Längtan...

Jag längtar efter min bebis... Och det är ju bra förstås, för ett tag var jag ju rädd att jag inte skulle vara helt redo. Men det är jag nu. Helt och hållet. Jag vill förstås inte att han ska komma ut precis nu, jag har ju trots allt drygt åtta veckor kvar till beräknad förlossning, så jag hoppas han stannar i magen några veckor till. Jag tror man längtar mer ju mer man känner av bebisen. Han rör sig så mycket hela tiden, sticker ut armar och ben över hela magen och vänder och vrider. Det gör att det blir lättare att förstå att det är en liten varelse där inne.

Jag tycker fortfarande att det är underbart att vara gravid, men nu märks det att det börjar närma sig. Magen är i vägen mer och mer, det blir svårare och svårare att sova, blir trött fort, ont i ryggen och allt det där. Dessutom får jag massor av kramper i vader och fötter, aj aj aj. Och så dom där sammandragningarna... Idag har jag haft ganska så många igen så nu har jag börjat ta dubbla doser av magnesiumtabletterna eftersom tre om dagen inte verkade hjälpa. Men trots alla de sakerna känner jag mig lyckligt lottad som har haft en sådan lätt graviditet än så länge. Hoppas slutspörten går lika bra.

Åtta veckor kvar... Det kommer säkert kännas jättesegt de sista veckorna, men just nu har jag massor som jag ska/ vill hinna med innan lillkillen kommer. Nu på lördag ska jag flyga till Sverige i en vecka och hälsa på till exempel. Och när jag är hemma från det så ska barnrummet inredas, barnsaker/ kläder köpas, och andra saker förberedas.
Det känns som om jag har "lagom" många saker att göra innan det är dags!