Mamma ta upp mig!

Gråt, gråt och mera gråt har det varit idag. Jag har inte fått en lugn stund! Ingenting har hjälpt. N köpte en gel för tänderna, eller tandköttet rättare sagt, framåt eftermiddagen. Och det hjälpte, han blev lite gladare på kvällen i alla fall. Jag vet inte om det är första tanden som gör ont. Den verkade ju inte göra ont när den först bröt sig ut, men det kan kanske göra ont även när den växer upp. Det kan ju även vara flera tänder som är på väg.

De senaste dagarna har O börjat sträcka sig efter mig när han vill upp. Om jag sitter bredvid honom men inte tar upp honom så drar han sig upp på mig. Gud vad gulligt och gosigt! För det mesta... Idag gjorde han det varje minut och jag höll på att bli galen. Jag försökte distrahera honom med än det ena och än det andra för att få två minuter att få andra saker gjort. Det blev ingenting med det. Det är sådana stunder man funderar på hur man klarar av att ha mer än ett barn...

O har även börjat dra sig upp i sängen. Han drar sig upp så att han står på knä och håller i kanten. Så nu är det dags att sänka sängen. Det känns lite jobbigt tycker jag... Har han verkligen blivit så stor min lilla kille? Sådana stunder funderar jag på hur man någonsin kan sluta tänka på syskon. Jag kommer nog alltid sakna bebistiden... Jag läste föresten om det i en artikel i Vi Föräldrar. Det kallas "Last baby blues". Usch, även om jag vill ha fler barn så vet jag redan nu att en dag kommer jag få last baby blues...