Dagen började inte så bra. O vaknade innan sex och ville inte somna om. Förstås. Hur är det möjligt att det alltid blir så för att man pratar om det?! Trött var han i alla fall och det blev två väldigt gnälliga timmar innan han somnade om. Dessutom åskade och blixtrade det ute igen.
Sedan vände dagen. Både jag och O sov i nästan tre timmar och när vi vaknade var det soligt och fint och O var på strålande humör. Vi åt lite lunch och sedan gick vi ut och var ute flera timmar. Härligt var det, och det var tur att vi passade på, för regnet det kom tillbaka.
N fick dessutom en ledig kväll och det var skönt att få en kväll tillsammans här hemma. N lagade god mat och jag åt i massor.
Nu är det dags för min enda last här i livet. GLASS. Mums!
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Tävling -Vincent skor
Jag fick honom!
Ibland blir jag avundsjuk på själv! Jag har nämligen världens underbaraste lilla son. Han är helt fantastisk!
Det som känns alldeles speciellt fantastiskt just nu är att han sover så bra. Eller sover så länge vill säga. Han lägger sig (okej det är kanske att ta i, jag lägger honom och det tar ganska mycket kraft och energi för det mesta) mellan 20-21 och så vaknar han mellan 7-8. Helt underbart för en trött, gravid mamma. Visst kan han vakna både en och två gånger på natten, men oftast somnar han om fort, och även om han inte gör det så känner jag mig pigg på morgonen. Klockan ÅTTA! Det är en dröm efter de där långa månaderna då vi steg upp 5.30-6.
Ibland vaknar han tidigt, runt 5-6 men då lägger jag honom bredvid mig i sängen och han somnar gott om. Aaahhh, jag njuter så länge det varar. Det har hållit på ett tag nu, och det är just därför jag vågar skriva det.
Dessutom är han så förbaskat söt! Tänk att just jag skulle få den absolut sötaste ungen i världen! Han charmar alla när vi är ute, vinkar och pratar glatt (hemma skriker och klänger han mest, men men). Pussar får vi till tusen, och det får alla andra som ber om det också.
Hans hår fortsätter att växa. För vi har fortfarande inte klarat av att klippa av det. Stackarn fick överleva den hetaste sommaren någonsin men tjockt, långt hår. Men det är ju så fint! Och nu börjar det bli så långt att han kan ha långt hår. Om ni förstår vad jag menar.
Ännu en anledning att vi inte kan klippa det nu, är att det börjar bli lockigt. Vad är det som gör att det är så otroligt gulligt med små lockiga barn?
Det är i och för sig mest lockigt när det är vått, men det verkar bli mer och mer ju längre håret blir. Precis som på sin pappa.
Världens underbaraste, sötaste, charmigaste pojk har jag!
O får bli precis vad han vill när han blir stor säger N. Bara han blir musiker!
Det som känns alldeles speciellt fantastiskt just nu är att han sover så bra. Eller sover så länge vill säga. Han lägger sig (okej det är kanske att ta i, jag lägger honom och det tar ganska mycket kraft och energi för det mesta) mellan 20-21 och så vaknar han mellan 7-8. Helt underbart för en trött, gravid mamma. Visst kan han vakna både en och två gånger på natten, men oftast somnar han om fort, och även om han inte gör det så känner jag mig pigg på morgonen. Klockan ÅTTA! Det är en dröm efter de där långa månaderna då vi steg upp 5.30-6.
Ibland vaknar han tidigt, runt 5-6 men då lägger jag honom bredvid mig i sängen och han somnar gott om. Aaahhh, jag njuter så länge det varar. Det har hållit på ett tag nu, och det är just därför jag vågar skriva det.
Dessutom är han så förbaskat söt! Tänk att just jag skulle få den absolut sötaste ungen i världen! Han charmar alla när vi är ute, vinkar och pratar glatt (hemma skriker och klänger han mest, men men). Pussar får vi till tusen, och det får alla andra som ber om det också.
Hans hår fortsätter att växa. För vi har fortfarande inte klarat av att klippa av det. Stackarn fick överleva den hetaste sommaren någonsin men tjockt, långt hår. Men det är ju så fint! Och nu börjar det bli så långt att han kan ha långt hår. Om ni förstår vad jag menar.
Ännu en anledning att vi inte kan klippa det nu, är att det börjar bli lockigt. Vad är det som gör att det är så otroligt gulligt med små lockiga barn?
Det är i och för sig mest lockigt när det är vått, men det verkar bli mer och mer ju längre håret blir. Precis som på sin pappa.
Världens underbaraste, sötaste, charmigaste pojk har jag!
O får bli precis vad han vill när han blir stor säger N. Bara han blir musiker!
måndag 28 september 2009
Rastlös
Jag hade fel. Helt fel.
Det spelade stor roll att det regnade, åskade och blixtrade konstant idag. Det var precis som att åskan hade fastnat i örat, hela natten och hela dagen idag har den varit igång.
