Nu är jag gravid

Nu känner jag mig verkligen gravid. Det är egentligen först den senaste veckan eller så jag riktigt känner att jag är det. Visst har magen växt länge och jag har känt sparkar länge och allt det där, men av någon anledning känns det annorlunda nu.
För det första känner jag mig ganska stor och klumpig. Det var till och med en tant som såg chockad ut när jag sade att jag hade tre månader kvar, hon tyckte jag var stor! Ska tilläggas att jag ofta får höra motsatsen men i alla fall. Det går helt enkelt inte att ta miste nu, jag ser riktigt gravid ut och jag ser det själv, utan att titta på magen i profil i spegeln.
För det andra har han börjat sparka ganska så hårt där inne, känner konstant hur han rör sig och magen hoppar från en sida till den andra (okej lite till överdrift).
Dessutom känner jag mig obekväm mest hela tiden. Det är obekvämt att sova eftersom det nu är omöjligt att sova på magen och vår säng är alldeles för liten för två personer och en stor mage. Jag känner mig obekväm när jag sitter ner för länge, när jag till exempel kör bil en längre sträcka. Jag känner mig obekväm bara när jag böjer mig eller ställer mig upp. Det är inte så att jag känner mig tung, bara obekväm.
Och jag har drygt tre månader kvar! Jag älskar fortfarande att vara gravid, men börjar nog mer och mer förstå det där med att man kan längta efter att graviditeten tar slut och bebisen kommer ut.
Gud vad skönt ändå, det var ju inte länge sedan jag var rädd att jag bara skulle vara gravid resten av livet och behålla pojken där inne!

Trött trött trött

Jag är sååå trött. Jag vet inte riktigt varför. Först trodde jag att det var för att jag jobbade för mycket, sedan trodde jag att det var för att jag jobbade för lite. Sedan trodde jag jag sov för lite och efter det trodde jag att jag sov för mycket...
Jag är helt slut på kvällarna, kan inte gå upp ur sängen på mornarna och är trött hela dagarna. Det kanske är på grund av graviditeten, jag vet inte riktigt. Jag hade aldrig den där jobbiga tröttheten i början så det kanske kommer nu.
Jag är så trött att jag inte orkar skriva något kul idag, och faktiskt så trött att jag inte ens bryr mig om att jag inte orkar skriva något kul.
Sovdags!!!

Dumma ogravida kvinna!

Gick upp innan åtta idag... igen. Kan säga att jag inte var lika pigg och glad som när jag skulle på ultraljud. Idag skulle det handlas en massa "sista saker" för show presentationen av en av våra grupper.
Så upp tidigt, fixade lite som kunde fixas här hemma först och tog sedan bilen till Inca och Palma. Alla affärer var stängda! Jag vet att dom var stängda igår eftersom det var 1a maj, men trodde allt skulle vara öppet idag, dom brukar nämligen inte ha "kläm-dagar" i Spanien. Men det hade dom ju såklart idag.
Hittade en stor affär som var öppen, det var i och för sig inte så mycket jag behövde där i från, men jag var tvungen att köpa ett par grejer eftersom jag tagit mig ända dit och ville inte att det skulle kännas som helt bortkastad tid.
Väl vid kassan fick jag en av mina svimattacker, började svettas, blev snurrig och är säker på att jag var helt vit i ansiktet. Då saknade jag N, han brukar alltid se till att jag kan sätta mig någonstans, skaffa vatten till mig eller säga till mig att gå ut och ta lite luft medans han står i köerna. Men han var inte med. Och jag hade inte tid att lämna sakerna, gå ut för luft och sedan gå tillbaka in.
Jag försökte se lite extra gravid och blek ut, så att dom åtminstone skulle skynda på lite i kassan, eller så att någon skulle fråga om jag ville gå före. Men det var ingen som brydde sig. Anledningen till det var för att det var en annan kvinna vid kassan bredvid som stal all uppmärksamhet. Hon, som jag, var nära att svimma. Skillnaden var att hennes man var med henne, så hon satt bekvämt på en stol med någon viftandes för att fläkta lite och vakterna kom springande med vatten.
Så jag gick alltså upp innan åtta alldeles i onödan OCH en ogravid kvinna stal uppmärksamheten som jag borde haft, och därmed min stol och mitt vatten! Låter jag självisk?
Det enda som är bra idag är att show presentationen gick snabbare än förväntat, och jag har nu en timma över innan show premieren ikväll. Så nu ska jag vila!!!

