Vad är det för dag idag, är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag, hurra hurra hurra. Hurra hurra hurra.

Okej, inte helt sant. Visst, det är min födelsedag, men det är också en helt vanlig dag. För det är så jag ville ha det! Hade inte brytt mig om att bjuda någon hit idag, var inte speciellt sugen på att göra någonting och dessutom väntar jag bara på någon annans födelsedag!

Jag och N gick i alla fall ner till hamnen på morgonen, vi satt på piren och tittade ut mot havet och hade en härlig frukost. Det var mysigt. Han grillade också god mat till mig på eftermiddagen. Nu är han i väg och jobbar och jag sitter, som vanligt, framför datorn. Vad skulle jag gjort utan min dator...
Förhoppningsvis har N en ledig kväll på tisdag så då ska vi ut och äta en god middag!

Det var också dags för en ny magbild idag, så här kommer den!

v33+1

v35+1

9 veckor och 2 kalender månader...

Det är allt som är kvar! 9 veckor! Det går så grymt fort...

Igår kväll tänkte jag att det kanske är dags att börja läsa om förlossningar, så man har lite koll på hur det går till, när det är dags att åka in till sjukhuset och så vidare. Jag läste även en massa förslossningshistorier som folk skrivit. Ingen var den andra lik, precis som jag förväntat mig. Men det som om och om kom tillbaka var hur ont det gjorde, förstås.

Gick och lade mig och drömde såklart att det var dags för mig att föda barn, vilket jag nu drömt kanske fem gånger. Och i denna drömmen, som i alla de andra, gjorde det inte ont! Varenda gång drömmer jag att jag berättar för alla efteråt att det var ju inte alls farligt och jag hade inte det minsta ont under eller efter förlossningen. Vad är det för gömt behov jag har av att förtränga att det kommer göra ont?

Ny magbild idag. Magen växer ännu, även om det mest känns som om bebisen växer... oj vad lite plats han verkar ha.

För övrigt är jag bara grymt varm hela tiden. Det är väl de flesta här eftersom det är mellan 31-34 grader i skuggan varje dag, och har varit det i en månad eller så nu. Men jag tycker nog att jag brukar klara av värmen bättre än vad jag gör nu. Jag är så tacksam för pool och aircondition...

v29+1

v31+1

Mycket har hänt

Det har hänt mycket på de senaste dagarna.
Midsommar grillningen gick hur bra som helst. Vi hade ca 25 personer här hela eftermiddagen och det var strålande solsken. Jag sprang förstås runt mer än jag borde igen, men städningen efteråt gick åtminstone snabbt och lätt. Tack gode gud för plasttallrikar!

Dagen efter hämtade jag upp familjen på flygplatsen. Sedan dess har det varit fullt liv!
Vi har förstås badat en massor, gått på promenader, åkt karusell, badat lite till och sovit, eftersom det är väldigt varmt och i Spanien får man ta en siesta med gott samvete!



Storspöket och hunden är nu bästa kompisar. Igår ville hon inte gå till stranden för hon ville kunna spendera så mycket tid som möjligt med Cachao!



Vi fick jättesöta kläder till vår pojke av min brors familj, bland annat det på bilden. Tänk att vi har en pojk som snart kommer i det där! Vi har också fått söta kläder från våra andra kompisar som är på besök, och så tog ju mamma och pappa med en hel del när dom var här, så nu har vi en massor! Behöver knappt köpa något själva, vi får väl köpa lite större storlekar när vi är sugna på att handla.



Magen har dessutom växt... igen! Jag känner mig verkligen större för varje dag som går! Idag har vi även varit på ett ultraljud till, man gör ju lite flera här. Oj vad han var stor i jämförelse med de andra gångerna. Han låg med huvudet ner och benen var högt uppe vid revbenen, han rörde sig en hel del. Han väger ungefär 1,5 kilo nu! Stor pojke! Det är inte så konstigt att man måste springa på toa hela tiden när man har ett sånt stort huvud som trycker på blåsan där inne...


v.27 v.29

Dessutom har kompisarna A och G fått sin lilla pojke nu, nästan 3 veckor tidigt skulle jag tro... Grattis till er!!!