Jag behöver inte strålande sol men jag behöver uppehåll någon gång under dagen så att jag kan ta ut min rastösa lilla son. Än en gång fick vi känna hur liten denna lägenheten faktiskt är. Ju mer rörlig O blir desto mindre känns lägenheten.
Å andra sidan blir han inte mer rörlig... De senaste dagarna har han knappt velat gå alls. Han går gärna och länge och håller oss i handen eller putter vagnen framför sig. Men själv har han som sagt inte velat gå speciellt mycket de senaste dagarna. Konstig pojk.
Äta själv vill han däremot. Och jag har ju sagt att vi ska köra hård träning med det nu, men oj vad jobbigt det är. Det är väldigt mycket lättare att mata honom! Han är duktig och försöker med skeden, och låter oss hjälpa honom med skeden, trots det har vi mat över hela köket och han är förstås helt nedkladdad. Kasta mat på golvet är väldigt kul.
Det spelade stor roll att det regnade, åskade och blixtrade konstant idag. Det var precis som att åskan hade fastnat i örat, hela natten och hela dagen idag har den varit igång.
Jag behöver inte strålande sol men jag behöver uppehåll någon gång under dagen så att jag kan ta ut min rastösa lilla son. Än en gång fick vi känna hur liten denna lägenheten faktiskt är. Ju mer rörlig O blir desto mindre känns lägenheten.
Å andra sidan blir han inte mer rörlig... De senaste dagarna har han knappt velat gå alls. Han går gärna och länge och håller oss i handen eller putter vagnen framför sig. Men själv har han som sagt inte velat gå speciellt mycket de senaste dagarna. Konstig pojk.
Äta själv vill han däremot. Och jag har ju sagt att vi ska köra hård träning med det nu, men oj vad jobbigt det är. Det är väldigt mycket lättare att mata honom! Han är duktig och försöker med skeden, och låter oss hjälpa honom med skeden, trots det har vi mat över hela köket och han är förstås helt nedkladdad. Kasta mat på golvet är väldigt kul.
söndag 27 september 2009
En månad kvar...
Man vet att det närmar sig slutet av säsongen när:
Man hör gormande karaoke turister från hotellet bredvid var eviga kväll.
Man vet att det är dags att skaffa sig ett liv när:
Man går in på facebook och inga av ens ca 200 "vänner" är inloggade samtidigt.
Man vet att det är dags att flytta ur den lyhörda lägenheten när:
Grannen säger "Jag har hört att O har gråtit mycket de senaste dagarna. Är det tänder på gång".
Man vet att det är dags att flytta till Sverige när:
Man tycker det är mysigt med åska och blixtar och skiter fullständigt i om solen visar sig eller inte imorgon...
Man hör gormande karaoke turister från hotellet bredvid var eviga kväll.
Man vet att det är dags att skaffa sig ett liv när:
Man går in på facebook och inga av ens ca 200 "vänner" är inloggade samtidigt.
Man vet att det är dags att flytta ur den lyhörda lägenheten när:
Grannen säger "Jag har hört att O har gråtit mycket de senaste dagarna. Är det tänder på gång".
Man vet att det är dags att flytta till Sverige när:
Man tycker det är mysigt med åska och blixtar och skiter fullständigt i om solen visar sig eller inte imorgon...
Inte bra
Igår brände jag mig på ugnen och fick en blåsa när jag städade...
Vad säger det om mig som hemmafru?!
Vad säger det om mig som hemmafru?!
lördag 26 september 2009
Det är underbart att vara gravid! (Äntligen)
Jag hade fel. Det har gått över en vecka och O går fortfarande inte mer än kryper. Det är ungefär hälften, hälften ännu. Han har liksom inte kommit på att han gå från sittande till stående, så sitter han på golvet så kryper han förstås.
Jag tycker i alla fall lyftandet har blivit lite mindre. Han tycker om att gå och hålla oss i handen så jag försöker få honom att göra det så mycket som möjligt. Inte för att han ska lära sig att gå fortare, utan bara för att skona ryggen.
För nu gör ryggen ont! Det spelar ingen roll att jag köpte bra promenad skor och försöker gå lite kortare sträckor. Ryggen värker så att det bränner på kvällen.
Trots det, plus trötthet som inte vill försvinna, så känns det verkligen att jag är inne i den bra och roliga perioden av graviditeten nu. Jag är glad och lycklig, mår inte illa, magen växer och bebisen rör sig. Underbart!
Ännu mer underbart är det att vara med O hela dagarna. Det händer så mycket nu och han är så söt och rolig. Han har lärt sig fler djur-ljud, varav åsnan är favoriten och han härmar oss när vi säger lätta ord. Säger vi något nytt som vi vill att han ska härma studerar han verkligen munnen innan han bestämmer sig för om det är värt att testa eller inte. Pappa säger han äntligen igen.
Det är kul att se att han förstår både svenska och holländska vårt lilla språkgeni!
Jag tycker i alla fall lyftandet har blivit lite mindre. Han tycker om att gå och hålla oss i handen så jag försöker få honom att göra det så mycket som möjligt. Inte för att han ska lära sig att gå fortare, utan bara för att skona ryggen.
