Zombie

Jag tror aldrig jag kommer att vänja mig vid att gå upp klockan sex.
Jag är verkligen som en zombie, och jag försöker med alla knep få O att sitta och leka stilla och fint bredvid mig så att jag kan slumra lite till. Det går förstås inte då O är pigg och glad och vill krypa omkring och ställa sig upp mot allt.

Jag tror inte det skulle spela någon roll om jag så gick och lade mig klockan åtta på kvällen, jag skulle ändå vara lika trött klockan sex! Nu har jag i och för sig inte provat för trots att jag tänker varje kväll att jag ska lägga mig riktigt tidigt så blir klockan ändå närmare tolv. Men ändå, det kan inte vara bra för kroppen att gå upp så tidigt!

Jag hoppas så att O går tillbaka till sina gamla vanor och vaknar vid åtta. Till och med sju låter helt okej just nu...