Du måste vänta 10 dagar till!

Igår sade jag till N att vi kanske skulle ringa till vår doktor och fråga om han tyckte vi skulle komma in och kolla upp sammandragningarna (=sd) eller inte. Har tid med honom nästa vecka, men sd har ökat mycket sedan jag kom tillbaka till Sverige, och var uppe i runt 5 i timman. Fortfarande inte onda men man vill ju veta att allt ser bra ut. Vi bestämde att vi inte kunde förlora något på att ringa i alla fall.

Tillslut fick vi lokaliserat honom, han var på ett sjukhus i palma och förlöste en bebis. Han hälsade genom sköterskan att vi kunde komma till det sjukhuset om vi ville så kunde han möta upp oss där. Jag hatar verkligen att vara till besvär och var inte speciellt sugen på att gå. Samtidigt som jag ville veta om något var fel så hade jag ju heller inte ont eller så. Efter mycket övertalande från N så åkte vi i alla fall in. Planen var att vi kunde titta runt på sjukhuset för att se om vi kan tänka oss att föda där, träffa vår doktor lite snabbt, ta ett par tester och sedan köra hem och förbereda oss för en mysig middag ute. N hade en ledig kväll, och det händer ju inte speciellt ofta så det hade vi verkligen sett fram emot!

Precis som alltid med oss så gick det inte riktigt som vi trott. Vi anmälde oss i receptionen och hann knappt sätta oss ner innan dom ropade in oss. Wow, tänkte vi, det här måste vara rekordsnabbt! Vi gick till ett litet rum där en sköterska kom och tog lite blodtester. Sedan satt vi där i en evighet. En annan sköterska kom och frågade vad vi ville ha för slags rum. Öh, vi hade ju liksom inte tänkt att stanna så länge, vad ska vi med ett rum till? Det visade sig att vi skulle vänta där inne istället, ta mer tester där och vänta på vår doktor. Okej, inte så mycket att göra.

Fick ta urintest, gyntest för att se att jag inte öppnat mig, ctg kurva för att mäta bebisens hjärtljud och mina sammandragningar. Jag fick en spruta för att stoppa värkarna, ta mer blodtest och fick dropp. Hallå, hur hände detta? Från att vilja ha lite rådgivning av doktorn så låg jag helt plötsligt på en sjukhussäng och gjorde miljoner tester samtidigt som vi försökte förklara för varje ny sköterska att jag mår ju faktiskt bra!

Vi tittade konstant på klockan, som blev mer och mer, och tänkte bara på våran goda middag på våran favoritrestaurang. Vi kom till sjukhuset klockan två, och klockan nio, äntligen, kom vår doktor. Jiippii, nu skulle vi få gå tänkte vi! Men nej. Han sade att alla tester såg bra ut som kommit tillbaka, de väntade fortfarande på något. Han ville att jag skulle stanna över natten eftersom jag fått sprutan som dom inte visste hur jag skulle reagera på och för att alla tester inte var tillbaka. Jag ville börja gråta, ville verkligen inte stanna där över natten! Men, inte mycket att göra.

N fixade så att jag fick mat (äcklig sjukhus mat) och tv och så gick han vid tio. Min plan var att försöka somna så fort som möjligt och sedan vakna lagom till att N kom tillbaka på morgonen, vid åtta. Den planen gick inte heller så bra, vaknade varje timma för att sedan vara klarvaken klockan 4.30... var glad att jag hade tv i alla fall.

N kom som lovat klockan åtta och vår doktor kom strax innan 8.30. Han sade att alla tester såg bra ut. Han sade att eftersom jag nu bara hade 2 sammandragningar i timman så var det ingen fara och jag kunde gå hem.

Jag ska nu äta antibiotika i åtta dagar, i fall det är en infektion på gång som dom inte kan se. Dessutom är jag beordrad sängläge i ca 10 dagar. Dom vill inte att bebisen ska försöka ta sig ut inom dessa 10 dagar. Kommer han efter räknas det inte längre som för tidigt födsel, så då är det ingen fara. Han trodde ändå att om inget nytt skulle hända den här veckan så kommer han nog som beräknat.

Våran mysigt planerade kväll hände ju inte direkt, men nu när det är gjort känns det bra att ha tagit alla tester och veta att det är okej. Inte så kul att inte få göra något, men å andra sidan är det ju inte en lång period.

Framför allt fick vi oss en liten tankeställare, och förstod plötsligt hur nära det är nu, om han kommer tidigt eller inte!

En annan sak som är bra så här efteråt är att vi fått "känna" på sjukhuset lite. Även om jag inte alls var glad av att vara där igår så är vi väldigt positiva till sjukhuset. Rummet vi fick (nu kanske man inte alltid får ett sådant stort med ändå) var fantastiskt med två sängar i sovrummet, fåtölj och tv, ett vardagsrum med soffor, skrivbord, tv och kylskåp och ett jättefräscht badrum. Dessutom var alla, och det var många vi träffade, från personalen väldigt glada och trevliga, och det är inte alltid självklart i Spanien! Dom har ju lite annat temperament än oss... Och alla andra salar och liknande vi såg verkade bra och fina. Jag tror vi skulle bli riktigt bra omhändertagna där.

Nu är jag trött. Trött på att ligga ner, som jag gjort mer eller mindre sedan klockan 2 igår, men också grymt trött efter en natt med kanske 3 timmars sömn. Så tidigt i säng!!!

Privatförsäkring i Spanien= Många timmar på sjukhuset men rum finare än många hotellrum!