För nu gör ryggen ont! Det spelar ingen roll att jag köpte bra promenad skor och försöker gå lite kortare sträckor. Ryggen värker så att det bränner på kvällen.
Trots det, plus trötthet som inte vill försvinna, så känns det verkligen att jag är inne i den bra och roliga perioden av graviditeten nu. Jag är glad och lycklig, mår inte illa, magen växer och bebisen rör sig. Underbart!
Ännu mer underbart är det att vara med O hela dagarna. Det händer så mycket nu och han är så söt och rolig. Han har lärt sig fler djur-ljud, varav åsnan är favoriten och han härmar oss när vi säger lätta ord. Säger vi något nytt som vi vill att han ska härma studerar han verkligen munnen innan han bestämmer sig för om det är värt att testa eller inte. Pappa säger han äntligen igen.
Det är kul att se att han förstår både svenska och holländska vårt lilla språkgeni!
onsdag 23 september 2009
Wow!
My passion...
Snart ska vi flytta till Sverige. Om det blir tillfälligt eller för alltid får vi se, men vi har bestämt att gå igenom alla våra saker som om vi inte kommer tillbaka. Det vill säga sortera i släng-/ ge bort-/ sälja-/ och ta med-högar.
Jag har börjat med mina kläder. Det var inte så länge sedan jag gick igenom min garderob tycker jag, men ändå fanns där hur mycket skit som helst! Det gick väldigt bra att sortera kläderna. Tills jag kom till mina älskade klänningar.
Jag är lite besatt av klänningar. Skulle jag kunna skulle jag ha klänningar på mig i stort sätt varje dag. Jag har samlat på mig en hel del under åren, i alla möjliga stilar och storlekar, men det finns inte många jag skulle tagit på mig igen. Min plan var innan att ta bort allt jag tror jag inte kommer att använda igen.
Det slutade med att jag slängde en klänning. Som var trasig. Resten ligger nu där i en låda som väntar på att flyttas till Sverige.
Jag kunde helt enkelt. Det går inte. Fina eller fula, mina klänningar är heliga!
Min favorit klänning... förstås!
Jag har börjat med mina kläder. Det var inte så länge sedan jag gick igenom min garderob tycker jag, men ändå fanns där hur mycket skit som helst! Det gick väldigt bra att sortera kläderna. Tills jag kom till mina älskade klänningar.
Jag är lite besatt av klänningar. Skulle jag kunna skulle jag ha klänningar på mig i stort sätt varje dag. Jag har samlat på mig en hel del under åren, i alla möjliga stilar och storlekar, men det finns inte många jag skulle tagit på mig igen. Min plan var innan att ta bort allt jag tror jag inte kommer att använda igen.
Det slutade med att jag slängde en klänning. Som var trasig. Resten ligger nu där i en låda som väntar på att flyttas till Sverige.
Jag kunde helt enkelt. Det går inte. Fina eller fula, mina klänningar är heliga!
Min favorit klänning... förstås!
tisdag 22 september 2009
Det är en flicka. Eller pojke...
Idag har det regnat precis hela dagen. Det har regnat mer eller mindre varje dag sedan vi kom tillbaka, men idag var det inget stopp. Jag var så uttråkad så jag höll på att dö. Vår lägenhet är inte stor så både jag, N och O klättrade på väggarna. Att vi redan är trötta på Mallorca hjälpte förstås inte.
Tur var det i alla fall att vi hade tid hos barnmorskan i eftermiddag, så att vi i alla fall kom ut ur huset lite. Vi fick höra de underbara galopperande hjärtljuden, och efter det kändes dagen lite roligare.
Tänk att lilla O ska få en lillasyster eller lillebror! Vad det blir får vi reda på den 19e oktober. Längtar, längtar, längtar! Jag behöver nog inte skriva att det inte spelar någon roll vad det är för kön. Men så är det. Jag vill gärna ha en flicka, det är kul att se alla skillnader och så där. Samtidigt tycker jag det skulle vara kul med en pojk till nu när det blir så tätt mellan barnen. Jag tror dom skulle leka (och bråka) väldigt bra då.
N tror det är en pojk och jag tror det är en flicka.Någon av oss lär få rätt.
Jag tror minsann jag sätter in en liten omröstning. I brist på annat. Vad tror ni det blir? Flicka eller pojke? Omröstningen hittar ni i högerspalten!
Tur var det i alla fall att vi hade tid hos barnmorskan i eftermiddag, så att vi i alla fall kom ut ur huset lite. Vi fick höra de underbara galopperande hjärtljuden, och efter det kändes dagen lite roligare.
Tänk att lilla O ska få en lillasyster eller lillebror! Vad det blir får vi reda på den 19e oktober. Längtar, längtar, längtar! Jag behöver nog inte skriva att det inte spelar någon roll vad det är för kön. Men så är det. Jag vill gärna ha en flicka, det är kul att se alla skillnader och så där. Samtidigt tycker jag det skulle vara kul med en pojk till nu när det blir så tätt mellan barnen. Jag tror dom skulle leka (och bråka) väldigt bra då.
