Ingen bra dag...

Det började med att N frågade mig femtio-elva gånger om jag var på dåligt humör. Det var jag inte. Visst jag är trött efter att ha sovit dåligt i en månad och rastlös och uttråkad för att jag knappt får göra någonting. Men inte mer än vanligt. När han frågade den femtio-tolfte gången så blev jag på dåligt humör! Och sedan har jag inte riktigt kunnat dra mig ur det.
När jag och N hade ätit en god middag här hemma och ultraljudet närmade sig så var jag i alla fall på väg ur mitt dåliga humör. Hade ju liksom inget att gnälla över egentligen, och jag ser alltid fram emot att se min lilla pojk på ultraljud! Men så kom jag till sjukhuset...

Doktorn som gjorde ultraljudet hade jag även förra gången, och jag förstod redan då att han är lite speciell. Han är den enda på hela sjukhuset som går runt i jeans, han ser mer ut som en mc kille eller nåt då han lunkar fram med sitt långa hår i en slarvig hästsvans.
Förra gången var han arg på oss för att vi inte hade papper med oss från tidigare undersökningar. Efter att ha förklarat att ingen sade till oss att ta med det, och efter att N "charmat" honom lite så var han ändå trevlig och visade och förklarade vad han gjorde.
I dag var N inte med, så jag försökte charma honom själv. Jag trodde först det fungerade, men det gjorde det nog inte. Han började med att visa hjärtat, navelsträngen och huvudet. Sedan sade han inget mer resten av undersökningen. Han gick över ett område, någonstans vid ryggen av bebisen, om och om igen. Klickade, mätte, gick lite fram och tillbaka över området, klickade, mätte... Hur länge som helst. Han sade inget och jag blev lite orolig att något var fel.
Helt plötsligt var han klar och sade till mig att torka bort allt gel på magen. Jag frågade lite snabbt om allt såg bra ut, Ja, öhh, vi måste titta på bilderna, fick jag till svar. Och sedan sprang han i stort sätt ut ur rummet. Han var borta innan jag hunnit sätta mig upp på britsen.
Va?! Vad var det som hände? Nu blev jag ju jätteorolig. Jag vet att han inte är den som ska ge mig resultaten och så vidare, och att han är lite skum, men han kunde väl gjort det på ett lite bättre sätt eller?

Som tur var ska jag till min doktor på tisdag morgon och får väl reda på resultaten då, men det betyder ändå fyra hela dagar att gå och oroa sig! Ville även fråga hur mycket han väger nu ungefär, men det fanns ingen chans. Så nu är jag alltså på ännu dåligare humör.

AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH