Idag passade jag min kompis ettåring, vilket var kul men mycket springande hit och dit och lyftande upp och ner. Jag förstår inte hur folk klarar av att ha så små barn och vara gravid samtidigt, men jag antar att allt går om man vill.
I alla fall så fick jag väldigt ont i ryggen och tänkte lägga mig på sängen och stretcha ut en halvtimma innan jag skulle i väg till en show. En timma efter, samma tid jag skulle möta upp dom andra, vaknade jag till. Hjälp, jag hade försovit mig! Jag slängde på mig kläder och körde i väg. När jag vaknade upp förstod jag inte var jag var eller vem jag var och det tog mig ungefär två timmar innan någon kunde prata med mig och jag förstod vad dom sade. Nu, fem timmar senare är jag fortfarande som inne i en dimma. Usch, jag hatar att vakna upp så där.
Så nu ska jag gå och lägga mig på riktigt för att i morgon på morgonen vakna upp på riktigt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar