lördag 23 maj 2009

Jag hinner inte med O!

Just nu händer det så mycket så att jag knappt hinner med. Jag kan inte förstå att O redan blivit så stor... ibland får jag en liten tår i ögat. Mest av glädje att han bara blir mer och mer underbar för varje dag. Men även lite sorg att bebistiden snart redan är över, när det känns som den precis har börjat.

O ålar fram snabbt över golvet. Det går dock inte lika lätt och snabbt som att krypa, han får kämpa mycket mer. Och det vet han! Så han försöker fortfarande att krypa "riktigt". Han har lyckats göra det lite igår och lite idag, så några dagar till så går det nog väldigt bra.

Han drar sig upp på allt. Jag springer livrädd runt om honom varje sekund. Livrädd att han ska ramla på stengolvet och slå sitt lilla huvud. Än så länge har han inte ramlat, men det är ju som sagt för att jag inte släpper honom med blicken i en sekund.

Han tycker inte om att sova speciellt mycket. Det som blivit bättre på sovfronten är att han inte är lika lättväckt längre. Det har vi väl de tondöva karaoke sångarna att tacka, det är riktigt högljutt här tills tolv. Det som har blivit sämre är att så fort han inte vill sova så ställer han sig i sängen. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger jag lägger honom ner igen, han drar sig direkt upp igen. Tyvärr har han bestämt sig igen för att klockan sex är en bra tid att gå upp. Jag håller inte alls med och är så trött så att jag nästan somnar när jag står upp. Allt jag gör är att försöka hålla mig vaken i två timmar, tills han somnar igen, och därmed tills jag somnar igen. På dagen är det bättre att låta honom somna i vagnen.

Han älskar att "promenera". Och nu behöver jag inte hålla honom, det räcker att han håller i mina fingrar. Han är dock fortfarande väldigt ostadig, så det kommer att dröja innan han börjar gå. Lära-gå vagnen är väldigt populär just nu, både att dra sig upp på och att gå med.

Han förstår mer och mer av vad vi säger, till exempel kom, titta, lampan, bollen. Han säger fortfarande mamma och pappa och titta en massor, det har han gjort länge, men det är fortfarande inte så att han menar orden. Det känns som om det kommer att komma snart det med. Han pratar en massor, och sjunger låter det som ibland.

Han har lärt sig massor av andra småsaker också det sista. Vinka gör han mest hela tiden, dock har han inte vinkat när vi bett honom ännu, men vi jobbar hårt på det. Han gör pussljud och ger mig också pussar när jag ber om det. Inte alla gånger förstås, lite trött blir han allt på mig eftersom det inte bara är en puss om dagen jag ber om.
Han dricker sött ur sin vattenflaska hela dagen, vilket är väldigt bra eftersom det behövs i värmen. Han äter allt, och då menar jag allt! Nu när han äter bitar så finns det inget som han inte tycker om. Det senaste vi testat är holländsk stark ost, vitlöksbröd med persilja, och oliver. Smaskens!


I bilen kan man sova gott. I alla fall en liten stund.

På språng!

3 kommentarer:

Linda sa...

Ja, visst känns det nästan lite sorgligt att bebistiden snart är över när den mer eller mindre precis har börjat. Det går FÖR fort!! Samtidigt har varje ålder sin tjusing också. När de börjar prata är helt underbart tycker jag! :-)

Larubsson sa...

Håller med, tiden går verkligen så fort. Man vill att de ska förbli små samtidigt som man jublar för varje framsteg de gör :)

Fyra nyanser av rosa sa...

Jag kan inte heller fatta hur snabbt tiden går. Mini börjar bli stor och bestämd och som jag skrev idag... helt galen!

Er kille är så söt (som jag alltid skriver!)

Ha det bra!