Svett och tårar

Första barnpassningskvällen är påbörjad! Jag tror att kaoset är över nu. Båda pojkarna sover sött. Men det var lite slit att komma dit.

Allt var planerat så bra. Jag var ganska säker på att jag skulle klara mig utan kaos. O brukar somna vid 8 och L vid 9, så min plan var att ge välling till O, lägga honom i sängen medans L lekte lite, och sedan mysa med L innan det var läggdags för honom. Så blev det förstås inte.

L blev arg när jag skulle ge välling till O och började gråta, O blev arg för att någon grät i hans öra när han var trött och ville mysa med sin mamma, och började därför också gråta. När vällingen var uppdrucken försökte jag lägga O i sängen medans jag gav L lite mer uppmärksamhet, men oj vad arg O blev! Det blev två hysteriska ungar, den ena argare än den andra. Jag försökte vara med dom båda två samtidigt men det var omöjligt. Jag försökte dela på dom, försökte lämna en av dom lite och ge den andra uppmärksamhet. Fick dåligt samvete. Försökte vara med den andra, fick dåligt samvete. Så där höll det på i vad som kändes som en evighet. Tillslut var båda killarna riktigt trötta och dom, som jag, var riktigt svettiga. Jag fick lagt O i Ls säng och jag lade mig bredvid L i stora sängen. Och sjöng, "kom till ro, slumra in..." om och om och om igen. Och dom somnade! Det kändes som jag bestigit ett berg. Jag tittade på klockan och den var bara 20.45, så egentligen hade vi bara 30 minuters kaos, även om det nog kändes längre för alla tre.

Nu sover dom som sagt sött, det enda som kan hända nu är att den ena vaknar, börjar gråta och väcker den andra, eftersom dom sover i samma rum. Men har jag tur så sover dom tills det är dags för mig och O att traska hem.
Så fort vårt hem är barnsäkrat, vi behöver sätta upp grindar för trappan, så ska vi vara hemma hos oss, och det kommer nog bli lite lättare i alla fall. Och sedan lär ju både dom och jag hur allt fungerar bäst! Det är inte lätt det där med att dela uppmärksamhet...