Ensamma hemma

Nu har han åkt. Det snöade inte mer på natten och mycket snö har redan töat bort eftersom det är flera plusgrader ute. Soligt och fint är det ju, men oj vad blött!
Så nu är man ensam. Eller inte ensam kanske, jag har ju O här och mamma och pappa sysselsätter mig för det mesta. N är nog mycket mer ensam än vad jag är. Usch vad han kommer att sakna O. 12 dagar är länge när man har en sådan liten bebis.
Jag är så dålig på att vara borta från N... Jag vet ju egentligen att tiden går fort, så nu ska jag ta och rycka upp mig.

Jag ska snart gå och titta på L's lilla bebis igen. Vi var där en snabbis i fredags, och han var så söt och liten. Han var i och för sig stor för han vägde nästan 4 kg och var 54 cm lång. Med två små föräldrar och två små storasystrar så var det nog lite av en chock. Men dom ser ju aldrig direkt stora ut dom små liven. När jag var där i fredags hade han ännu inte ett namn, så har han inte fått det nu så ska jag överösa dom med fina namn!

O är bara knappt 6 månader och ändå känns den där bebistiden långt borta. Jag är redan sugen på en till, dom är ju så sköna dom små bebisarna. Fast det är klart, det kan ju bli lite jobbigt att ha barn för tätt. Jag hoppas bara att det blir en till förr eller senare. En, eller två... eller tre...