Besatt

Igår kväll när lillen sparkade och vände sig och höll på bestämde jag mig för att filma det. N missar det ju alltid! Vet inte varför, för jag tycker han bökar runt hela tiden... Nu fick han i alla fall sett det. Det är så häftigt tycker jag, när han vänder sig om och hela magen går från en sida till den andra.
Han verkar inte ha speciellt mycket plats där inne nu, han sparkar ju precis hela tiden. Hur ska han klara nästan tre månader till där inne, och dessutom bli mycket större?!? Det är väl då det börjar göra ont för mig kan jag tänka mig.

Jag älskar fotboll! Jag tycker väl egentligen om den mesta sporten, men följer sällan något. Anledningen är att när jag väl börjar följa något så blir jag så inne i det att det går före allt annat, blir helt besatt. Därför tittar jag bara när det är EM, VM, OS och liknande. Det får räcka! Idag tittade jag på Holland- Frankrike, vilken match. 4-1 mot Frankrike, det är bra! Ser väldigt mycket fram emot att se Sverige- Spanien imorgon, det blir kanske lite extra roligt när man är svensk och bor i Spanien.

Fotboll och mage

Idag var det dags för ny magbild igen. Oj vad veckorna går fort! Jag känner mig själv dubbelt så stor som för två veckor sedan. Det är jag förstås inte men lite skillnad är det nog allt.
Vad jag förstår så är det vanligt att nu börja känna hårda sparkar mot revbenen och så, eftersom bebisen nu börjar få lite mindre rum där inne. Det har jag inte gjort ännu, men visst blir sparkarna hårdare och dessutom känner jag dom längre och längre upp så det är nog bara en fråga om några dagar tills han får in en fullträff.

Nu har fotbollen börjat. EM 2008. Kul tycker jag! Ska försöka se så många matcher jag bara kan. Jag har gjort shower i så många år och missat så många stora matcher, så det har jag tänkt att jag ska ta igen i år.
Undra om min pojk kommer att bli en fotbolls spelare... Det är nog större chans att han blir musiker kanske, som sin pappa... Eller så blir han något helt annat, någon slags professor eller något sånt. Hmm, spännande!


v25+1

v27+1

Idag hade jag inte samma linne på mig för korttagningen. Eller egentligen är det det, bara en annan färg! Det känns som om magen börjar lägre nu, och att den även går högre upp. Visst ser det i alla fall ut som om den börjar lägre?!

Nu är jag gravid

Nu känner jag mig verkligen gravid. Det är egentligen först den senaste veckan eller så jag riktigt känner att jag är det. Visst har magen växt länge och jag har känt sparkar länge och allt det där, men av någon anledning känns det annorlunda nu.
För det första känner jag mig ganska stor och klumpig. Det var till och med en tant som såg chockad ut när jag sade att jag hade tre månader kvar, hon tyckte jag var stor! Ska tilläggas att jag ofta får höra motsatsen men i alla fall. Det går helt enkelt inte att ta miste nu, jag ser riktigt gravid ut och jag ser det själv, utan att titta på magen i profil i spegeln.
För det andra har han börjat sparka ganska så hårt där inne, känner konstant hur han rör sig och magen hoppar från en sida till den andra (okej lite till överdrift).
Dessutom känner jag mig obekväm mest hela tiden. Det är obekvämt att sova eftersom det nu är omöjligt att sova på magen och vår säng är alldeles för liten för två personer och en stor mage. Jag känner mig obekväm när jag sitter ner för länge, när jag till exempel kör bil en längre sträcka. Jag känner mig obekväm bara när jag böjer mig eller ställer mig upp. Det är inte så att jag känner mig tung, bara obekväm.
Och jag har drygt tre månader kvar! Jag älskar fortfarande att vara gravid, men börjar nog mer och mer förstå det där med att man kan längta efter att graviditeten tar slut och bebisen kommer ut.
Gud vad skönt ändå, det var ju inte länge sedan jag var rädd att jag bara skulle vara gravid resten av livet och behålla pojken där inne!