N tror det är en pojk och jag tror det är en flicka.Någon av oss lär få rätt.
Jag tror minsann jag sätter in en liten omröstning. I brist på annat. Vad tror ni det blir? Flicka eller pojke? Omröstningen hittar ni i högerspalten!
måndag 21 september 2009
Att vara eller inte vara...
Här om dagen tittade jag tillbaka i min blogg och läste att jag var precis likadan som nu när jag var gravid med O. Det vill säga att jag var orolig för både det ena och det andra, hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid och så vidare.
Jag har gått runt i flera veckor och oroat mig för att jag inte känt bebisen. Och när jag känt bebisen har jag sedan tänkt att det var något annat. När jag gick tillbaka i bloggen och läste så verkade det som att jag inte kände O så mycket tidigare än vid den här tiden, som jag hela tiden sagt och trott. Jag går fortfarande runt och tänker att det kanske inte är någonting som växer där inne ändå. Magen är ju ganska stor nu, men det kanske den alltid varit och jag har gått och dragit in den hela tiden?! Om ni bara visste allt knäppt som går runt där inne i mitt huvud. Jag är helt knäpp!
Igår kväll fick jag i alla fall en stor bekräftelse på att jag är gravid. Jag såg bebisen sparka! Jag kände det förstås också, och har ju faktiskt gjort det ett tag, men nu såg jag det alltså också. Och oj vilken känsla det var. Precis som förra gången.
Bebis sparkar, aahhh.
Två andra nya saker pekar på att jag är gravid. Igår efter en långpromenad hade jag grymt ont i ryggen. Precis som förra gången. Och jag tror även att sammandragningarna redan dragit i gång. Jag har känt det i tre dagar nu, väldigt svagt ännu, men det måste vara det. Jag hade mycket sammandragningar förra gången också, men jag tror det började ca en månad senare.
Jo, jag är nog gravid helt enkelt!
Och nu är det bara två veckor kvar till halvtid... Tiden går fort!
Jag har gått runt i flera veckor och oroat mig för att jag inte känt bebisen. Och när jag känt bebisen har jag sedan tänkt att det var något annat. När jag gick tillbaka i bloggen och läste så verkade det som att jag inte kände O så mycket tidigare än vid den här tiden, som jag hela tiden sagt och trott. Jag går fortfarande runt och tänker att det kanske inte är någonting som växer där inne ändå. Magen är ju ganska stor nu, men det kanske den alltid varit och jag har gått och dragit in den hela tiden?! Om ni bara visste allt knäppt som går runt där inne i mitt huvud. Jag är helt knäpp!
Igår kväll fick jag i alla fall en stor bekräftelse på att jag är gravid. Jag såg bebisen sparka! Jag kände det förstås också, och har ju faktiskt gjort det ett tag, men nu såg jag det alltså också. Och oj vilken känsla det var. Precis som förra gången.
Bebis sparkar, aahhh.
Två andra nya saker pekar på att jag är gravid. Igår efter en långpromenad hade jag grymt ont i ryggen. Precis som förra gången. Och jag tror även att sammandragningarna redan dragit i gång. Jag har känt det i tre dagar nu, väldigt svagt ännu, men det måste vara det. Jag hade mycket sammandragningar förra gången också, men jag tror det började ca en månad senare.
Jo, jag är nog gravid helt enkelt!
Och nu är det bara två veckor kvar till halvtid... Tiden går fort!
fredag 18 september 2009
Äntligen en bild
Det har varit dåligt med det det sista. Lite konstigt för jag har tagit massor av bilder, men å andra sidan har det inte varit fullt med inlägg heller... Jag har inte haft ork eller lust helt enkelt.
Jag satt och bläddrade igenom lite bilder och konstaterade att första magbilden jag tog när jag var gravid med O var i vecka 18 (17+ några dagar) och det är precis vad jag är nu, så jag tänkte försöka ta bilder med nya bebisen på samma veckor.
Den här bilden är tagen förra året, men O i magen. Jag tyckte min mage var helt enorm här! Det var den ju absolut inte. Däremot växte den grymt mycket tills det var dags för nästa kort, två veckor efter. Vi får se om det blir samma denna gången.
Magen är vilket fall som helst större nu än vid förra graviditeten. Och nu ser jag äntligen mer gravid ut än tjock!
Jag satt och bläddrade igenom lite bilder och konstaterade att första magbilden jag tog när jag var gravid med O var i vecka 18 (17+ några dagar) och det är precis vad jag är nu, så jag tänkte försöka ta bilder med nya bebisen på samma veckor.
Den här bilden är tagen förra året, men O i magen. Jag tyckte min mage var helt enorm här! Det var den ju absolut inte. Däremot växte den grymt mycket tills det var dags för nästa kort, två veckor efter. Vi får se om det blir samma denna gången.
