Mat i bitar. Usch!

Nästa steg är att lära O äta något annat än puréer. För han tycker att allt i bitar är jättekonstigt. Om jag till exempel mosar en banan slukar han den hur fort som helst. Om jag ger han bananen i små bitar blir han väldigt skeptisk och gör konstiga miner.

Idag har jag gett honom jordgubb och melon. Det tyckte han var jättegott! Men så fort han fått bitit av en liten bit så blev det konstiga miner igen.

Men det är inte bara O som behöver vänja sig vid äta mat i småbitar. Jag behöver vänja mig. För jag tycker det är jätteläskigt. Jag litar inte på att han ska tugga maten alls och tror konstant att han ska sätta i halsen. Läskigt det där. Kan man låta dom äta puré resten av livet kanske?