Den virriga doktorn

Nu har vi varit hos doktorn. Det är så skönt att N inte jobbar dagtid, han har varit med på varje doktorbesök och det tycker jag är kul!
Vi tycker mycket om vår doktor. Han är så där roligt virrig. För många kanske han skulle verkat oseriös, för oss är han perfekt. Vi tycker inte om när saker blir för seriöst, vi vill hellre kunna skratta åt saker. Och vi skrattar åt honom.
Så här gick det till idag. Först, precis som varje gång, så fyller han i lite uppgifter på datorn. Som mitt födelsedatum till exempel. Jag vet inte om han tror att jag helt plötsligt kommit på att jag föddes ett annat år eller vad det är, för om han fyller i det på datorn så borde det ju stå där även nästa gång jag kommer?! Men det gör det inte. Idag sade han Okej, så du är född -88! Öh, nej sade jag, jag är född -79. Ja just det, ha ha, så var det ju, förlåt förlåt. Och det får vi gå igenom varje gång. Sedan är det dags att skriva ner hur långt min graviditet har gått. Vilket ju också borde vara lätt att räkna ut från förra gången. Men inte för honom. Den här gången hade han i och för sig rätt när han räknade ut det, men det var också första gången. Förra gången sade jag till honom tre gånger hur många veckor och dagar jag var, men han skrev ändå ner fel, med säkert två veckors skillnad. Jag orkade inte bråka om det eftersom jag såg att sköterskan stod där bredvid och skakade lite på huvudet och hade förstått att det var fel.

Efter att fyllt i detta på datorn så pratade han om vad som var viktigt för mig att tänka på. Saker jag borde äta och dricka, att jag inte ska gå runt med för lite kläder och dra på mig förkylningar etc. Precis som alla andra gånger vi varit hos honom! N orkade inte berätta för femtio-elfte gången att jag inte tycker om tonfisk och sardiner, så vi båda bara nickade lite i samförstånd.

Han mätte sedan magen, fast inte med måttband, utan med händerna. Ja, magen är nu 23 cm och det är helt normalt i vecka 23. Inte för att jag oroar mig för det, men jag tror inte han skulle kunna mäta med sina händer om det var 20 eller 25 centimeter.
Hjärtljuden var också normala. Han säger aldrig hur fort hjärtat slår, men det bryr jag mig inte om eftersom allt jag vill höra är att det ska vara normalt och bra.

Vågen mätte 64 kilo idag, så då har jag faktiskt gått upp sedan sist! Sammanlagt har jag nu gått upp 4 kilo. Inte dåligt, klappar mig själv på axeln (fast kan inte låta bli att tänka på allt jag åt igår... och att det kanske var därför vågen visade lite mer). Idag var det doktorn själv som vägde mig, normalt är det sköterskan men han orkade väl inte vänta på henne idag (en annan anledning att tro att vikten kanske inte helt stämmer).

Allt såg alltså bra ut och vi var på väg ut ur dörren när han helt plötsligt ropar Åh nej, vänta... Jag visste förstås att det var blodtrycket han glömt att ta.
Kände oss ändå nöjda när vi gick där i från idag att allt tillslut blev gjort. När vi lämnade sjukhuset tittade vi på varandra och började skratta, inget behövde sägas.

Som sagt, för vissa kanske han verkar oseriös, men för oss är han rolig och mänsklig! Han har varit med på vår "bebis-resa" från början och det känns verkligen som om han är uppriktigt glad för oss varje gång vi kommer.