Magen är vilket fall som helst större nu än vid förra graviditeten. Och nu ser jag äntligen mer gravid ut än tjock!
torsdag 17 september 2009
Språkutveckling
Eller, jag vet inte om man egentligen kan kalla det för det, men O har gått från att bara göra lejonljud till alla djur till att göra fyra djur-ljud på en dag.
Han kan nu låta som ett lejon (som bekant), en häst, en kossa och en fisk!
Kossan säger enligt O inte "Muu", utan "Boo". Nära nog tyckte jag. Tills jag fick reda på att holländska kossor faktiskt säger "Boo". Så utan att veta om det (och utan att N lärt honom det) så hade han helt rätt!
Fisken är sötast av alla. Då öppnar och stänger man munnen några gånger.
Orden går det lite långsammare med. Han säger "hej", "tack", "mamma" (även om han fortfarande inte säger det direkt till mig. Pappa har han slutat säga helt) och så tror jag han säger "titta", men det låter samma som tack så det är lite svårt att veta ibland. Annars babblar han på en massor, jag förstår bara inte vad han säger. När vi berättar eller frågar honom något svarar han smart "aaaah".
Han sträcker ut armarna sött när jag säger "sista, slut eller borta", och han plockar konstant upp saker och låtsas att det är en telefon och börjar prata.
Gulliga, gulliga lilla O!
Han kan nu låta som ett lejon (som bekant), en häst, en kossa och en fisk!
Kossan säger enligt O inte "Muu", utan "Boo". Nära nog tyckte jag. Tills jag fick reda på att holländska kossor faktiskt säger "Boo". Så utan att veta om det (och utan att N lärt honom det) så hade han helt rätt!
Fisken är sötast av alla. Då öppnar och stänger man munnen några gånger.
Orden går det lite långsammare med. Han säger "hej", "tack", "mamma" (även om han fortfarande inte säger det direkt till mig. Pappa har han slutat säga helt) och så tror jag han säger "titta", men det låter samma som tack så det är lite svårt att veta ibland. Annars babblar han på en massor, jag förstår bara inte vad han säger. När vi berättar eller frågar honom något svarar han smart "aaaah".
Han sträcker ut armarna sött när jag säger "sista, slut eller borta", och han plockar konstant upp saker och låtsas att det är en telefon och börjar prata.
Gulliga, gulliga lilla O!
onsdag 16 september 2009
O är inte som andra barn
Resan tillbaka till Mallorca gick jättebra. Vi fick gå upp klockan tre på morgonen, lite väl tidigt i min smak. O däremot tyckte det var helt okej.
Andra barn skulle somnat om direkt när man gav dom välling och satte dom i bilen i 45 minuter, men inte O inte. Han slumrade till 5 minuter i slutet av bilresan, men annars var han vaken mellan 03-07. Det var skönt dock, för han var på bra humör hela tiden och det betydde också att han sov nästan hela flygresan. Jag hade ett säte ledigt bredvid mig så jag kunde lägga ner honom där. Tryckte själv ihop mig på ett halvt säte och slumrade till lite grand, men jag har lite svårt att sova så där. Huvud saken var att O fick sova. Skönast för alla!
Vi var framme redan klockan tio på morgonen. O tittade lite konstigt på sin pappa först. Det märktes att han kände igen honom och så där, men han förstod väl inte varför dom varit i från varandra och så. Efter en liten stund började han peka och skratta och räcka ut armarna åt N som förstås blev glad och lite lättad.
Resten av dagen fick N miljoner pussar av O. Utan att be om det. Jag fick kanske en, jag var inte lika populär längre.
Det är skönt att vara tillbaka! Men mest för att familjen är samlad igen. Just nu räknar vi bara veckorna tills vi får åka tillbaka till Sverige, och då tillsammans. Det kommer bli sex härliga månader... minst. Usch vad vi är trötta på Mallorca just nu!
Det regnar till och från hela tiden, och det ska jag inte klaga på, det är ju det vi längtat efter i flera månader nu. Men det skulle vara skönare om det bara regnade ute... Det känns inte som att vi behöver ytterligare en dusch i badrummet...
Andra barn skulle somnat om direkt när man gav dom välling och satte dom i bilen i 45 minuter, men inte O inte. Han slumrade till 5 minuter i slutet av bilresan, men annars var han vaken mellan 03-07. Det var skönt dock, för han var på bra humör hela tiden och det betydde också att han sov nästan hela flygresan. Jag hade ett säte ledigt bredvid mig så jag kunde lägga ner honom där. Tryckte själv ihop mig på ett halvt säte och slumrade till lite grand, men jag har lite svårt att sova så där. Huvud saken var att O fick sova. Skönast för alla!
Vi var framme redan klockan tio på morgonen. O tittade lite konstigt på sin pappa först. Det märktes att han kände igen honom och så där, men han förstod väl inte varför dom varit i från varandra och så. Efter en liten stund började han peka och skratta och räcka ut armarna åt N som förstås blev glad och lite lättad.
