Usch! Nu måste jag vara ifrån N igen! Vi skulle båda åka till Sverige över påsk, men N måste stanna hemma och jobba. Inte kul. Nu är det ju så att N är den enda som tjänar pengar just nu i vårt hushåll, eftersom jag är hemmafru... eller lyxfru kanske?! Men det känns inte så lyxigt just nu. N vill ju självklart inte stanna här och jobba över påsk, och jag vill inte åka utan honom. Inte lyxigt alls.
Nu är det så att jag är väldigt glad att jag har turen att inte behöva jobba, och väldigt glad över att N jobbar så hårt för oss båda. Samtidigt vill jag att han ska vara ledig hela tiden när jag är ledig! Jag vill bara göra roliga saker med honom hela tiden. Så mycket tycker jag om honom, att jag inte vill vara en minut utan honom.
Så jag vill alltså att han ska tjäna pengar åt oss, och att han ska spendera varje minut med mig! Dubbelmoral? Eller hormoner kanske? Jag vet inte, och det känns inte som det spelar någon roll. Jag måste ändå vara utan N i en vecka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar