Sjuklingar

Den sömnlösa natten jag hade förberett mig för kom alltså. Men inte så mycket för att dom små spökena sov i mitt rum, mest för förkylningen. Lillspöket bestämde sig för att vakna klockan fem och storspöket klockan sex, i vanliga fall skulle jag, eller min kropp åtminstone, protestera rejält, men nu hade jag ändå legat vaken hela natten så jag var ganska redo att gå upp. Dom var i alla fall jättesnälla hela förmiddagen och lekte snällt själva när jag behövde vila några minuter på soffan. Det är ju det som är fördelen när dom har blivit några år och dessutom är ganska jämngamla, man behöver inte underhålla dom 100 procent av tiden... bara 98.
Eftersom snön fortfarande låg kvar så skulle jag velat leka med dom i snön förstås, men klarade inte riktigt det idag. Fick lite dåligt samvete! Men dom fick som tur var åka lite pulka med sin mamma och pappa på eftermiddagen.



Imorgon bär det tillbaka till Mallorca, och min man. N är också sjuk. Han säger att det är våra kroppar som protesterar för att dom inte är tillsammans. Aaahhhh.
N tycker inte om personer som är så där riktigt romantiska, och han tycker själv inte att han är romantisk det minsta. Han skulle bara veta. Visst, han är inte en sån man som kommer hem med rosor titt som tätt, han sade en gång när jag ville köpa en vas Vad ska du göra med den? Jag tänker ändå inte köpa några blommor till dig. Och visst, det är ju inte så romantiskt.
Men så kommer han med kommentarer som ovan...