Stress!!!!!!

Var ganska avslappnad när jag vaknade imorse... det skulle snabbt vända.

Jag började med att vara duktig och städade huset.
Plötsligt fick jag ett telefonsamtal att jag var tvungen att gå in och repa med några av de nya show tjejerna. Det skulle inte vara någon fara om det inte var så att jag en halvtimme senare fick ett nytt samtal.
Nu var jag helt plötsligt tvungen att åka hem till en kompis (som även hon är med i showerna, och nu var fast i möten) och passa hennes ettåring. Okej, så efter en halvtimmas repning med tjejerna fick jag snabbt förklara att jag inte kunde stanna och sprang hemåt för att hämta bilen. Kompis S berättade på telefon att det var en annan barnvakt där nu men att han inte kunde stanna efter två. Klockan var redan två. Det ösregnade! Jag var blötare än hunden innan jag ens kommit hem.

N hade vår bra bil, så jag fick ta vår skrangliga. Jag backade ner för uppfarten, hoppade ur bilen, stängde porten och satte mig i bilen igen. Bilen var död! Och det gick inte att starta upp den igen. "#¤%&# (=svordommar). Inte nog med att jag nu inte hade en bil, bilen stod nu mitt över hela vägen så att ingen kunde passera. Som tur är så är det inte en väldigt trafikerad gata, så jag var okej för minuten. Sprang och ringde på hos alla grannar och fick två män att hjälpa mig. Bilen var full med tung utrustning och det fanns inte en chans att gravida jag skulle klara att putta den här bilen åt sidan.
Efter en stunds puttande låste sig ratten. Nu fanns det inte längre någonting att göra. Bilen stod fortfarande rakt över vägen, men så att bilar precis skulle kunna ta sig mellan. Jag var helt enkelt tvungen att lämna bilen så. Nu var klockan ungefär 14.30 och jag var alltså en halvtimma sen. Och riktigt stressad.

Okej, taxi! Jag ringde. Och ringde. Och ringde. Det var omöjligt att komma fram, precis som det alltid är dom dagarna det öser ner med regn på mallorca. Jag gav upp eftersom jag visste att även om jag tillslut skulle nå dom skulle det ta minst en halvtimma för dom att komma.
Okej, cykeln. Skulle ta mig 20 minuter att cykla och som sagt det öste ner med regn och jag var redan sen, men vad skulle jag göra.

Jag ville helst bara lägga mig ner på gräset med regnet forsande över mig och gråta.
Jag tittade på "¤#%#&% bilen och tänkte att jag bara måste ge det ett försök till, så där kunde den bara inte stå. Den startade med en gång, utan problem!
Resten av dagen var egentligen inte stressig, det bara kändes så för att jag lyckades stressa upp mig så mycket under den timman detta tog att jag inte kunde skaka av mig det efteråt!

Positiv som jag är har jag kommit på två bra saker med vad som hände idag.
1) Jag frågade folk om hjälp! Stort steg i mitt "jag klarar mig själv" liv.
2) Jag lyckades få igång bilen igen, alldeles själv! Utan grabbarna som kom och hjälpte mig.