Trädgård och araknofobi

Den här dagen började igentligen inte så bra. Precis som jag trodde blev det en sen kväll igår, och på grund av det en lat morgon. Jag hade ingen energi alls. Kände mig faktiskt lite bakfull... det är väl inte rättvist när man suttit där en hel kväll utan en droppe alkohol.

Tog i alla fall hunden för en promenad till slut och märkte då vilket underbart väder det var! Fick upp N från soffan och så åkte vi iväg och handlade mat. På vägen hem stannade vi i trädgårdsaffären och blev helt plötsligt helt fulla av energi och entusiasm. Köpte en massa grejer.

Sedan satte vi igång med vårat super team work igen, och på bara ett par timmar var träställningen uppe igen (för tredje gången), rabbatterna rensade och blommor planterade. Jag bestämde mig alltså för att inte vänta på att mamma kommer hit, eftersom det faktiskt inte är förrens i juni, utan att ta det i egna händer. Klarade mig bra från äckliga larver som ger mig allergier, men har myggbett från topp till tå!


Var så nöjd när allt var klart, stod där och berömde det fina arbetet vi hade gjort, precis sådär som N alltid brukar göra.

Var också väldigt stolt över mig själv att jag än en gång inte började skrika och gråta över några små spindlar och småkryp, som ju är min största fobi.

Första året när vi flyttade in här, och jag äntligen fick min trädgård, så förstod jag att det inte skulle bli helt lätt att komma bort från alla insekter. Så när jag så rensade rabatterna pratade jag högt för mig själv och sade att Det var du som ville ha en trädgård, så skärp till dig och gräv! Jag vet inte om folk tyckte jag var lite konstig, men när det kommer till insekter och spindlar så får dom tycka vad dom vill. Jag hatar dom! Insekterna alltså.


Som tur är Peppar peppar har vi väldigt lite insekter inne i huset, men en kväll, när jag hade en kompis över för första gången såg jag den största spindeln jag någonsin sett i mitt liv. Den stod där och tittade på mig i hallen. Den var brun och hårig! Jag började gorma och skrika, och nästa sekund stod jag uppe på soffkanten, medans min kompis tittade konstigt på mig. Ska väl tilläggas att det var en av de första gångerna jag ens träffade den här tjejen, åtminstone ensam.
Jag fick i alla fall henne att damsuga upp den här enorma spindeln, som jag är säker på rymt från något terrarium någonstans, och sedan fick jag henne att slänga hela damsugaren, med spindeln i, i kanalen här utanför. Jag var ju förstås rädd att spindeln skulle komma och jaga upp mig annars! Damsugaren hade kostat oss över 500 euros och N var måttligt road.
Jag tror folk tycker jag är lite konstig när jag berättar den här historien också. Men det spelar ingen roll, dom såg aldrig spindeln!