Funderingar...

I'm back! Jag har alltså inte varit iväg och fött barn, bara haft lite problem att logga in på min blogg. Men nu verkar det fungera bra igen.

Jag kan inte säga att det hänt speciellt mycket sedan jag skrev sist. Mest försöker jag koncentrera mig på att göra "lagom" mycket på dagarna. Det är jag inte bra på! En dag tänker jag nämligen att lagom mycket = ingenting, så då ligger jag i soffan hela dagen. När kvällen sedan kommer är jag så pigg och uttråkad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Så nästa dag tänker jag att lagom mycket = rensa rabatter, kratta hela trädgården, gå på flera promenader med hunden och städa huset. Sedan är jag förstås helt slut och kan knappt röra mig för att ryggen värker så. Jag vet att jag kanske ändå borde föredra det första, att inte göra något alls, att jag borde njuta av det nu. Men ska jag välja så väljer jag ändå det andra, att göra för mycket. Dagarna går fortare och jag känner att jag förtjänar en god natts sömn, och kanske till och med en siesta på eftermiddagen.

Ibland känns det som att bebisen är på väg att ramla ut för att han är så långt ner. Men han är fortfarande kvar där inne. Sammandragningarna gör också ondare nu, men inte ont nog för att tro att något har satts igång. Ibland blir jag lite orolig att jag inte ska känna när det startar på riktigt, att det ska vara för likt sammandragningarna. Men sedan skrattar jag lite åt mig själv och tänker att om det bara gör lite ondare än vad det gör nu så lär jag ha en av de bästa förlossningarna någon någonsin haft! Fast det är ju också så det varit i alla mina drömmar om förlossningen, så jag kanske ska fortsätta att hoppas!
På ett sätt hoppas jag nästan att det ska starta med att vattnet går, då vet man liksom att det är på gång. Fast å andra sidan har jag hört att värkarna kan göra ondare då?!

Hmm, just nu är jag ganska nyfiken på hur ont det kommer att göra. Och det är ju skönt att man kan vara nyfiken istället för rädd.