Nu är jag gravid

Nu känner jag mig verkligen gravid. Det är egentligen först den senaste veckan eller så jag riktigt känner att jag är det. Visst har magen växt länge och jag har känt sparkar länge och allt det där, men av någon anledning känns det annorlunda nu.
För det första känner jag mig ganska stor och klumpig. Det var till och med en tant som såg chockad ut när jag sade att jag hade tre månader kvar, hon tyckte jag var stor! Ska tilläggas att jag ofta får höra motsatsen men i alla fall. Det går helt enkelt inte att ta miste nu, jag ser riktigt gravid ut och jag ser det själv, utan att titta på magen i profil i spegeln.
För det andra har han börjat sparka ganska så hårt där inne, känner konstant hur han rör sig och magen hoppar från en sida till den andra (okej lite till överdrift).
Dessutom känner jag mig obekväm mest hela tiden. Det är obekvämt att sova eftersom det nu är omöjligt att sova på magen och vår säng är alldeles för liten för två personer och en stor mage. Jag känner mig obekväm när jag sitter ner för länge, när jag till exempel kör bil en längre sträcka. Jag känner mig obekväm bara när jag böjer mig eller ställer mig upp. Det är inte så att jag känner mig tung, bara obekväm.
Och jag har drygt tre månader kvar! Jag älskar fortfarande att vara gravid, men börjar nog mer och mer förstå det där med att man kan längta efter att graviditeten tar slut och bebisen kommer ut.
Gud vad skönt ändå, det var ju inte länge sedan jag var rädd att jag bara skulle vara gravid resten av livet och behålla pojken där inne!