 plus deras alla barn, men nu börjar även många av barnen (= jag och mina kusiner) få barn.
Jag älskar att ha en stor släkt, alla i mammas släkt bor nära varandra och det är underbart att träffas. Jag har alltid, pga detta antar jag, velat ha många barn, så att mina barn också ska få uppleva hur mysigt det är. Men nu är jag nästan 30 (hjälp) och har bara ett barn än så länge, så jag får nog ge upp den idén. Dessutom märker man när man fått barn att det inte är så jätteenkelt hela tiden, det är ju faktiskt en hel del jobb också. Även om det är hur underbart som helst så kan jag säga att jag fått en nyvunnen respekt för min mormor som orkade med sju ungar...