Jag har nämnt att O sover dåligt. Mer än en gång jag vet, men det tar upp mycket tid av våra liv det där. Alltså frustrationen av att aldrig kunna få sova bra.
Det är mer vanligt än ovanligt att han vaknar fem gånger per natt. Och en natt är inte den samma som den andra, man vet aldrig hur det kommer bli. Ibland vaknar han men somnar om fort, ibland vaknar han och skriker hysteriskt i en timma och ibland är han helt enkelt vaken och kan bara inte somna om. Det är inte bra, varken för oss eller för honom.
Dåligt har han sovit mer eller mindre hela sitt liv. Fast första året var det nog att det var väldigt svårt att få honom att somna, han sov lite bättre när han väl somnade. Sedan oktober ungefär har han sovit väldigt dåligt. I slutet av graviditeten med R lät vi honom sova i vår säng när han vaknade. Vilket han tyckte var skönt. Det var inte så att han vaknade mindre gånger, men han somnade om fortare och vi slapp gå ur sängen. Innan dess har vi testat allt!
De senaste veckorna har hans sömnvanor blivit om möjligt ännu värre! Han hinner oftast vakna två gånger innan jag ens gått och lagt mig. Och ibland hinner jag inte gå och lägga mig innan jag måste flytta över honom till vår säng. Jag håller på att bli galen. Och hans humör dagen efter påverkas förstås också av dåligt sömn.
Så nu, idag, har jag börjat med "somna själv" träning. När han var mindre kunde han somna själv i sin säng, men det var längesedan nu. Nu ligger jag i hans säng tills han somnar och han somnar snabbt och lätt. Problemet är väl, som det står överallt, att när han vaknar till och jag då inte är där, så kan och vill han inte somna om.
En timma tog det idag. En timma med tårar, svett, dåligt samvete och näst intill panik. Det mesta från oss båda. Inga tårar från mig, jag var väldigt lugn, men usch vad hemsk jag kände mig. Han kan ju inte förstå varför jag "straffar" honom när han inte gjort något...
Nu hoppas jag verkligen att det här kommer att hjälpa för det är verkligen inget som är kul att göra! Jag ska börja med att göra det på kvällarna, om han fortsätter sova dåligt på natten måste jag göra det på natten med (och det kommer bli grymt svårt).
En timma ikväll alltså... Hoppas vi kan halvera tiden imorgon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag skulle kunna sätta likhetstecken mellan vår Edvin och er O. Eller i alla fall ända fram tills i februari i år, då började han på dagis och sömnen blev mycket bättre. Inte bra, han sover inte och har aldrig gjort en hel natt utan att vakna, men han vaknar "bara" mellan 1-3 gånger på en natt och det är en otrolig skillnad. Vi valde att sitta med honom i hans rum tills han somnar, vilket i början tog upp till en timma, men nu mellan 5-10 minuter. Sen beror det på hur han är när han vaknar första gången, är han jätteledsen/arg får han komma in till oss på en gång annars somnar han om om vi bara lägger honom igen och sitter där. Men han kommer alltid in till oss någon gång under natten, oftast strax efter 24 och sen vaknar han oftast inte mer. Det är helt otroligt vilken skillnad att få sova 5-6 timmar utan att vakna, både för oss och för honom. Lycka till, det är värt det!
Skicka en kommentar