Äntligen hemma

O somnade på soffan bredvid mig i en timma ungefär. Det var skönt att kunna sitta och ta det lite lugnt, utan en hyper O som klättrar över mig.

O sover gott på soffan med byxor som snutte och sin hund.

Resten av resan gick sådär. Jag fick väcka O efter en timma så att jag skulle hinna mata honom och byta på honom innan det var dags att stiga på flyget. Det var inte så populärt, O ville sova mera. Dessutom hade dom ingen mikro på cafét utan gav mig en kopp med hett vatten som jag kunde ställa barnmatsburken. Alla som känner O kan säkert räkna ut hur det gick. Han blir nämligen helt uppspelt så fort han ser mat. Och då blev han förstås jättearg att han inte fick mat med en gång. Jag fick börja mata honom trots att maten var ganska så kall och det var inte heller populärt. Det blev många tårar och många irriterade blickar från datornissarna som satt runt om oss.

Även denna gång fick vi sitta på första raden, och hade tre säten för oss själva. Air Berlin är det mest barnvänliga flygbolaget jag åkt med! Vi fick ett paket med blöja, våtservetter, haklapp och nappflaska, dessutom fanns det skötbord på toaletten (det kanske alla har fast jag inte märkt det?) och man kunde få säng till bebisen om man ville det.
Första hälfen av resan gick bra, men sedan började O bli trött. Tyvärr är han alldeles för nyfiken för att kunna slappna av och bara kunna somna så där, så jag gick runt och vaggade bäst jag kunde för att hålla honom lugn. Jag trodde att han skulle somna till vällingen. Men inte! Till slut var han så trött att han skrek helt hysteriskt. Så där så att det är omöjligt att få kontakt med honom. Inte hjälpte det att bältes-lamporna just slåtts på och jag inte längre kunde gå runt och vagga honom. Det skar i öronen av gråtet och jag var nästan lika trött som O så jag kände lite för att gråta jag med. Jag försökte att inte tänka på alla irriterande icke-barn-älskande folk som satt bakom oss.
Till slut somnade O av ren utmattning. 20 minuter senare var vi framme och O var pigg och glad igen. Vi fick en hel del sympatiska blickar när vi steg av planet. Av barn-älskande folk vill säga.

13 timmar efter vår start var vi äntligen hemma! O somnade runt 23 men vaknade ändå klockan sex på morgonen Däremot har han varit trött mest hela dagen idag.
Han var i alla fall väldigt glad att se sin pappa. Och det var skönt att han inte glömt bort honom den här gången!