Nej nej nej

Idag vaknade jag med en sprängande huvudvärk. Gick upp och gjorde en kaffe eftersom det brukar vara den bästa, och enda, medicinen för mig. Det hjälpte inte alls idag. Tänkte inte så mycket på det förrens jag även märkte att jag började få ont i halsen. NEJ vill inte bli sjuk! För varje timma som gick av dagen blev jag lite värre och värre. Det gick från Äh det är nog ingen fara till Åh nej jag dör! Okej inte så där så att jag tror att jag ska dö på riktigt, som alla grabbar när dom blir sjuka, kanske mer Åh nej hur ska jag hinna detta?
Jag har för mycket att göra just nu, och det irriterar mig. Jag har inte gjort knappt någonting på flera månader, och om ett par veckor kommer det gå tillbaka till det livet. Men just nu, bara just dom här veckorna, har jag massor att göra. Jag hinner inte ta det lugnt och ligga nerbäddad nu. Och så kommer vi tillbaka till den där hjälplösheten som jag skrivit om förrut, som jag inte klarar av. Normalt sätt skulle jag försöka förtränga att jag är sjuk och jobba ändå, men nu har jag ju en bebis att tänka på, det kanske inte är bra att stressa och vara sjuk samtidigt... för honom alltså?!
Äh, det kanske är så att jag mår jättebra i morgon igen, det kanske är en "en-dags-förkylning"
... och så börjar förträngningen.

Ryggsmärtor

Idag har det varit underbart väder! Såklart. Jag var tvungen att ta en bild till på träställningen, för att på något sätt bevisa att det var på grund av den det var blåsigt. Så idag har det varit härligt väder och jag har inte haft några problem med kläder!

Idag har jag ringt B och sagt att han måste ta hand om hunden så fort som möjligt. Den stackars hunden har inte varit på promenad nu på två dagar. Sedan våran lilla springtur sist har jag inte klarat det. Han har fått springa runt i trädgården själv, och det tycker han inte är speciellt kul. Så fort jag bara rör mig för mycket nu så får jag ont i ryggen. Idag sopade jag golven och sedan höll jag på att börja gråta av att det gjorde så ont. Fast det var nog inte så mycket av smärtan jag ville gråta, men av att jag insåg att jag knappt kan göra någonting längre innan jag får ont. Nu blir jag alltså ändå mer hjälplös och beroende av andra, och det är jag inte bra på!

Jag har inte gått till doktorn med det eftersom jag ändå inte tror dom kan göra så mycket åt det. Och jag vill ju inte besvära dom för att jag har lite ont i ryggen, det finns ju folk som har det värre. Som vanligt vill jag inte störa och vara i vägen, så jag biter ihop och låtsas som om det inte är där. Och jag är så glad att vara gravid, så lite ryggsmärtor ska inte stoppa mig!

Kan själv!

Idag har jag flyttat en massa saker ut ur huset. Det har nämligen varit fullt av musikutrustning och showkläder hela vintern. Jag vet ju att jag inte borde lyfta så mycket, och fick några grabbar att lyfta det mesta, men trots det så fick jag väldigt ont i ryggen!

Jag är inte van vid att känna mig så här hjälplös. Jag brukar alltid vara den som är först fram att bära och ska aldrig ha någon hjälp med något. Hatar att känna att jag är beroende av folk.

Det har inte bara med saker som är tunga att göra, men jag vill liksom inte vara till besvär när det kommer till något...

Som när jag var i Thailand i vintras till exempel. Jag var precis i början av min graviditet, och mådde illa mest hela dagarna. Jag hade tagit mig ner till hotell restaurangen, efter att ha övertygat N att det inte var några problem för mig alls, vilket var en lögn. Jag var jättehungrig och mådde illa och var svimfärdig och skulle beställa mat att ta upp till rummet. När jag beställde så sade dom att dom kunde ta upp maten till rummet när det var klart. Vilket är helt normalt att dom gör, speciellt i Thailand. Men nej, jag väntar här det är ingen fara, hörde jag mig själv säga. Varför? Sedan fick jag sitta där på barstolen, var helt säker på att jag både skulle svimma och spy samtidigt, men vänta skulle jag, för inte ska dom behöva gå och lämna maten till mig...

