Amning och sånt...

Så var det gjort. Nu har alltså jag och N varit ute en kväll, det blev show och middag och vi hade det jättetrevligt. Tandsköttet var lite svullet men det gjorde inte så ont som tidigare, en värktablett så var smärtan som bortblåst!
Det var däremot inte så lätt att lämna O, han skrek som en stucken gris, och fortsatte att göra det ett bra tag efter att vi gått. Han hade ont i magen verkade det som. Men efter lite mat och en liten siesta hade det gått över och resten av kvällen gick bra.

Det var första gången på fem månader som jag hade på mig en vanlig BH, oj vad skönt det var att slippa amningsbhn. Det var kul att få ha på sig en BH som satt bra... fast det varade förstås inte så länge, för allt som timmarna gick desto mer växte brösten. När vi kom hem fick knappt halva brösten plats i BHn. Men som sagt, kul så länge det varade.

Just nu har jag väldigt blandade känslor med amningen. Jag har tänkt att vänja han av med det sakta men säkert runt sex månader. Och på ett sätt ska det bli skönt. Han har nämligen börjat fumla så mycket när han äter, skriker flera gånger i mellan maten. Dessutom är det skönt att hans pappa till exemepel kan mata han ibland när han börjar med annan mat, och att jag blir lite mindre bunden. Lite med stort L. För jag kommer nog vara fastklistrad till O ändå, men mer för att jag vill än att jag måste. Sedan kanske man kan få lite mer fasta tider när man börjar med mat.
Däremot är det ju så bekvämt att amma. Man slipper värma upp saker, man har det där när han än behöver det, man behöver inte släpa med en massa saker var man än går... Som sagt, blandade känslor!

Ibland är det riktigt kul och mysigt att amma!