Du är tjock

Så nu har jag gått in i vecka 26 och har tagit ett nytt kort. Jag brukar sätta in dagens kort och kortet från två veckor innan, men förra kortet var så dåligt att jag inte vill sätta in det i bloggen igen. Så här ser jag ut nu och det får räcka att visa det.


v25+1

Idag började N skratta åt mig och sade jag var tjock. Jaha, tack för den. På något sätt försökte han få det att låta som om det skulle vara något sött eller bra, men allt jag hörde var att jag var tjock. Och inte bara på magen utan överallt.
Nu är det så att jag vet att jag inte är tjock och vet att det egentligen inte var det han menade men jag kan ändå inte sluta att titta på mina armar och ben hela tiden för att se om dom ser svullna ut.
Det är inte det enda jag tittar efter hela tiden. Varje gång jag tittar på min mage i spegeln så ser jag ett svagt mörkt streck som leder upp till naveln. Det är normalt jag vet, men varje gång jag tittar ner på magen, utan att se i spegeln, så finns där inget streck. Så nu vet jag inte om jag inbillar mig...
Jag har aldrig varit så här besatt av min kropp. Eller kanske mer vad som händer med min kropp. Och det är inte så att jag bryr mig om om jag är tjock eller smal, har en mörk rand på magen eller inte... det är bara spännande helt enkelt!

Hemsk mamma

Jag tycker det är underbart att vara gravid. Jag vet att jag skrivit det förrut, men måste göra det igen. Ibland blir jag lite rädd att jag inte ska komma till det där stadiet då man vill att sin bebis ska komma ut. Okej missförstå mig inte, det är klart att jag längtar efter min bebis och ser fram emot allt som kommer hända efter födseln, men jag har det bra nu. Det är bekvämt att vara gravid, underbart att veta att någon finns där inne, se magen växa och känna sparkarna. Jag älskar det!
Jag antar att det skrämmer mig lite eftersom jag vet att det är så mycket som kommer att ändras och att jag inte riktigt vet vad det innebär. Just nu är allt som vanligt förrutom att jag är gravid, och det är hur lätt som helst att vara gravid.
Jag får lite dåligt samvete när jag hör folk säga Jag kan inte vänta på att bebisen kommer ut! Medans jag tänker Äh, stanna du så länge du bara vill! Jag kan helt enkelt tycka att det går för fort.
Hjälp, är det här onormalt, låter jag hemsk? Det kommer säkert inte dröja länge förren jag också vill att min bebis ska komma ut... eller?

Lillpojken börjar bli stor och stark

Igår kväll, som för att avsluta en bra dag, såg jag första riktigt starka sparken utanpå magen. Har sett små sparkar förrut, men lilla pojken börjar bli stark! Hela sidan av magen tänjde ut sig, nästan läskigt, men riktigt häftigt. Och sedan kände jag massor av starka sparkar på magen. N var borta och jobbade och missade det igen.
Kan fortfarande inte förstå att det faktiskt är en RIKTIG bebis där inne. Visst är han fortfarande liten, men allt finns där, han är "klar", behöver bara växa till sig lite innan han är redo för världen.

Igår påbörjade jag vecka 23 och som vanligt läser jag om vad som händer den veckan. Det står att bebisen nu är drygt 27 cm från hjässa till häl. Va?! Det är ju jättestort! Han kan också höra röster och musik och hickar väldigt mycket, vilket jag snart ska kunna känna. Wow.
Det står även att jag "borde" gått upp mellan 5,5 - 7 kilo nu... det tror jag inte att jag har, men det återstår att se på torsdag när jag ska till min doktor igen. Självklart har jag vägt mig här hemma också. Vågen gömde jag en dag men otroligt nog så hittade jag den dagen efter igen och står på den jämt och ständigt trots att jag vet att jag inte kan lite på vad den visar.

Så här stor är min pojk nu!

Gullefjun

Idag var det dags för nya magbilder. Det är nämligen två veckor sedan sist. Oj, vad tiden går fort!!! På ett sätt är det jättekul när det går fort, det är ju så kul med alla stadier i graviditeten. Men på något sätt vill jag inte att det ska gå för fort, jag tror jag kommer sakna den här tiden! Men så är det väl med allt bra i livet. Som tur är vet jag ju att det kommer bli jättekul och spännande efter graviditeten också. Om jag lyckas komma på hur man ska göra med en bebis vill säga.

