Lite jobbigt är det att ha gäster. Inte bara för att man måste underhålla tre personer som inte tycker om att promenera (och N är borta med enda bilen), men också för att O måste flytta in i vårt rum igen och han sover inte alls lika bra. Han vaknade säkert fem, sex gånger. Han somnade snabbt, men det känns lite jobbigt att gå upp så mycket. Han är så lättväckt att jag blir galen. Det märks även dagtid att han inte sovit så bra som han brukar, det blir lite mer gnäll.
Idag tog farbror B en promenad med O till gungorna medans jag jobbade lite och sorterade showkläder. Efter tjugo minuter kom dom tillbaka och O grät otröstligt. Så där så att han inte kunde andas nästan. Usch, det är verkligen hjärtskärande och jag känner mig med en gång som en dålig mamma som lämnat bort honom. Jag tror både jag och O behöver vara i från varandra lite för att vänja oss. Men jag VILL INTE. Eller, jag vill väl kanske ha lite tid för mig själv också, men jag vill att han ska vara med mig hela tiden! Hmm, det går inte riktigt ihop det där.
Ibland undrar jag om det är O som är ett plåster på mig eller jag som är ett plåster på honom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hmmm... de timmar jag har varit borta från Agnes är lätträknade. Vi har ju ingen barnvakt i närheten vilket resulterat i att vi är tillsammans 24-7.
Jag lider inte av det sådär, men visst skulle det behövas lite kvalitetstid för bara mig och sambon.
Förstår hur du känner! Vi hade barnvakt både lördags och söndags och det blev en dag för mycket för mig! Känner mig halv! Sen detta med egentid, kan längta efter det men när sambon är med David så finns jag där och vill vara med....Undrar när man kan frigöra sig lite mer? Det bör ju gå, andra klarar ju av det :)
Skicka en kommentar