onsdag 28 oktober 2009

Vi är familjen Svensson!

O är glad att vara i Sverige. Så glad att han inte vill missa något och därför knappt sover på dagarna... Två dagar har han hoppat över det helt. Jag vet inte hur han orkar.

Idag har jag fått nycklarna till vårt hus där vi ska bo. Vi ska bli så där härligt svenska. Bo i radhus, ha en son och snart en dotter, antagligen köpa volvo. Fika hela dagarna, bara dricka vin på helgen (okej inget vin för mig förstås), lägga oss klockan tio på vardagskvällarna... Aaahhh, familjen Svensson.
Lite överdriver jag förstås. Några riktiga Svensson kommer vi nog aldrig att bli. Vi får försöka ta det bästa från båda världar i stället.

Det som avslöjar vårt försök att likna Svensson familjen är väl framför allt att vi inte vet hur länge vi ska stanna. Ett halvår blir det i alla fall... Vi får se vad som händer... Vi tar det som det kommer, precis som vi alltid gör... Och det är underbart!

Just nu ska vi bara njuta!

söndag 25 oktober 2009

Nu är vi framme

Resan gick jättebra. Skönt att landa redan 12.30 så att man har hela dagen framför sig. Huset var förstås fullt med Os två kusiner, morbröder och respektive. Och hans mormor och morfar förstås, för vi börjar med att bo hos dom i en vecka eller så.

O var överlycklig att ha en massa folk runt om sig och så mycket plats att röra sig på. Han sov inte en blund på hela dagen! Det måste värka i de små benen, men nu ligger han och sover och förhoppningsvis sover han som en stock i natt.

Jag är dödstrött jag med. Klockan är bara halv nio. Fast egentligen är den ju halv tio, och då kanske man får gå lägga sig efter en lång dag? Hur länge får man köra med det där förresten "egentligen är ju klocka..." Jag tror jag kör med det i dag i alla fall, så ställer jag om mig på riktigt imorgon.
Fast det förstås, om O skulle vakna till exempel klockan sex så är det ju skönt att kunna säga till sig själv att "egentligen är ju klockan sju"...

lördag 24 oktober 2009

Wish me luck!

Idag "råkade" jag höra någon som pratade om att klockan går tillbaka en timma i natt. Varför har jag aldrig kollsådant?
Skulle jag inte hört det så skulle åtminstone bara vara en timma tidig på flygplatsen, det är ju bättre än tvärtom.
Gissa om jag är glad att det är just i natt man vrider tillbaka klockan. Eftersom jag måste gå upp klockan fyra!

Imorgon bär det alltså iväg. Vi fick inget direktflyg den här gången, men det blir bara en timma stopp i Berlin, så det är inte så farligt i alla fall. Jag behöver inte hämta ut väskor eller så i Berlin, vilket är skönt, men jag blir ändå alltid orolig att första flyget ska bli lite försenat och att dom inte hinner lasta på väskorna på andra planet i tid. Det skulle inte vara första gången mina väskor inte når Göteborg samtidigt som mig...

Hej då Mallorca!

fredag 23 oktober 2009

Färdig!

Nu är allt klart. Allt jag kan packa i huset är packat, endast vår resväska och Os leksaker får vänta tills imorgon kväll. Och allt jag kan städa är städat. Åh vad det är skönt att vara klar. Jag har nog aldrig varit så här förberedd med saker, normalt står jag med i stort sätt allt kvar sista dagen. Jag kanske börjar bli vuxen ändå!

Nu värker min kropp så att jag nästan gråter. Inte på grund av städning och packning utan av att jag promenerat lite mer än normalt idag. Aj, aj, aj!
För varje timma som går gör det ondare och ondare och nu gör det så ont så att det bränner. I ryggen, höfterna och ner mot benen. Tänk vad mycket pina man ska stå ut med för att få en liten bebis, precis som att man måste bevisa att man är tuff nog att klara att vara mamma.

Satelliten fungerar inte efter gårdagens storm och boken är utläst, men det kanske är bra, då kommer jag nog i säng tidigt i dag.
En dag kvar!!!

onsdag 21 oktober 2009

Höst

Nu är det höst på Mallorca. På riktigt. Inte bara i dag för att det regnar och blåser ute, utan även de fina dagarna. Det är kyligt i vinden och kallt på nätterna. Jag är glad att jag har en liten fleecetröja här, annars skulle inte O haft något att ha på sig.