Så nu försöker jag alltså vänja mig vid att få alla att göra allt för mig, och försöker konstant stoppa mig själv när Kan själv bara slinter ut av sig självt.

KAN SJÄLV!

Peppar peppar

Om jag är vidskeplig? Ja ibland är jag nog det. Jag kan till exempel aldrig säga Tack när någon säger Lycka till, för då kanske det inte går bra... Så jag måste alltid hitta på nya saker som Det kan behövas, eller Det ska nog gå bra. Jag måste också alltid säga Tack när någon säger Prosit, fast det vet jag inte om det är vidskeplighet eller artighet. Jag brukar också alltid säga Peppar peppar och knacka lite på något träliknande material (eller det klassiska, att knacka lite på huvudet istället) när detta kan tänkas behövas. Men det gjorde jag inte idag, jag vet inte varför, jag kanske låtsades att jag inte var vidskeplig.
Jag sade nämligen till N och B att, gud vad skönt, jag har inte haft huvudvärk på flera dagar nu! Ungefär 10 minuter senare höll jag på att dö av en grym huvudvärk, som fortfarande inte släppt trots att jag gjort alla kurer jag kommit på. Dessutom känns det som om en stor förkylning är på gång.
Så alltså BARA för att jag inte sade Peppar peppar mår jag jättedåligt. Man kan alltså undra om det är värt att låtsas/ försöka att inte vara vidskeplig... Det kanske är bäst att slänga det där saltet bakom axeln i fall i fall?!

Ingen anledning till huvudvärk!

Nu har jag suttit och googlat om huvudvärk och graviditet. Jag har nämligen huvudvärk varje dag och mycket! Det började så smått för en månad sedan och har sedan blivit värre och värre. Det här är vad jag läst att det kan bero på:

Trötthet - Jag sover ca 10 timmar per natt och jobbar inte och blir alltså inte speciellt uttröttad...

Stress - Ja, jag jobbar ju som sagt inte och kan inte komma på något annat jag kan vara stressad av (förrutom den "#¤%"# tvättmaskinen då)

Nedstämndhet - Visst saknar jag N, men han har ju bara varit borta 5 dagar, inte en månad

Hunger - Jag äter hela tiden, det finns helt enkelt inte tid att få huvudvärk mellan måltiderna!

Uttorkning - Varje gång jag äter dricker jag, och mellan alla måltider dricker jag...

Mycket koffein - Dricker kanske högst 3 koppar kaffe i veckan, brukar hålla mig till koffein fritt

När man slutar med koffein - Öhh, bestäm er!

Felaktiga arbetsställningar - Jag jobbar som sagt inte!

Början av havendeskapsförgiftning - Det lät ju lite läskigt, men efter att ha läst om det förstår jag att det inte kan vara det heller. Man ska då ha förhöjt blodtryck och barnmorskan/ doktorn ska ganska lätt kunna se om man har det, i tid. Jag var ju hos doktorn senast förra veckan och vet att jag inte har förhöjt blodtryck!

Dessutom ska huvudvärk vara vanligast i första trimestern - Jag är faktiskt inne i andra, och borde alltså inte ha det!

Så inte ens en enda liten sak kunde jag hitta som skulle kunna stämma in på mig, och inte ett enda råd till vad jag skulle kunna försöka göra för att förhindra den.

Om det är någon som undrar om tvättmaskinen så hittade jag en sida i instruktionerna som jag missat förrut. Där står att det ska ta så långt tid att tvätta med denna maskinen! 2 och 1/2 till 3 timmar?! Jag trodde inte ens man behövde fråga om sådant när man köper en tvättmaskin. Trodde alla tog runt en timma, ge och ta ~20 minuter... Tji fick jag! Nu kommer jag få stå ut med den här djävulsmaskinen i flera år. Tack för den!