Jag ber om ursäkt!

Nu verkar det som min vän regnet har lämnat mig. Antagligen har regnet hittat någon annan att jaga nu. Det var på tiden!
Så i dag blev det första riktiga familjedagen på stranden. Eller jag kanske inte ska kalla det familje-DAG, för när jag frågade N om vi skulle lämna stranden sade han att vi hade varit där i 15 minuter.
Jag visste inte riktigt innan hur krävande det var att ha en bebis på stranden.
Jag måste be om ursäkt om ni turister där ute saknar sanden på stranden. Sanden är nog nämligen i Os mage! Jag försökte sätta in nappen i munnen på honom så gott jag kunde, men oh så roligt det var att äta sand!