Vad jag förstår är det redan vinter i Sverige, vilket betyder att jag i alla fall fick en vecka höst i år. Det kan räcka!


Nu är det bara tre dagar kvar innan vi byter denna ö mot en annan. Jag är glad att jag packat så mycket innan. I dag flyttade vi allt som är packat, och det är faktiskt inte så mycket kvar. Så nu kan jag lugnt packa det sista och fixa med lite grovstädning innan vi åker. En hel del städning får lämnas till N eftersom han åker en vecka efter mig och O. Han får äran att köra upp med bilen igen... Det är långt!

Nu ska jag läsa. Jag håller på med en bok som jag väldigt gärna vill bli klar med innan jag åker så att jag slipper ta med den.

måndag 19 oktober 2009

Här kommer det

Jag hade rätt, N hade fel.
Den galna restaurang tanten hade rätt, majoriteten (om än inte stor) av er hade fel.

Det var underbart med ultraljud. En söt liten sprattlig bebis visade sig där inne, och allt syntes tydligt och klart. Jag njöt av varje sekund.
I slutet frågade doktorn om vi vill veta kön. Jag blev förvånad att han ens frågade, normalt tar ju alla reda på det här. När vi var på sjukhuset på väg att föda O frågade dom säkert fem gånger, då dom fyllde i papper, om det skulle bli en pojke eller flicka. Och dessutom vad han skulle heta. När vi sade att vi inte bestämt namn tyckte dom vi var helt knäppa.
Vi ville ju förstås veta! Jag försökte titta efter en liten snopp under hela ultraljudet, men såg ingen. Det sista jag sagt till N innan vi gick in var att även om jag sagt hela tiden att jag tror det är en tjej, så skulle jag bli mer förvånad om det faktiskt är det.
Och det blev jag. Både jag och N var jätteförvånade och överlyckliga.

Det är en liten flicka som väntar där inne! Tänk, en storebror och en lillasyster... Underbart!

It's a...

Nu vet vi!

Men ni får vänta lite till...

söndag 18 oktober 2009

Min pojk!

Och så lite uppdateringar om min pojke. Det största som hänt under veckan är att han nu går obehindrat. En morgon märkte jag med en gång att något med hans steg hade ändrats. Han har ju gått länge nu, men bara litegrand här hemma och knappt någonting utomhus. Den här morgonen, för fyra dagar sedan, gick han snabbt och lätt. Jag tror han lyfter lite mer på knäna nu och då går det fortare, jag tror det är det som saknats, han har inte tyckt att det gått fort nog innan.
Han fortsatte att gå hela dagen, inne som ute, och har gjort det sedan dess. Han är överlycklig och skiter nu fullständigt i var jag och N är. Han ska ut på äventyr! Vem som helst får följa med, och vill ingen följa med går han gärna själv.

Han kan härma lejonet, grisen, kossan, musen, hästen, åsnan och klockan (och säkert ett par till jag glömt). Han säger mamma, pappa, hej, titta, tack, där. Och tittut och kallt, även om det inte riktigt låter rätt.
Han vinkar, gör slängpuss, high five, visar att han är stark och gör rörelser till sånger.
Ja, han lär sig nya saker varje dag! Det är helt otroligt hur fort det går nu.

Är det något han förstår på svenska så räcker det att N säger det på holländska en gång så förstår han det också sedan. Och tvärtom. Han förstår verkligen massor. Jag kan be honom hämta saker, eller göra saker, eller fråga om vi ska göra något, och han förstår med en gång.

Han babblar en massa, har långa konversationer då han tittar på oss precis som att "hallå, förstår du vad jag säger eller", vilket vi inte gör, men gulligt är det.
Han tar fortfarande upp telefoner, eller låtsas att saker är telefoner, eller använder handen som telefon och börjar prata. Han pratar, fnissar, gnäller och ojar sig. Undra just om det är så vi ser ut när vi pratar i telefon.

Jag vet inte om han direkt har någon favorit leksak. Böcker älskar han fortfarande, och det är det som gör han lugn. Annars tycker han mycket om att sätta saker i varandra, eller banka i kastruller. Eller göra ALLT man inte får göra!

