Den elaka pojken

Det finns inte mycket att göra här förrutom att bada, och när det är dåligt väder, som idag, kan det bli riktigt tråkigt! Men det finns ett litet lekhus, visserligen inte ens en tiondel i storlek till det "lilla" bushuset vi går till hemma i Sverige, men alltid något.

Idag var andra dagen vi var där. Sist vi var där var det bara jag och barnen. O tyckte inte det var speciellt roligt. Eller, jo, han tyckte det var roligt. Han tyckte det var roligt att sitta på en liten barn stol och titta på en plansch med musse pigg och gänget. Tyvärr betalar man efter hur länge man är där, så jag kände mig lite stressad och rabblade någon slags ramsa "åk på rutshkanan, hoppa i hopptornet, klättra i ställningen, lek i bollarna", men han satt lugnt på sin stol och tittade på planschen. Lite som tjuren Ferdinand ni vet.

Idag gick det lite bättre. Det var en hel del barn där och han sprang glatt runt och testade det mesta. Men för andra gången, av helt andra anledningar, hade han roligare än mig. Anledningen var "den stygga pojken". Det var nämligen en pojk i tre års åldern som var elak. Han kastade bollar på O och slog han två gånger i huvudet/ansiktet. Han slog min O! Min snälla, underbara pojk som delar med sig av allt, som vill leka med alla och som inte vet vad slåss är.
Som tur var så var O på väldigt bra humör och brydde sig inte om den stygga pojken utan lekte vidare. Jag däremot kokade. Barnets mamma, som sett att han kastade bollar på O, och visserligen sagt till honom, men inte tagit bort honom, satt lugnt och fikade med sin vän. Andra gången barnet slog O såg hon det och sade till sin son igen, och då fick jag snäst lite åt henne att "ja, och inte är det första gången"... Hon skämdes väl lite men hon gjorde inget direkt åt det.

Jag tror inte att O alltid kommer vara så här snäll och underbar som han är just nu mot alla, det går säkert lite i vågor. Men om man vet att ens son är lite extra "elak", hållar man då inte ett öga på sin son och gör något åt saken om han gör något??? Alla är vi olika antar jag.

Gud, hur ska man stå ut med sånt här? Att folk är dumma mot sina barn alltså? Om jag blir så här upprörd över en sak som O inte ens brydde sig om, hur ska det gå om, eller rättare sagt, när värre saker händer?