Som vanligt trodde jag inte att det skulle synas någon skillnad idag när korten togs, men som vanligt gjorde det ju det. Även om det inte är lika mycket skillnad som förra gången. Skulle magen växa så fort hela tiden skulle jag nog se ut som en elefant ganska snart.
Som vanligt hade jag på mig samma linne, vad ni kanske inte ser är att jag har andra byxor på mig! Idag hittade jag nämligen ett par byxor till som passar mig, jag kan till och med knäppa dom! Visst dom ser exakt ut som mina graviditets-trekvarts-jeans, men ändå.

Så kläderna på bilderna ser alltså likadana ut, däremot tycker jag inte magen ser likadan ut, och då menar jag inte storleken på magen. Visst är magen ännu längre ner nu än innan? Eller är det jag som ser galet? Det kanske är för att den är rundare nu, och "spetsen" som var där tidigare inte är lika tydlig nu. Jag ser aldrig sånt här på mig själv i spegeln så jag kan studera bilderna helt förundrat i flera timmar... Och sedan några timmar till. Vissa kanske skulle kalla det fåfänga att stirra på ett kort av sig själv i flera timmar, men det gör inte jag. Det är nämligen inte mig själv jag tittar på, det är min bebis, gullefjun som min brorsdotter tycker vi ska kalla honom.



v.19+1


v.21+1

Men sparka då!

Haha! Jag kände honom!!! Wow! Alltså, jag har ju känt honom länge, men det var första gången jag kände honom PÅ magen! Vilken upplevelse. Jag är helt överlycklig. Jag kände att det var något benigt och litet där inne. Litet men ändå stort.
Jag var inte beredd på det, jag låg på soffan och lade handen på magen. Inte för att han sparkade men för att det är lite mysigt när man vet att någon är där inne. Då sparkade han till! Det kändes riktigt konstigt.

Jag låg sedan en timma i soffan och försökte känna honom igen. Det gjorde jag inte. Sedan låg jag en timma till och tittade på magen för att se om jag kunde se något röra sig. Det gjorde jag inte. Sedan putte jag lite här och var på magen, för att göra han lite arg så han skulle sparka bort mig. Det gjorde han inte. Jag försökte att inte andas så mycket för att det skulle synas mer. Tillslut märkte jag att det nog inte var någon bra idé att hålla andan och dessutom tror jag att jag blev lite skelögd när jag låg och stirrade så där, så jag gav upp.

Egentligen förstår jag inte att det faktiskt bor någon inne i magen. Hur ska man kunna förstå något sådant? En bebis, en levande bebis, i magen... Nej, jag vet inte. Det är nog för stort för att förstå tror jag. Jag antar att man "förstår" det i förlossningen, när huvudet är på väg att komma ut och... aaaajjjjj. Nej, nu tänker vi på något annat.

Som på att vi kanske får reda på om en vecka att det inte är en pojke där inne, utan en flicka! Jag hoppas vi vänjer oss fort i så fall med att säga "hon" istället för "han" som vi ju nu gjort i två månader. Tänk om den lilla flickan föds och vi fortfarande säger "han". Precis som om det inte är nog att hon har en mamma från Sverige, en pappa från Holland och bor i Spanien. Tänk om hon då också tror att hon är en pojke. Nej, säger dom att det är en flicka så hoppas jag vi vänjer oss fort, så stackaren inte behöver bli ännu mer förvirrad än vad som är nödvändigt.

Konstiga bebissparkar

Det är så skönt att ha energi! Konstigt att det kan gå så upp och ner. Vissa dagar, som igår, har jag verkligen ingen energi till att göra någonting. Och andra dagar, som idag, så vill jag göra allting på en gång. Det är väl bara att passa på dessa dagarna antar jag!

Jag har hunnit med en massa saker redan, och har halva dagen kvar att vara duktig.