För övrigt har han ett väldigt temperament. Han vet verkligen vad han vill. Kan han röra sig fritt är han överlycklig. Hemma är han ofta klängig och lite gnällig. Han är lite blyg när han möter nya folk, men det går oftast över efter några minuter. Han charmar alla, vinkar glatt åt alla i affären och älskar att busa.

Helst enkelt underbar...

Snart, snart!

Jag vet att jag lovade en magbild. Jag bad N ta en i dag, tre dagar sent, och nu när jag tittar på den ser jag att den är så suddig att den knappt är värd att sätta upp här. Den är tagen med mobilen, inomhus, i för lite ljus och för långt ifrån. Riktigt dålig alltså. Men jag bestämde mig för att sätta ut den ändå, för ska jag vänta att ta en till så hinner det säkert gå två veckor innan jag kommer ihåg. Storleken på magen syns ju i alla fall, och det är huvudsaken.



Jag vet inte ens om jag ska skriva v. 21+, eller om jag faktiskt precis avslutat 22 veckor. Hmm. Det spelar ingen roll, för i morgon är det efterlängtade ultraljudet, och då får jag säkert ett mer exakt datum (som jag ska försöka komma ihåg). Beräknad födelsedatum jag har just nu är 28e februari efter min uträkning och 23e efter barnmorskans.

Nu har ni bara några timmar på er att rösta här vid sidan om, om ni tror det är en pojke eller flicka, för imorgon vet vi!!!

fredag 16 oktober 2009

Tillbaka

Nu är det väl dags för ett nytt inlägg. Jag skriver nästan bara på kvällarna då O lagt sig, och händer det mot förmodan något på kvällen så blir det inget inlägg. Som igår till exempel när kompis S var här på kvällen. Eller dagen innan, då N hade en ledig kväll och vi gick till vår favorit thai restaurang för en avskeds middag med Lilla L och hans föräldrar. Nu har dom flyttat till Tyskland (lycka till med allt!), men vi hoppas vi kan mötas upp någon gång i vinter.

O har dessutom blivit förkyld och har sovit dåligt vissa nätter. Han hostar och snorar men han har ingen feber och han är pigg annars, så det är skönt. Jag antar att det bara är att vänja sig vid förkylningar nu när hösten är på intåg. Eller är det vintern som är på intåg kanske?!

Här är det hösten i alla fall, det är kyligt på nätterna och molnen och vinden kommer och går. Det är fortfarande fint för det mesta men graderna går långsamt ner. Det är kanske bra för oss, så att vi vänjer oss.

Jag tror minsann att det är två veckor sedan sista magbilden också. Jag ska försöka få till en bild lite senare. Nu sover O och jag tänkte göra det samma!

måndag 12 oktober 2009

Packa

Nu är det två veckor kvar till flytten. Knappt. Nu börjar det kännas som om jag har en del att göra, en del att packa. Och ändå vet jag inte direkt var jag ska börja. Jag försöker göra lite då och då istället för allt i slutet i alla fall. Min kropp, eller min rygg rättare sagt, klarar inte av det just nu. Och det är ju inte jättelätt att få saker gjort med lilla energi knippet här.

Lilla L och hans föräldrar (mest hans föräldrar skulle jag tro) bestämde sig igår för att flytta och flyga iväg här i från på torsdag. Vilket ger dom ca tre dagar att packa på. Klarar dom det så ska jag nog klara två veckor minsann!

Trots att det bara är två veckor kvar så har jag tråkigt. Jag räknar minuterna. Det gör N med. Det är så vi fungerar, att vänta och planera inför något är inte vår grej. Har vi bestämt oss vill vi göra det med en gång!

fredag 9 oktober 2009

O skrämmer man inte lätt!

Efter en vecka med fint väder var det dags för storm igen. Det var en rejäl sådan med hällregn, och åska som var så högljud att det skar i kroppen. Efter ett tag kom det en iskall fläkt och så började hagelbollarna ramla ner igen. Efter en timma eller så var stormen bortblåst, och det ser ut som om det var allt för denna gången. I morgon ska det vara fint väder igen.

Det som förvånade mig mest var att O inte blev rädd för åskan. Själva hoppade vi fem meter upp i luften vissa gånger, O tittade mest på mig för att försäkra sig att det inte var något farligt, och så var det bra med det. Han är verkligen inte lättskrämd!

