Grrrrrrr

O är den mest underbara pojken i världen. Just nu är han väldigt givmild med att ge oss pussar. Ibland kan vi få tio pussar på rad utan att fråga efter det. Sitter vi två personer i soffan så går han från den ena till den andra och pussas och pussas och pussas. Och jag njuter i fulla drag så länge det varar!

O vill fortfarande inte stå upp utan att hålla i sig, trots att han kan, och inte heller vill han ta något steg själv. Ibland går det bra att hålla honom i en hand när han går, men helst vill han att vi ska hålla honom i båda händerna, annars kryper han hellre.
Det är bara feghet, för jag vet att han kan. Han är väldigt stadig och går lätt runt hela rummet genom att stöda sig på väggen. Jag stressar honom inte. Det är bra att han är lite feg. Mindre blåmärken tänker jag.

Han säger hej varje gång han ser något eller någon han tycker om. Eller rättare sagt han säger heeeeeeej. Precis så där som vi säger. Heeeeeej O! Dessutom har han nu börjat göra sitt första djurläte. Och inte blev det hund, katt, kossa, får, gris eller något annat djur som jag har repeterat om och om igen i månader. Det blev ett lejon, som jag endast härmat ett par gånger.
Det finns en lejonstaty här i närheten och så fort vi närmar oss blir han överlycklig och börjar ryta. Eller ja, det låter mer som om han försöker få upp en hårboll ur halsen, men riktigt gulligt är det i alla fall! Ah, så stolt man kan vara över sitt lilla barn.

Vi har nu testat stranden igen. Vi hittade ett bättre ställe där det fanns hårdare, packad sand, långgrunt vatten och inga vågor. Det var ju helt perfekt för O. Han älskade när han kunde krypa runt i vattnet på egen hand. Och inte försökte han äta sanden heller. Visst försökte han dricka saltvatten några gånger, men annars gick det förvånansvärt bra! Det kanske blir fler strandbesök i år i alla fall.