Idag börjar andra hälften av min graviditet. 20 veckor är nämligen avklarade! Jag tycker det har gått otroligt fort den senaste tiden, efter de första tre månaderna antar jag. Och det kommer säkert gå lika fort fram till slutet av graviditeten.

Ser lite fram emot tiden då man inte kan vänta på att bebisen ska komma ut. Då man är alldeles för tung och inte orkar göra någonting. Då man bara har några dagar kvar till bebisen kommer. Då solen står som starkast och man bara svettas och inte vill göra någonting annat än att sitta i en sval pool eller ett rum med aircondition...

Men just nu ska jag bara passa på att njuta av att vara gravid i den "lätta" perioden. När man inte mår illa hela dagarna och när man ännu inte för tung. Det här är verkligen en underbar period! Magen växer och bebisen sparkar. Nästa steg att se fram emot är ju att N ska kunna känna sparkarna och att det ska synas utanpå att han sparkar. Fast helst inte som i min dröm jag hade här om veckan...

Jag drömde att jag var överlycklig för att jag kunde se på magen att bebisen sparkade. Det var som små minifötter och minihänder som stack ut ca en centimeter utanför magen. I drömmen var detta jättesött, men när jag ser bilden i huvudet nu efteråt så såg det riktigt läskigt ut!!!

Kolla vilken skillnad!

Idag är det dags att sätta in en ny bild på min mage! Det är nämligen precis två veckor sedan sist. Och visst är det stor skillnad, helt otroligt att den kan växa så mycket på så kort tid tycker jag. Jag har nog heller inte insett det förrens vi tog bilderna idag. Även om N påpekar det minst en gång (oftast 15 gånger) om dagen.

Fast jag är nog lite konstig, vilket vi ju redan konstaterat innan i den här bloggen. För även om jag tycker det är jätteroligt att ha en "stor" mage, och tycker det är jättekul att se att den växer så fort, så kan jag inte sluta att tänka att det kanske bara är en illusion.

För det första var jag tvungen att ha samma linne på mig som förra gången, för att man riktigt ska se att det är skillnad, så att det inte bara "ser ut så" för att jag har annorlunda kläder. Dessutom var jag också tvungen att ta en där jag dragit upp linnet, så man riktigt ska se att det är magen och... ja, inte bara ser ut så. Jag förstår inte riktigt min egen logik. Om det ser ut så, så är det väl för att det är så eller?

När jag tagit ett kort med samma linne, och ett kort med linnet uppdraget, kan jag ändå inte låta bli att fundera på om det bara är så att jag har ätit för mycket, att magen bara är svullen liksom. Men jag vet ju egentligen att jag bara gått upp två kilo och dessutom har jag bara ätit lite flingor på morgonen innan fotot är taget.

Nu låter det kanske som att jag är helt besatt av min kropp och vikt, men det är jag inte. Jag tycker helt enkelt det är otroligt att magen har växt så mycket på två veckor!

v.17+1

v.19+1

OBS. Jag har sett till att korten är klippta så att det är precis rätt avstånd på båda... Så att det inte bara ser ut som att jag har större mage nu!

Växer så det knakar..?

Igår fick N för sig att min mage hade blivit såååå mycket större! Han kunde inte sluta prata om det och tjatade om att vi skulle ta ett kort igen. Nu hade vi ju tagit ett kort redan 3 dagar innan och jag förklarade för honom att den kan faktiskt inte ha växt så mycket på 3 dagar, så det är ju lite löjligt att redan ta ett kort till.
Fast igentligen vad jag tänkte, och ville säga var Jag vet! Den är jättestor! Titta, titta, man kan nästan se hur mycket den växer!!!
Vi tog ett kort, jag jämförde med söndagens kort och den var inte det mista större... såklart.

Nytt på bebis fronten

Nu har jag kännt lillen i magen i ungefär en vecka, och nu är jag säker på att det måste vara bebisen! Det är ju lite svårt att veta i början om det faktiskt är han eftersom jag inte haft någon sparkande bebis i magen förrut. Men nu har det hållt på så mycket, och det är en ny känsla jag inte kännt förrut, det bara måste vara det. Det är ju lite svårt att förklara, och om man frågar andra hur dom kände det får man ju miljoner olika svar. Det känns som sprattel, det känns som bubblor, det känns som puffar, det känns som... Ja den listan kan man fortsätta skriva på i en evighet. Jag tycker det känns som ett liten finger som knackar lite på magen där inne. Det är min lilla son!