Resten av dagen fick N miljoner pussar av O. Utan att be om det. Jag fick kanske en, jag var inte lika populär längre.
Det är skönt att vara tillbaka! Men mest för att familjen är samlad igen. Just nu räknar vi bara veckorna tills vi får åka tillbaka till Sverige, och då tillsammans. Det kommer bli sex härliga månader... minst. Usch vad vi är trötta på Mallorca just nu!
Det regnar till och från hela tiden, och det ska jag inte klaga på, det är ju det vi längtat efter i flera månader nu. Men det skulle vara skönare om det bara regnade ute... Det känns inte som att vi behöver ytterligare en dusch i badrummet...
söndag 13 september 2009
Regn på Mallorca!
Nu är semestern i Sverige nästan över. En dag till sedan åker vi tillbaka till vad som inte längre är ett soligt Mallorca. Första stormen har nämligen kommit och den var visst rejäl! Och eftersom det inte regnat på så många månader kommer det nog hålla på i någon vecka.
Jag har hunnit med en massa här i Sverige. Det har varit härligt att vara tillbaka till ett lite mer normalt liv. Det är skönt att ha familj runt om sig när man har barn, och här finns så mycket mer att göra. Jag är riktigt trött på Mallorca just nu, och det är N med, så vi får se vad som händer i framtiden. Det som är klart är i alla fall att vi flyttar hit till Sverige i november och stannar ett halvår eller så denna gången. Kanske längre, vem vet...
Magen växer för fullt. Jag har nu redan klarat av 17 veckor av graviditeten och nu flyter det på bättre. Mindre illamående, mindre svimattacker, mindre hunger.
Även om magen växer blir jag lite orolig, för jag känner ännu inte av bebisen. Med O kände jag av det mycket tidigare, och det brukar ju vara tvärtom, att man känner innan andra gången då man vet vad man ska leta efter.
Ska jag vara ärlig så är jag nog bara lite löjlig. Jag har känt bebisen flera gånger, men sedan efteråt ändå tänkt att "nää, det var nog något annat". Dumt! Snart kommer det nog kännas av desto mer, så det är bara att vänta lite.
O har varit på uselt humör idag. Bara framåt kvällen har han varit glad och sprallig. De senaste dagarna har han börjat gå mycket mer. Han släpper och går i väg självmant och går längre sträckor mellan folk, han tycker det är roligt när han får uppmuntran och applåder förstås!
N var rädd redan innan vi åkte och sade att han säkert kommer komma gående ut från flygplatsen. Nu har det inte riktigt kommit så långt, men det tar nog inte många dagar tills han går mer än att krypa. Så nu är det dags att åka hem till Mallorca igen så att Os pappa kan få se det!
Jag har hunnit med en massa här i Sverige. Det har varit härligt att vara tillbaka till ett lite mer normalt liv. Det är skönt att ha familj runt om sig när man har barn, och här finns så mycket mer att göra. Jag är riktigt trött på Mallorca just nu, och det är N med, så vi får se vad som händer i framtiden. Det som är klart är i alla fall att vi flyttar hit till Sverige i november och stannar ett halvår eller så denna gången. Kanske längre, vem vet...
Magen växer för fullt. Jag har nu redan klarat av 17 veckor av graviditeten och nu flyter det på bättre. Mindre illamående, mindre svimattacker, mindre hunger.
Även om magen växer blir jag lite orolig, för jag känner ännu inte av bebisen. Med O kände jag av det mycket tidigare, och det brukar ju vara tvärtom, att man känner innan andra gången då man vet vad man ska leta efter.
Ska jag vara ärlig så är jag nog bara lite löjlig. Jag har känt bebisen flera gånger, men sedan efteråt ändå tänkt att "nää, det var nog något annat". Dumt! Snart kommer det nog kännas av desto mer, så det är bara att vänta lite.
O har varit på uselt humör idag. Bara framåt kvällen har han varit glad och sprallig. De senaste dagarna har han börjat gå mycket mer. Han släpper och går i väg självmant och går längre sträckor mellan folk, han tycker det är roligt när han får uppmuntran och applåder förstås!
N var rädd redan innan vi åkte och sade att han säkert kommer komma gående ut från flygplatsen. Nu har det inte riktigt kommit så långt, men det tar nog inte många dagar tills han går mer än att krypa. Så nu är det dags att åka hem till Mallorca igen så att Os pappa kan få se det!
onsdag 9 september 2009
Skratt och tårar
Det blir inte mycket bloggande här för tillfället. Antingen har jag för mycket att göra eller så är jag för trött. Och den lilla tiden jag spenderar framför datorn fixar jag med fotoboken.
Jag kunde inte ladda ner fotoprogrammet på min dator och försöker därför bli klar med boken medans jag är i Sverige, på pappas dator.
I måndags fick O sig ett kalas igen. Alla hade förstås presenter att ge här också så mamma ville baka tårta och ha kalas som dom fick vara med på. O fick massor av fint! Ett bil garage, en hopphäst, kläder och mer fina saker.