I natt sov vi dåligt allihopa. Jag fick sova bredvid O och han vände och vred hela natten. Så trötta har vi varit idag. O sov två gånger på dagen, vilket han inte brukar göra längre, men det var ingen bra idé. Det tog mig över en timma att få honom att somna på kvällen. Han stupade till slut halv tio, och nu en timma senare håller jag på att göra det samma. Inga mer sena eftermiddags sovstunder för O! (Eller mig).

torsdag 8 oktober 2009

Tävling

O älskar fortfarande att läsa, och är det något jag önskar han hade mer av så är det böcker!
Eftersom O älskar böcker och älskar Alfons Åberg som han har på sin body, så passar den här tävlingen oss utmärkt!


”Jag är med och tävlar hos Carolina om ett Alfons Åberg-bokpaket från Pappaprylar! Var med och tävla du också!”

Oohh

I eftermiddag, eller ikväll om ni frågar min mamma eftersom det var från sextiden ungefär, har jag haft massor av sammandragningar. Det har hållit på i ett par veckor nu, men det har varit 5-10 per dag. Idag kom den ena efter den andra och jag hade mer än tio styckna på en halvtimma. Det kändes inte bra. Jag har inte gjort mer än vanligt idag, och det är alldeles för tidigt i graviditeten för att ha så många.

Vid förra graviditeten hade jag också mycket sammandragningar men det började lite senare. Jag fick äta tabletter för att hålla nere dom och sista tiden blev jag tillsagt att inte göra någonting, inga promenader, ingen städning, inga lyft, ingenting.
Och det är nog mest det som skrämmer mig, att dom ska säga det denna gången också, och kanske ännu tidigare än sist. Hur skulle det fungera med en ett-åring hemma?!

Nu blir det soffan och glass som gäller, och så hoppas jag att sammandragningarna lugnar ner!

onsdag 7 oktober 2009

Inte vår, utan sommar!

Idag tog jag förnuftet till fånga och insåg att det faktiskt är sommar här. Så idag grävde jag upp badkläderna igen och tog en promenad med O till stranden.

O var helt salig och kröp runt och badade och plaskade. Jag har inte sett han så lycklig på länge! Jag måste säga att jag till och med njöt av sommarvärmen. Jag hade inte tänkt att bada, men jag fick en stor, blöt och sandig kram av O så det var bara att hoppa i. Och det var skönt!

Nu ska ni se att det blir höst imorgon igen, nu när jag fått sommarkänslan tillbaka.


tisdag 6 oktober 2009

Jag var bara tvungen

Allt såndant där skrock snack om det är en pojke eller flicka i magen tycker jag är ganska meninglöst.
Det är en pojke om; din bebis hjärta slår med mindre än 140 slag/minut, du bär magen "framåt", du gör en pendel av din vigselring och en bit tråd, hänger den över magen och den svänger i cirklar.
Det är en flicka om; du är rund runtom, inte bara framåt, du var illamående de första tre månaderna, du sover på höger sida.

Men när jag fick ett mail från babycenter och det stod att dom har ett test som bygger på vetenskaplig fakta... ja, då måste man ju helt enkelt testa! Gissa vad svaret blev?!


"Det är svårt att säga! Baserat på dina svar, så visar forskningen att chansen är lika stor att du får en pojke som att du får en flicka."

Ja, vad ska man säga? Jag tror dom har rätt. Bra test det där...
Är du gravid och vill testa så kan du gå in här.
Vill du läsa mer om skrock och folktro kan du gå in här.


Bilden är lånad från babycenters hemsida.

Framsteg

Ja, idag har O gjort ett stort framsteg. Han har förstått det där med att han även kan ställa sig upp från sittande, att han inte måste dra sig upp med hjälp av saker. Duktig pojke!

Efter 3-4 dagar då han i stort sätt slutade gå helt och hållet, så har han sedan gått desto mer. De senaste dagarna har han gått lite mer än att krypa till och med. Helst vill han krypa eller hålla i någon om vi är utomhus, att gå med skor är ju inte lika lätt och därför inte lika populärt. Har han bråttom någonstans väljer han också att krypa än så länge.