Det kommer kännas lite konstigt vid nästa ultraljud om doktorn ändrar sig förresten. Om han säger att nej, jag hade fel, det är en flicka. Även om jag vet att det var väldigt tidigt att säga i vecka 13 så blir det ju ändå så att man ställer in sig på att det faktiskt är en pojk där inne. Självklart spelar det ingen roll vad det är för kön så länge bebisen är frisk och bla bla bla (rabblar den vanliga ramsan som alla föräldrar måste göra när dom pratar om sådant här), det skulle vara lite konstigt i några dagar bara.

För övrigt har jag varit lite stressad över att jag inte gått upp någonting alls under graviditeten, för det ska man ju faktiskt göra! Och doktorn rynkar alltid på ögonbrynen så där obehagligt när sköterskan berättar hur mycket jag väger. Så nu har jag ätit massor den senaste veckan (eller lite till, för det var ju påsk också strax innan), eftersom det är dags för ett återbesök hos doktorn om en vecka, och jag vill inte se de där rynkande ögonbrynen!
Idag ställde jag mig på vågen, det var väl en knapp vecka sedan jag gjorde det sist, och då har jag plötsligt gått upp mer än ett kilo! Va? På knappt en vecka! Då blev jag ju stressad över det istället. Är det inte så att jag ätit ovanligt mycket onyttiga saker dom senaste dagarna, hmmm. I så fall är det ju inte på grund av bebisen jag gått upp. Då räknas det ju inte. Jag blir galen. Jag tror helt enkelt att jag inte ska ställa mig på vågen här hemma, det räcker väl en gång i månaden hos doktorn! Kanske ska gömma vågen här hemma... Fast då vet jag ju var den är...

Från vintersnö till sommarsol

Så var det äntligen fint väder igen! Från snö i Sverige till sol i Spanien på bara ett par dagar. Soligt och 20 grader här. N fick till och med ett par timmar över idag så vi kunde sitta nere vid stranden och fika, jättemysigt! Nu hoppas jag att det stannar så här länge. Vi vill i alla fall inte ha någon mer storm. Den senaste stormen, som kom när jag var borta, förstörde såklart träställningen. Så nu ligger hela takbiten utspridd över trädgården och en hel del av trädelarna är söndriga. Är det nu man ska säga Vad var det jag sade? Äh, jag tror inte det behövs. Nu är det bara att vänta att se hur händig N är, och se om han kan lyckas "plåstra" ihop den igen.

Idag fick jag äntligen tagit ett kort på min enorma mage... tyckte jag i alla fall tills jag såg på kortet att den inte alls är så stor som jag inbillar mig. Fast det är klart, skulle den vara enorm nu, hur stor skulle den inte vara i slutet av graviditeten då?! Det är nog bara att tacka och ta emot. I augusti när jag är som störst och solen är som varmast så är jag nog glad om magen inte är super-enorm (eller vad steget efter enorm nu är).

Lyxliv i mammabyxor

Usch vad tråkig min blogg varit dom senaste dagarna. Skärpning! Känns som om förkylningen är på rätt väg i dag i alla fall, även om den definitivt är kvar. Har bara nyst ungefär 527 gånger idag... än så länge.

Idag går jag in i vecka 18, oj vad tiden går fort! 3 veckor till halvtid. Sitter nu här med mina mammabyxor och mammalinne på, gud vad bekvämt! Sånt borde man alltid gå runt med. Varför gå runt och vara snygg i "skinny-jeans" när man kan vara bekväm i mammabyxor???
Har fortfarande inte tagit något kort på magen, idag bara måste jag! Förstår inte varför det ska vara så svårt att få det gjort. Jag ska, jag ska, jag ska, jag ska!

