Den gulliga åldern

Ja nu är N äntligen hemma igen, gud vad skönt! Han har varit borta i 6 dagar och tycker min mage har växt mycket! Jiippii. Och det har den faktiskt. Nåja, kanske inte mycket, men det syns i alla fall. Magen är inte längre platt ens när jag vaknar på morgonen, det finns allt en liten kula där. Gud vad man kan vara stolt för att ha en tjock mage! Lite knäppt igentligen, men det tänker jag inte bry mig om just nu.

Idag var jag barnvakt åt min kompis S lilla ettåring. Hon är ju i den där "gulliga" åldern då hon kryper runt överallt, och snabbare än blixten är hon halvvägs upp i trappan. Eller så sitter hon framför hundens matskål och lägger fint hundmaten i vattenskålen och är fortare än man hinner blinka blöt från topp till tå! Dessutom vill hon gärna ta på de taggiga rosbuskarna, dra i sladdarna från tvn och slänga mobiler i stengolvet. Jag var helt slut efteråt. Jag var barnvakt i 45 minuter!

Det här fick mig att inse att:
1. Det finns mycket (!) som måste göras i huset när våran bebis kommer.
2. Hur bra det är att bebisar inte börjar krypa med en gång, så man hinner vänja sig lite vid tempot.
Och 3. Att den här graviditeten gör mig grymt andfådd! Jag kan inte ens gå NER för trappan innan jag börjar flåsa!

Nu ska jag lägga mig i soffan och varva ner!