Paljetter och dåligt samvete

Idag har jag sytt. Det låter lite bättre än vad det är. Jag har bara sytt på paljetter på en kavaj. Och innan någon undrar, så nej, inte min eller N's kavaj, vi brukar inte gå runt med kavajer med paljetter på. En show kavaj!
Satt i alla fall och sydde i trädgården med solen i ryggen.
När jag kliade mig lite på axeln nu så märkte jag att det sved till, tittade mig i spegeln, och japp, solbränd. Det kan ju vara kul, men inte när man fått stora märken från linnet och ser ut som en rödbränd engelsman.
Jag får helt enkelt gå runt med liknande linnen hela tiden nu, så att det inte ska synas. Jag brukar nämligen skratta och prata högt om hur knäppa engelsmännen är när dom bränner sig sådär. Ja ja, det ska bli dåligt väder i en vecka nu sägs det, så det blir väl på med tröjor ändå, då syns det inte.

Imorgon är det dags för doktorbesök igen. Det blir väl det vanliga att kolla vikt och blodtryck och sånt. Och så ska jag passa på att berätta att jag har ont i ryggen.
Det var en månad sedan nästan exakt sedan jag var hos min doktor nu, och ungefär lika länge har jag haft ont i ryggen. Det har varit bättre det sista, men bara för att jag inte rört mig speciellt mycket. Och jag kan ju inte sitta still i fyra månader till, jag hade inte så mycket muskler innan graviditeten började och jag vill gärna inte att dom få musklerna jag har tynar bort!

Sedan är det ju det där med vikten. Jag har stått på vågen fem gånger idag... och den visar samma vikt varje gång. Jag vet att jag inte borde bli förvånad, men saken är att jag tycker den visade samma vikt för en månad sedan också. Det är ju meningen att man ska gå upp i vikt! Jag vet att min våg inte är speciellt pålitlig och därför inte bör tänka på det, men jag kan inte låta bli.

Idag har jag därför ätit dubbelt så mycket som vanligt, precis som det ska hjälpa att göra det i en dag. Dessutom har jag dåligt samvete för att jag inte har ätit så mycket frukt och grönsaker som jag borde det sista, så det har jag också proppat i mig idag.
Nu ska jag sluta att oroa mig... och äta lite till!