Igår var vi på BVC för 1 års kontroll. Sprutorna har O redan fått så det var mest det vanliga, längd och vikt osv. Han väger nu 11330g och är 80cm lång.
Både jag och O blev förkylda igår så vi har tagit det ganska lugnt sedan dess. Lite shopping i hamnen och en runda på lekparken, men annars har vi mest stannat inne.
O har sovit väldigt dåligt sedan vi kommit hit. Jag tror inte han sovit en hel natt i sin säng. Det är ju kanske inte så konstigt efter resande, olika sängar och ställen, massor av folk och dessutom förkylning.
Skulle jag inte vara gravid skulle mitt tålamod vara lite bättre, men när han vaknat mitt på natten och skriker hysteriskt, ibland så länge som två timmar, och ingenting hjälper, då håller jag på att bli galen till slut!
Annars har han det väldigt bra här, han älskar uppmärksamheten och är glad mest hela tiden. Han har verkligen blivit en pojk nu. Jag tror jag förstod det först när han fick på sig lite höst kläder, ni vet jeans och någon fin tröja, i stället för en kortärmad body han levt i hela sommaren.
Nej, nu blir det en timma med fotoboken och sedan i säng. Hoppas på en bättre natt i natt...
Jag kunde inte ladda ner fotoprogrammet på min dator och försöker därför bli klar med boken medans jag är i Sverige, på pappas dator.
I måndags fick O sig ett kalas igen. Alla hade förstås presenter att ge här också så mamma ville baka tårta och ha kalas som dom fick vara med på. O fick massor av fint! Ett bil garage, en hopphäst, kläder och mer fina saker.
Igår var vi på BVC för 1 års kontroll. Sprutorna har O redan fått så det var mest det vanliga, längd och vikt osv. Han väger nu 11330g och är 80cm lång.
Både jag och O blev förkylda igår så vi har tagit det ganska lugnt sedan dess. Lite shopping i hamnen och en runda på lekparken, men annars har vi mest stannat inne.
O har sovit väldigt dåligt sedan vi kommit hit. Jag tror inte han sovit en hel natt i sin säng. Det är ju kanske inte så konstigt efter resande, olika sängar och ställen, massor av folk och dessutom förkylning.
Skulle jag inte vara gravid skulle mitt tålamod vara lite bättre, men när han vaknat mitt på natten och skriker hysteriskt, ibland så länge som två timmar, och ingenting hjälper, då håller jag på att bli galen till slut!
Annars har han det väldigt bra här, han älskar uppmärksamheten och är glad mest hela tiden. Han har verkligen blivit en pojk nu. Jag tror jag förstod det först när han fick på sig lite höst kläder, ni vet jeans och någon fin tröja, i stället för en kortärmad body han levt i hela sommaren.
Nej, nu blir det en timma med fotoboken och sedan i säng. Hoppas på en bättre natt i natt...
söndag 6 september 2009
Regn och rusk, jippie!
Så var vi alltså i Sverige. Efter en lång resa, precis som jag trodde. Resan gick först väldigt smidigt. O var som en ängel på flygplatsen och i flyget. Det gick smidigt och snabbt att köpa biljetter och komma till tåget. Men tåget från Köpenhamn till Göteborg gjorde resan lång, seg och jobbig!
Det var det mest obarnvänliga tåget jag varit med om. Öresundståget... Jag fick sitta på en sådan där stol som man fäller ner, alltså inte de bekväma tågstolarna, för dit kunde man inte ta sig med barnvagn. Jag satt intryckt mellan folk med barnvagn, resväska, handbagage och en arg och trött O som inte alls ville sitta i mammas knä i 3 timmar och 40 minuter. Tror jag det! Det fanns ingenstans att värma upp mat så stackars O fick dessutom äta sin middag kall. Som tur är så är vår pojk inte kräsen.
Vi hade en toalett precis bredvid oss med skötbord och allt. Den hade förstås en skylt att det var stängd och trasig. Inte kunde vi ta oss till en annan toalett heller. O fick bytas på på golvet och gravida och kissenödiga jag fick helt enkelt knipa.
En halvtimma innan vi kom fram så öppnade tågvärden toalettdörren, spolade en gång och tog sedan bort skylten. Gissa om jag var glad. (Nej det var jag inte! Kunde de inte gjort detta i början av resan?)
Helgen med släkten var i alla fall underbar! Det har redan hunnit regna, vara soligt, blåsa och vara molnigt. Ah, Sverige! O har vant sig vid att ha strumpor på, för oj vad konstigt det var. Och skor är riktigt roliga. Regnet tittade han bara lite chockat på.
Jag ska försöka lägga ut lite bilder imorgon eller så.
Så lång. Eller jag menar So long!
Det var det mest obarnvänliga tåget jag varit med om. Öresundståget... Jag fick sitta på en sådan där stol som man fäller ner, alltså inte de bekväma tågstolarna, för dit kunde man inte ta sig med barnvagn. Jag satt intryckt mellan folk med barnvagn, resväska, handbagage och en arg och trött O som inte alls ville sitta i mammas knä i 3 timmar och 40 minuter. Tror jag det! Det fanns ingenstans att värma upp mat så stackars O fick dessutom äta sin middag kall. Som tur är så är vår pojk inte kräsen.