Men nu, när han kan ställa sig upp själv, kommer det nog gå fort!

måndag 5 oktober 2009

Tävling



"Jag vill vinna ett presentkort värt 500kr från Barnens Gruva hos Tant Ulrika!"

Dumt!

Jag är glad att det är höst. Det är mysigt att ha jeans på sig efter en lång, het sommar. Jag har längtat efter långbyxor, filtar och varm ckoklad.

Så här går jag runt i jeans mest varje dag. Och det är inte bra. För det är varmt igen. Mornarna är härliga och lite kyliga med 18-19 grader men sedan stiger temperaturen för varje timma som går, och när eftermiddagen är här med sina 28 grader (och det i skuggan förstås) så går jag fortfarande runt i mina jeans. Och svettas!

Så jag som längtat efter att frysa litegrand går nu runt och svettas lika mycket som när det var 35 grader och jag gick runt med sommarkläder.
Jag borde lära mig, men det gör jag inte, och imorgon kommer jag mycket troligt gå runt och svettas i mina jeans igen!

söndag 4 oktober 2009

Mini-me?

Halva tiden har gått redan! Helt otroligt hur fort tiden går. Om ca 20 veckor har vi en till bebis. 2 barns mamma. Oj, oj, oj.
Det jag tycker är mest spännande att tänka på är om O och bebisen kommer att vara lika. Både till sättet och utseendet.

Om det blir en pojk, kommer det bli en kopia av O? Alltså en "mammas pojke" som ser precis ut som sin pappa?
Och om det blir en flicka, blir det då tvärtom, en "pappas flicka" som ser precis ut som mamma?
Eller kommer hon också vara lik pojkarna i familjen?





Blir det jag, N och två mini-N? Bara att vänta och se.

lördag 3 oktober 2009

Tävling -Barnens gruva

När nästa bebis kommer så vill jag verkligen testa bärsjal. Bärsele fugerade inte alls för mig och jag hade mycket ont i axlar och rygg vad jag än gjorde i början. Så nu är jag med på en tävling och hoppas jag vinner så att jag kan vinna en bärsjal!



Jag är med och tävlar om ett presentkort á 500kr
från Barnens Gruva hos Hanna Of Sweden!
Var med och tävla HÄR du oxå!

Är det helg?

Vad betyder lördag kväll för er?
Mys med familjen? Kanske med några vänner som är över, lite gott vin och lyxig mat?

Som bekant så är alla kvällar i veckan i stort sätt likadana för oss. N jobbar varje kväll och jag och O är hemma. Ikväll såg det faktiskt ut som om N skulle bli ledig, så vi planerade att gå ut och äta på restaurang och mysa. Men han blev inringd och fick jobba i alla fall. Och O somnade redan klockan sju då han bara sovit 45 minuter på dagen, både i dag och igår.

Så nu sitter jag här själv igen och funderar på att gå och lägga mig. Men så ser jag att klockan bara är kvart i nio. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Äta glass antagligen... det är det enda jag har energi att göra just nu.

Vet ni vad lördag kväll betyder för mig? Det betyder att det inte finns något kul på tv. Spännande va?!

Klippt och klart

Idag har jag klippt mig. Hos en ny frisör, ny för mig vill säga. Riktigt nöjd blev jag också.

Visst blev jag nöjd sist jag klippte mig också, då jag egentligen inte ville klippa håret. Jag blev nöjd för att hon bara klippte en centimeter eller två, och håret såg lika långt ut efteråt och det var dessutom riktigt billigt. Men några dagar efter insåg jag att det kanske inte var så bra ändå. Visst såg håret lika långt ut, men även lika slitet.
Trots det gick jag tillbaka till samma frisör för ungefär en månad sedan, för att slinga håret. Det var en dålig idé. Än en gång kom jag hem och såg likadan ut som jag gjort innan jag gick till frisören.

Så idag var jag modig och gick till ett nytt ställe. Det kunde inte bli så mycket värre än vad det var så jag hade inget att förlora. Idag klippte jag topparna, klippte upp håret litegrand och tog fram vinter luggen. Och som sagt, det blev bra!

Så nu har jag hittat min nya frisör! Efter nio år. Och nu ska jag lämna stället.

Vårkänslor!

Ja, det är precis vad jag har. Vårkänslor.
Efter en alldeles för varm sommar och efter en alldeles för blöt september månad så har vi nu underbart väder, och det ser ut som om det är här för att stanna ett tag.

