Helt lugn

Förlåt att jag är tjatig, men nu är det bara en dag kvar till ultraljudet! Eller inte ens det, utan bara 16 timmar. Den här gången är jag inte lika nervös inför doktorbesöket. Förra gången var jag nervös för att allt inte skulle vara bra med bebisen, det är jag inte nu eftersom han sparkar mest hela tiden där inne. Dessutom var jag nervös över min vikt, att jag inte gått upp tillräckligt, men det är jag inte nu för nu ska vi till en annan doktor och han vet inte vad jag vägde innan. En vecka efter detta ultraljudet ska vi till vår doktor igen, så jag väntar tills dess med att oroa mig över vikten.

Nu vet jag ju även att det finns en bebis i magen. Första gången innan jag gjorde ultraljud höll jag på att dö av nervositet! Jag har nog aldrig varit så nervös i mitt liv faktiskt. Jag hade nämligen fått för mig att jag inbillat mig att jag var gravid, att jag var skengravid helt enkelt. Trodde doktorn skulle skratta mig rakt i ansiktet och säga att jag var helt knäpp i huvudet för där fanns då ingenting. Detta trots utebliven mens, plus på stickan, illamående och allt annat som händer den första tiden. Skräcken jag kände precis sekunderna innan bilden fokuserade på bebisen kommer jag aldrig glömma. Resten av det doktor besöket kommer jag knappt ihåg, jag var bara så lättad att doktorn sade att han såg en bebis där inne.

Den här gången är jag alltså helt lugn! Det är det skönt att vara, för det finns ju ingenting jag kan påverkar just nu i alla fall. Men sedan är det ju som sagt 16 timmar kvar, så det finns gott om tid att hitta något att stressa upp sig för.
Jag har till exempel hela tiden gått runt och tittat på min mage idag och tycker helt plötsligt den är pytteliten, men den tanken försöker jag trycka bort innan den utvecklas till dum ångest!