Jag är på väg att bli vuxen!: Stolt mamma

Igår hade jag en underbar heldag med min lilla familj. Vi åkte bland annat till Palma och jag skulle försöka få ett passfoto gjort medans N gjorde ett annat ärende. Det gick förstås inte så bra, till en början i alla fall. Jag väckte Oskar, som förstås sov gott efter bilturen, och han blev inte glad! Grät och höll ögonen stängda. Visste att det inte skulle fungera om han inte var mätt och belåten och det började bli matdags. Jag satte mig på en ganska tom uteservering (det regnade hela dagen), hade förberett mig idag med dubbla linnen, filt och hela köret i fall jag skulle vara tvungen att amma ute bland folk. Har inte behövt göra det så många gånger, så jättevan är jag ju inte. Det gick hur bra som helst, såklart. När han ätit klart lade jag han i vagnen, och där var ögonen! Han var nöjd och glad och tittade sig runt. Nu så tänkte jag, fortsätt så!!! Pratade med honom medans jag småsprang mot fotografen. Det kändes som om jag var på väg att ta någon slags tenta eller nåt, var nästan nervös. Ville verkligen att vi skulle lyckas idag så att vi skulle få det gjort.

Och det lyckades! Han satt på mitt knä så fint och tittade in i kameran. Det är inte speciellt lätt kan jag säga, att hålla upp en fyra veckors bebis rakt mot kameran, så att mina händer inte syns och allt vad det nu var... han kan ju inte hålla upp huvudet själv! Fick i alla fall tagit kort. Fotografen valde vilket kort som skulle tryckas ut, eftersom han var tvungen att ta bort mina händer från fotot, se till att ögonen syntes bra och så vidare. När jag fick korten höll jag på att skratta i hjäl mig! Det gjorde N också när han såg dom, och vi tar fortfarande upp dom då och då och skrattar lite. Det ser inte alls ut som Oskar! Dessutom ser han mer ut som 2-3 år än fyra veckor. Skumt! Men, men, passfoto blev det i alla fall så nu kan vi ansöka om Holländskt pass till honom!

Idag var vi hos vår virriga doktor på efterkoll för mig. Han var inte så virrig idag för han hade någon akut operation han var tvungen att springa iväg till, så han hade väl inte tid att vara virrig helt enkelt. Han hann i alla fall kolla om allt såg bra ut, vilket det gjorde.

Sedan passade vi på att gå till barnläkaren eftersom Oskar blev fyra veckor idag och vi skulle komma tillbaka när han var en månad. Nu väger han 4 kilo och är 56cm lång! Läkaren gav ifrån sig något puffande ljud, och jag frågade snabbt om det var ett bra eller dåligt ljud. Hon var helt imponerad över hur mycket han gått upp sedan sist, och att han växt 5cm på fyra veckor. Härligt! Vad skönt det är när någon säger till en att allt är bra. Visst tycker jag att han äter jättebra, men man vet ju liksom inte innan någon bekräftat det. Gud vad han är duktig vår lilla kille... Så igår var jag stolt för att han poserade framför kameran (och för att han sov otroligt bra i natt efter att ha sovit i stort sätt hela dagen igår), och idag är jag stolt för att han växer så bra!