Det är sol men inte för varmt. Man kan ha jeans på sig om man vill, man kan sola och bada om man vill (jag väljer mest, eller bara, det första). Det är så där skönt i luften, så som det är på våren. Härligt med solen i ansiktet och ändå ha den friska, sköna luften.

Tre veckor har vi nu kvar på Mallorca, och jag längtar till Sverige, men det här vädret gör det verkligen lättare att stanna. Nu kan jag låtsas att jag är här på semester och njuta av sista tiden!

fredag 2 oktober 2009

Jag är rädd!!!


Jag tror att jag måste göra något drastiskt åt min rädsla för insekter. Innan det är för sent.

Jag vill verkligen inte att O ska bli rädd för något sådant löjligt som insekter (bara att skriva att insekter skulle vara löjliga gör ont). Jag vill inte springa i väg skrikande när han kommer och visar mig vilken fin insekt han fångat, eller inte kunna ta bort en äcklig insekt som satt sig på honom.

Men jag är rädd. Riktigt, riktigt rädd! Och inte blir det bättre med åren, utan absolut tvärt om. Jag är rädd för nyckelpigor och trollsländor som ju ändå var lite fint och magiskt när man var liten. Jag blev rädd för en liten ödla som hittat sig in i vår lägenhet igår. Inte för att jag är rädd för ödlor, utan för att den var så liten så att den lika gärna skulle kunna vara en maskerad insekt.

En gång under den här säsongen har vi haft en kackerlacka här inne i lägenheten. Som tur var så var jag inte ensam hemma just då, utan Ns syster var där. O låg och sov, och jag var riktigt stolt över mig själv när kackerlackan var borta. Inte för att jag tagit ut den eller dödat den (för det fick jag förstås Ns syster att göra, även om hon också försökte övertala mig att hon var rädd), utan för att jag inte skrek. Jag stod bara uppe på diskbänken och höll för öronen (varför gör jag alltid det när jag är rädd, vad ska det hjälpa?!) och blundade.

Nej, jag måste skärpa mig! Några förslag någon???

torsdag 1 oktober 2009

In my minds

Två veckor har gått och ny magbild har tagits. Alla säger att graviditeten går fortare andra gången, och det stämmer verkligen. Man har ju så mycket annat som okuperar ens tid. Däremot tror jag egentligen inte att jag tänker på graviditeten mindre. Speciellt nu när jag känner av bebisen varje dag så tänker jag på det nya lilla miraklet hela tiden.


Gravid med O, v.19+


Nu, vecka 19+

Klurigt

Här om dagen var vi på en konstig restaurang Kvinnan, eller gumman kanske passar bättre, som tog beställningen gjorde också maten och serverade. Det kanske inte var så svårt med tanke på att vi var de enda gästerna, men ändå.

Först klagade hon på att vi inte hade planer på att låta O smaka på våra pommes frittes och sedan klagade hon på att jag inte åt upp min spagetti carbonara. "Tyckte du inte om det eller? För jag tycker faktiskt att jag är väldigt bra på att göra den måltiden, det är något jag är väldigt stolt över". Öh, f'låt. Vad säger man? Jag åt tills jag blev mätt, och inte är det så värst svårt att blanda lite spagetti, grädde, skinka och svartpeppar? För det var det som var i.

Sedan frågade hon i alla fall när nästa bebis var beräknad. "Hur visste du att hon var gravid" säger N. Jag sitter där med min gravida mage och tittar lite konstigt på N. Vaddå "hur visste du". Det syns ju!
"Det var på ansiktet!" svarade hon, för hon ville visst inte medge att hon sett magen. "Det är en flicka, det ser jag med en gång på ansiktet" sade hon och drog sedan en lång berättelse om hur hon hade sagt det till en annan tjej, som fått reda på att hon skulle få en pojke, och faktiskt hade haft rätt till slut.

Vid förra graviditeten, då jag väntade O, sade många att det syntes på ansiktet att jag var gravid med en pojk. Man ska visst bli vackrare då. Så jag visste inte om jag skulle bli förnärmad eller glad eller...

Så nu vet jag inte om jag ska tro på den galna gumman, eller om jag ska tro på min dröm jag hade här om natten; att vi såg att det var en pojk på ultraljudet.

Hmm.