Vi hade en toalett precis bredvid oss med skötbord och allt. Den hade förstås en skylt att det var stängd och trasig. Inte kunde vi ta oss till en annan toalett heller. O fick bytas på på golvet och gravida och kissenödiga jag fick helt enkelt knipa.
En halvtimma innan vi kom fram så öppnade tågvärden toalettdörren, spolade en gång och tog sedan bort skylten. Gissa om jag var glad. (Nej det var jag inte! Kunde de inte gjort detta i början av resan?)
Helgen med släkten var i alla fall underbar! Det har redan hunnit regna, vara soligt, blåsa och vara molnigt. Ah, Sverige! O har vant sig vid att ha strumpor på, för oj vad konstigt det var. Och skor är riktigt roliga. Regnet tittade han bara lite chockat på.
Jag ska försöka lägga ut lite bilder imorgon eller så.
Så lång. Eller jag menar So long!
onsdag 2 september 2009
Hej då!
Imorgon åker jag och O till Sverige. Det ska bli underbart. Synd bara att N måste jobba, men så är det bara på den här dumma ön. Man måste jobba varje dag under hela sommar halvåret, inga lediga dagar här inte!
Det kommer bli en lång dag imorgon, det blir det ju för det mesta när man reser. På vägen tillbaka har vi fått tag på ett direktflyg som går tidigt på morgonen, och vi är framme på Mallorca redan klockan tio, alltså helt underbart. På vägen till Sverige där emot hade vi ingen tur. Det fanns ingen bra resa till Göteborg då vi ville resa, så det blev en resa till köpenhamn istället. Där i från får vi ta tåg, så det kommer ta ett bra tag innan vi är framme.
Fredag till söndag ska vi ha en stor släktträff. Vi ska till en 4H gård där vi hyrt någon slags vandrarhem, hela huset för oss. Vi kommer bli ca 50 personer, det ska verkligen bli jätteroligt! Kameran och filmkameran är nedpackade, så i början på nästa vecka blir det uppdatering. Innan det blir det nog inga fler inlägg.
Om ni har en jobbig dag imorgon så kan ni ju alltid tänka på mig. Springades mellan flyg och tåg med en tung ett-åring, en sulky, en resväska och två handbagage!
Det kommer bli en lång dag imorgon, det blir det ju för det mesta när man reser. På vägen tillbaka har vi fått tag på ett direktflyg som går tidigt på morgonen, och vi är framme på Mallorca redan klockan tio, alltså helt underbart. På vägen till Sverige där emot hade vi ingen tur. Det fanns ingen bra resa till Göteborg då vi ville resa, så det blev en resa till köpenhamn istället. Där i från får vi ta tåg, så det kommer ta ett bra tag innan vi är framme.
Fredag till söndag ska vi ha en stor släktträff. Vi ska till en 4H gård där vi hyrt någon slags vandrarhem, hela huset för oss. Vi kommer bli ca 50 personer, det ska verkligen bli jätteroligt! Kameran och filmkameran är nedpackade, så i början på nästa vecka blir det uppdatering. Innan det blir det nog inga fler inlägg.
Om ni har en jobbig dag imorgon så kan ni ju alltid tänka på mig. Springades mellan flyg och tåg med en tung ett-åring, en sulky, en resväska och två handbagage!
tisdag 1 september 2009
Det är bara att acceptera...
... att min pojke börjar bli stor och numera vill äta själv!
Jag har varit lite lat med det där att låta honom äta själv, av det enkla anledningen att det är lättare så. Vår pojke är redan helt nerkladdad av mat när vi matar honom.
Men nu tycker han inte alls det är roligt att äta lunch och middag, han gnäller och kladdar, och spottar. Ger jag honom däremot skeden själv så är han hur tyst som helst och sitter och plockar i all oändlighet. Så det är väl dags att jag låter honom äta själv. Mycket kladdigare kan det ändå inte bli, det är fortfarande sommar så han kan äta utan kläder på vilket är ett plus. Och någon gång måste han ju faktiskt lära sig.
Och det här var innan han stoppade hela huvudet i tallriken...
Jag har varit lite lat med det där att låta honom äta själv, av det enkla anledningen att det är lättare så. Vår pojke är redan helt nerkladdad av mat när vi matar honom.
Men nu tycker han inte alls det är roligt att äta lunch och middag, han gnäller och kladdar, och spottar. Ger jag honom däremot skeden själv så är han hur tyst som helst och sitter och plockar i all oändlighet. Så det är väl dags att jag låter honom äta själv. Mycket kladdigare kan det ändå inte bli, det är fortfarande sommar så han kan äta utan kläder på vilket är ett plus. Och någon gång måste han ju faktiskt lära sig.
Och det här var innan han stoppade hela huvudet i tallriken...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