På måndag åker N till Fuerteventura för att jobba i en vecka. Vi åker bara om varandra hela tiden. Jag skulle egentligen följt med, men är inte sugen på att resa något mer. Vill såklart vara med N, men vill bara vara hemma nu. Gud vad jag känner mig bortskämd, säger nej till en solresa på kanarieöarna! Ibland får man påminna sig själv om hur bra ens liv faktiskt är.

Jag är visst tjock!

Igår tänkte jag ta första kortet på magen, det är ju alltid kul att kunna jämföra i olika veckor. Nu eftersom magen faktiskt växt en hel del på några dagar och eftersom jag gick in i vecka 16 igår så tyckte jag det passade bra. Tills jag ställde mig framför spegeln och bara kände mig tjock! Så här går man och längtar efter magen, och sedan när den väl börjar växa så är det helt enkelt inte kul längre??? Jag gick och beklagade mig för N, som sade att Nej då, du ser inte tjock ut, du är så fin bla bla bla. Äh, vad spelar det för roll vad han säger? Han måste ju säga så. Skulle han stå och säga att Ja du ser faktiskt riktigt tjock ut älskling... nej jag tror inte det. Så det tröstade alltså ingenting och det blev inget kort. Det har inte blivit något kort idag heller, men ska försöka ta mod till mig imorgon!

Idag var jag och fikade i hamnen med min väninna S i det underbara vädret. Oj vad mycket folk det var där! Har nog aldrig sett så många spanjorer på ett och samma ställe någonsin. Det var som den där första soliga dagen efter vintern då alla plötsligt kryper ut ur sin vinterdvala och kommer till liv.
Fastän S inte har några barn eller planer att skaffa barn heller för den delen, så blev det i stort sätt bara graviditet och bebis snack. Det är ju jättekul för mig, men kändes inte som om det skulle vara så kul för henne, så jag försökte styra snacket till helt andra samtalsämnen. Men hon kom tillbaka till bebissnack hela tiden så till slut gav jag upp och bara njöt av att ha min bebis i centrum!

Den gulliga åldern

Ja nu är N äntligen hemma igen, gud vad skönt! Han har varit borta i 6 dagar och tycker min mage har växt mycket! Jiippii. Och det har den faktiskt. Nåja, kanske inte mycket, men det syns i alla fall. Magen är inte längre platt ens när jag vaknar på morgonen, det finns allt en liten kula där. Gud vad man kan vara stolt för att ha en tjock mage! Lite knäppt igentligen, men det tänker jag inte bry mig om just nu.

Idag var jag barnvakt åt min kompis S lilla ettåring. Hon är ju i den där "gulliga" åldern då hon kryper runt överallt, och snabbare än blixten är hon halvvägs upp i trappan. Eller så sitter hon framför hundens matskål och lägger fint hundmaten i vattenskålen och är fortare än man hinner blinka blöt från topp till tå! Dessutom vill hon gärna ta på de taggiga rosbuskarna, dra i sladdarna från tvn och slänga mobiler i stengolvet. Jag var helt slut efteråt. Jag var barnvakt i 45 minuter!

Det här fick mig att inse att:
1. Det finns mycket (!) som måste göras i huset när våran bebis kommer.
2. Hur bra det är att bebisar inte börjar krypa med en gång, så man hinner vänja sig lite vid tempot.
Och 3. Att den här graviditeten gör mig grymt andfådd! Jag kan inte ens gå NER för trappan innan jag börjar flåsa!

Nu ska jag lägga mig i soffan och varva ner!

Väx mage, väx!

Jag blir galen på mig själv! Jag går och tittar på min mage en gång i minuten ungefär... för att se om den har växt. Den kan väl inte växa på en minut heller!!! Fast ibland lyckas jag intala mig själv att nu har den nog allt börjat växa. Det intalade jag mig själv idag. Jag sade till och med till N att nu får vi nog börja ta bilder av magen för nu så... Sedan går jag till affären för att handla och träffar några bekanta Va? Är du gravid? Vad roligt, men det syns ju i alla fall ingenting! Och så har dom ett stort leende på läpparna precis som det var värsta komplimangen. MEN JAG VILL JU ATT DET SKA SYNAS!